Vin(gligt)

Tänk om livet vore lika smutt.....

Det är för oss solen går opp Och lyser som guld för kärlekens skull Solen går opp så oskuldsfull Och lyser på oss för kärlekens skull. Jag lånar öppningsorden från Gärdestad. Det är 35 år och två dagar sedan min mor och min far bestämde att de sida vid sida skulle gå och ingick äktenskapslöften. 35 år snuddar nästan på evig kärlek. I lördags firade vi deras bröllopsdag. Eftersom min syster ägnat sommarens första dagar till att inom sommarjobbet på Peab projektat i Kosta på det nya Kosta Boda Art Hotel så hade hon köpt champagneglas från varumärke SEA på pojke-möter-flicka-ja-kärlekstema. Glasen skulle det sedemera skålas med och därför hade jag med mig en flaska Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut. Äkta champagne som kostar 225 kronor på Systembolaget. Jag stod och velade duktigt vid inköpstillfället men detta champagnes utstrålning kändes perfekt för ändamålet.

Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut är en komposition av 70 % pinot noir, 20 % chardonnay och 10 % pinot meunier.Druvorna kommer från tre områden i Champagne. Chardonnay från Côtes des Blancs, Pinot Noir från Aube och Pinot Meunier från Vallé de la Marne. Alexandre Bonnet som är producenten bakom champagnen håller till i Les Ricey i distriktet Aube

Alexandre Bonnet Grande Réserva Brut stoltserar med stilig fruktig smak av bröd och olika citrusfrukter. Jag tycker det är gott och vill man inte betala mer för sitt bubbel så är Alexandre Bonnet ett riktigt kap. Mycket godare än något blaskigt mousserande och inte fullt så upp-hausat som rejält dyrare Bollinger. Vi skålar i Champagne i samband när vi äter en klassisk jordgubbstårta och en tårta av glassigare karaktär. Riktigt gott

El Pedrosal vs L´Hospitalitas 2005, ett vin för 84 kronor mot ett vin för 335 kronor. Som en kamp mellan David och Goliat eller som om division 4 laget Pukebergs Bk skulle möta svenska mästarna Kalmar FF. Känns uppgjort på förhand men finns det en gnutta möjlighet för en skräll? Om du läser vidare får du svaret....

El Pedrosal. Detta vin, en komposiiton av 100% Tinto fino (tempranillo), är ett "master-piece" från producenten Perez Pascuas. Denna familjeägda vingård som anses vara en av pionjärerna i distiktet Ribera del Duero startades i början av 80-talet då inget kunde gå snett eller galet. Tre bröder Pascuas bestämde sig då för att börja tillverka viner av allra högsta kvalitet till liten kvantitet

Jag tillskriver vinet som ett mästerverk, ja för 84 kronor så är det här ett tokigt fynd. Vinet stoltserar med tämligen intressanta inslag i smaken som går hand i hand mot något som liknas vid perfektion. Vinklubben.se säger att vinet framhäver sin "vassa strävhet, intressanta föga publikfriande aromer (anis, dill, blyertspenna, mörka bär) och de franska och amerikanska ekfatsspåren". Besynnerligt, verkar som om allt förmånga i vinkretsar suttit och tuggat sönder sina pennor i småskolan för att sedan kunna referera til smaken i sina vinbeskrivningar. Själv var jag ingen penntuggare och kan inte rellatera till denna smakbeskrivning. Vad jag känner när jag dricker El Pedrosal är en stor kryddighet som bottnar i toner av slånbär och vanilj, smutt. Jag njuter av vinet när jag dricker det till mitt lammkött som grillats på spett i en trädgård på Stensö. En oslagbar kombination som det känns för stunden. Detta vin får sålla sig till skaran briljanta viner under 100-lappen...

L´Hospitalitas 2005. I sin ungdom ärvde Gérard Bertrand passionen för vin från sin far, Gerges Bertrand som var en pionjär och visionär i Languedoc på 1970-talet. Det dröjde fram till 1992 innan Gérard Bertrand's vin såg dagens ljus. Det var då den före detta rugbyspelaren Gérard Bertrand lade sportkarriären på hyllan och bestämde sig för att bli den bästa vinmakaren i Languedoc. Vinet härstammar alltså från södra frankrike. Vinet importeras till vårt avlånga land genom Vinobele Wine Agency. Vid en första anblick av etiketten som pryder flaskan så Vin(glgar) mina tankar bort i en dröm i vilken jag är tempelriddare och har vigt mitt liv åt att hitta det heligaste av det heligaste. När jag vaknar till liv inser jag att jag som riddare hade varit en omöjlighet då jag inte är någon soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå, ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still. Så har vi fått in dagens citat från Winnerbäck. Nog med mumbo jumbo och åter till vinet...

Vinet är en mosaik av druvorna syrah, mourvédre och grenache. En av mina bästa vänner har arbetat på Gérard Bertrand ägor  i ett halvår och kan om hon får chansen spendera en evighet med att överösa beröm över vinerna från gården, ja L´Hospitalitas 2005 i synnerhet. Jag instämmer till fullo. Detta vin impornerar med framfusiga men ödmjuka smaker som trollbinder. Själv tappar jag bort mig själv i de förförsika tonerna av björnbär, viol och lakrits. För är det något i vin som gör mig knäsvag så är det just förföriska toner av lakrits. Dessa toner vittnar om att syrahdruvan tar överhand. Vinet mynnar ut i en lång bliljant eftersmak, att jämnföra med en "long walk home" medan sommarkvällen brinner och vägvalet har fallit på den som är bredast glatttast och längst.

Även om båda vinerna är goda så vinner det dyra denna gången. El Pedrosal når sina lovord till trots inte ända fram till L´hospital som är av högre rang...vinerna ska inte jämnföras men nu drack vi dessa vid samma tillfälle och då är det svårt att låta bli.

Livet väntar och imorrn ses vi igen

En sommartradition tas ur sin vinterdvala. Hämtpizza och vin i plastmuggar i solen är en trivsam tradition som alltid när pizzan är uppäten och vinflaskan gapar tom avslutas med ett rungande "det här borde vi göra lite oftare". Nu börjar det säkerligen att bubbla hos varje vintyckare av rang i vårt avlånga land. Dricka vin i plastmuggar, är ni riktigt kloka? Plastmugg är inte vad ett vinglas av finaste kristall är, det kan jag hålla med om, men ibland har enkelheten sin charm....Pizzorna som avnjuts denna dag är köpta på Pappa Blå i Borgholm.

Vinet som dricks till är Sterhuis Chardonnay 2006. Ett sydafrikanskt vin som ser solens ljus i Stellenbosch efter att vinmakare Johan Kruger komponerat ihop sitt livs vin. Mottot för vinmakaren är ‘No easy way from the earth to the stars’.

Vinet blev Terroir Wine vinnare i år i Stellenbosch. Underbar Chardonnay som lagrat 10 mån. på ek. Smaken känns trots att jag dricker ur plastmugg spännande och komplex. Ur muggen smakar jag på ett vin som briljerar med toner av citrus, honung, tropisk frukt, kryddor och creme brulée. Stor, elegant med lång eftersmak. Allt detta kommer fram i en vit plastmugg jag underar hur vinet smakat i ett vinglas signerat Orrefors Kosta Boda. När solen dränkstänker Borgholm och kön ringlar sig lång kring Strand Hotell sitter vi på avstånd något avskiljt och njuter och detta vin är perfekt för ändamålet, att ha så trevligt som möjligt...Köp vinet om du får tillfälle. Chardonnay från Sterhuis lyser med sin frånvaro på Systembolaget men ett annat riktigt smutt vin från vinmakaren finns i Sterhuis Astra white 2006 och kostar 394 kronor.

Hur mycket kärlek kan en jordgubbstårta vara gjord av? Jag behöver inget svar men hänger med när tanken far. Jag känner mig som en påklädd Rönnedal när det vankas fika. Jordgubbstårtorna som A&H, ja ni vet vilka ni är, har lagt komponerat ihop då vi andra spelat en krocketmatch på liv och död ser rumberade och goda ut.  Ja de bara inte ser goda ut, ett första smakprov får mig att le och en längtan av att skära till en bit till växer sig allt starkare. Ute skiner solen och livet känns smutt. Någon höjer volymen på stereon och som tur är strömmar ingen skvalig sommarplåga eller skrändig musik ur högtalarna. Heartbeat med The Knife är däremot en riktigt bra låt. Det skrattas kring bordet där jag sitter i goda vänners lag och surplar kaffe a´la snabbkok och tappar räkningen på antalet tårtbitar jag ätit. När tårtfarten börjar gapa tomma är det dags att gå över till nästa läckerhet. Ett spontant test av rom av mäkre Rum Plantation går av stapeln till smälltande god mörk choklad med fairtrade märke.

Romen Rum Plantation från Cognac Ferrand importeras till Sverige av Vinobele Wine Agency Vi dricker Rum Plantation Old Reserve Nicaragua 1998 och Rum Plantation Trinidad 1993 till mörk choklad och en spontan provning uppstår med syfte att kora vilken utav romen som är godast.

Rum Plantation Trinidad 1993 stoltserar med en Harmonisk smak där inslag av arrak, fat, vanilj och apelsin förgyller.
Rum Plantation Old Reserve Nicaragua 1998 har tydliga toner av romirussin, vanilj och kola. Vidare är romen kryddig och har tydlig fatkaraktär och spännande vegetabiliskt inslag

Vilken rom är godast då?

Jag tycker att Rum Plantation Old Reserve Nicaragua 1998 är godare än Trinidad 1993. Detta då den känns mindre spritig och har en len ton av romirussin som förför. Romen från Nicaragua ligger närmare Whiskey i smaken vilket jag finner som ett stort plus. Till den mörka chokladen är romen från Nicaragua ett kap...

Öland dagen före midsommarafton och mörkret faller. Tid för att njuta av en öl. Inte tre inte sex utan ja ni läste rätt enbart en öl. Valet faller på Wells Banana Bread Beer vilket var ett himmelskt val. Wells Banana Bread Beer är en ny personlig favorit. Framförallt är det inslagen av banan och frukt som gör ölen smutt. Smaken för tankarna till barndomens Banana skids, ja ni vet godisen i form av en platt långsmal kolastång färgad i gult och ljustbrunt. Smaksatt med banan- och choklad-arom. Banana skids tillverkas av den engelska firman Matlow's. Godisbiten var mycket populär på 1980- och 1990-talen, en tid då den vanligen kostade 1 krona.

Har ni inte smakat Wells Banana Bread Beer ännu så rekomenderar jag varmt ölen. Men njut av ölen i ringa mängder.....

Vin(gligt) packade bilen för att fira en traditionsenlig midsommar på Öland. Innan livet fylldes av nypotatis, sill och nubbe, Jordgubbstårta och dans kring midsommarstången fanns det tid för att stilla äventyrslustan och bege sig ut på ett första försök att fånga sommaren på bild. Därför gav jag mig ut under torsdagseftermiddagen och kvällen för att snorta i mig lugnet och det på Öland så vackra. Vid stugan i Ekerum finner jag ro. Jag hann med att sprattla med benen i vattnet, vandra längs en sandstrand. Angöra en brygga och likt Don quijote ta upp kampen med väderkvarnarna om ändock på ett fredligt sätt och fånga dem på bild.....

Imorgon avgörs Sveriges vara eller inte vara i U-21 EM 2009. Om jag minns rätt så har Sverige säkrat avancemang i turneringen vid minst oavgjort mot Serbien. Antar att Rasmus Elm bjuder på show under morgondagen. Jag förutspår att han gör Sveriges första mål. Ja om Toivonen uträttar något mer fotbollsaktigt än att rätta till håret återstår att se. Är det bara jag som ser vårt lands nya Andreas Andersson i Ola Toivonen. Om det är bra eller dåligt är upp till var och en att tycka.

Solen höll Kalmar i gisslan när jag vandrade till tåget i morse. Jag var något morloken och bedrövad över att behöva sitta inne på ett kontor hela dagen. Efter halvtimmen på tåget kändes det som om jag klimatmässigt gjort en resa från ifnsk björkveds bastu stationerad i öknen till ett obeboligt kallt och kargt landskap a´la Sibirien. Att det kan skilja så mycket på fjuttiga 6 mil. När arbetsdagen är över återvänder jag till ett Kalmar som solen fortfarande lagt beslag på. Det blir en hurtig löprunda på stensö, ja cirka 1 mil totalt innan den osunda oortodoxa livsstilen denna måndagkväll tar över. Det står en Bag-in-box i kylen som skriker efter att bli sönderanalyserad, men inte kan man väl dricka vin en måndag sådär utan orsak. Jag hittar en orsak och sveper ihop en galant middag som förtjänar ett glas vin.

Bag in boxen i kylen är ett smakprov från Cecilia Levin som arbetar med Lindemans viner. Vinet är Lindemans Bin 45 som utsetts till Sveriges mest prisvärda vin i kategorin röda bag in boxviner, av Vinordic Wine Challenge.  Middagen som jag spisar ihop är ett recept från Middagskorgen.se en firma som jag även diktar ihop vintips till varje vecka. I dag är det dags för lök och broccolipaj. En maträtt som förtjänar en smutt av ett vin även en blå måndag.

Lindeman Bin 45 är ett vin som ser dagens ljus i South Eastern Australia. Vinet är en komposition av Cabernet Sauvignon och Shiraz som jag när pajen skriker efteruppmärksamhet i ugnen ser till att hälla upp i glaset. illa kvickt Vilken härlig middag en måndag som denna. Jag sätter mig till bords och klockan har blivit i det närmaste Sportnytt innan jag förförs av första tuggan av pajen och första smutten vin. Dags för att hylla sig själv för att jag höll ut och fullbordade pajen. Jag njuter och ser en ny svensk golfstjärna födas mellan tuggorna. Anna Nordquvist leker upp bollen på green. Snyggt.

Vinet är en lättdrucken historia, Sin lättdruckna karaktär till trots stoltserar vinet med mycket frukt och stor smakrikhet med toner av vinbär, kryddor och vanilj. Jag tror minsann vinet mynnar ut i en trevlig mjuk smak av mjölkchoklad. Ett vin ganska typiskt för landet down under.  I kombination med pajen växer vinet och jag har svårt att hitta något negativt, men kanske är vinet aningen mycket tillrättalagt. Dock inte så mycket som en del australienska viner kan vara. För 269 kronor som boxen kostar får man mycket vin för pengarna och jag förstår mycket väl varför vinet utsågs som bästa röda box. Detta vin sållar sig till skaran av röda boxar som jag kommer att köpa igen. Nästa glas av boxen som jag dricker kommer med stor sannolikhet drickas till Lasagne på squash då det låter riktigt spännande.  När man närmar sig 30 år är det dags att höja ribban lite och njuta mera och visa att man inte är en gröngöling i köket. Denna måndag i ett soligt kalmar med en egenhändigt gjord paj och ett glas vin har kort och gott kännts som ett kungarike för en kram....

Någon kanske kommer undra varför Malin Wohlin,fotbollsfrun hamnat på bilden ovan. När jag fotade vinet så råkade senaste nummret av Jenny ligga framme, Jenny är ett magasin om alla tiders Kalmar. Som ni ser så pryder Malin omslaget. Hon dyker upp lite här och där, nu även på Vin(gligt) då omslaget såg lite somrigt ut så varför inte. Man ska inte tro det blir sommar ifall inte någon sätter fart
Godnatt!

När vi bestämde oss för att utforska Australien som öl-land gav vi oss in på outforskad mark. Tre olika ölsorter stoltserar i sortimentet på Systembolaget och under kvällen av igår korades den bästa. Till lite avspänt x-boxlir som senare under kvällen förbyttes till några avsnitt av Family Guy avsmakades Coopers Best Extra Stout, Foster´s Lager och Victoria Bitter. Innan vi begav oss ut i Kalmarnatten korades ölet som enligt mitt tycke och smak är det bästa från Australien som figurerar på Systembolaget. Valet föl på Coopers Best Extra Staut, ett öl som inte ska drickas i stora mängder utan avnjutas i max 1 eller 2 flaskor. Ölet är mycket smakrikt, lite smått rökigt med inslag av kaffe, lakrits, mörk choklad. Riktigt smutt.

Kvällen av igår var mycket trevlig och avslutades efter Harrys med en lång promenad i ren gentlemannamässig stil. Detta eftersom vi gick ifatt en tjej som behövde hela cykelbanan på sig för att ta sig fram. Att behöva ta sig hem i det tillståndet är inte det lättaste så vi erbjöd oss att leda henne hem. En ren win-win situation, då hon kom hem i säkert förvar och vi fick frisk luft och lite spontan motion innan dagen gled ned bakom horrisonten och placerades bak i minnesbanken. Riktigt många gentlemannapoäng vunna till mig och min gode vän...

Nästan som reklam. En allt perfekt bild föreställande den svenska sommaren målas upp av denna dag även om den naggas i kanten i samma veva som solen sjunker ned i kalmarsund.  Himmeln och solen dansar en tidig midsommarvals. Borde låtit Evert Taube regera min playlist men till stor del är det några band från Glascow som regerar. Glasvegas med ­refräng skräddarsydd för brittiska fotbollsläktare. Grillen ger kycklingspetten gyllenbrun färg och jag tänkte rata vin som måltidsdryck denna dagen till förmån av belgisk ölkultur gestaltad av ölen Duvel, då det känns mer fotboll. Ja kanske lite väl mycket fotboll då den dåliga fotbollen Sverige presterar tar överhand och liksom smittar av sig på hur ölet smakar. Dessto längre fotbollen lider desto beskare smak får det redan beska ölet. Ölet som kostar 61 kronor på Systembolaget smakar oförskämt skralt. Detta för ett öl som enligt sanna ölentusiaster ska berika ens smaklökar med Stor beska. Fruktigt, eldigt, smakrikt öl med syrlig ton. Jag får ta och smaka ölet en gång till. Efter fotbollen sköljs den beskaste av bitterhet bort med ett glatt vin på box som kostar lika mycket som ölet om det känns på flaska. Chill Out Music är inget vin att flasha med inför andra vinbloggare men när ölen och fotbollen liksom sviker så är det ett sällskapsvin som med toner av svarta vinbär och lakrits känns rätt. Bättre vin hade passat bättre om Sverige lirat bort Danmark. Det blev ett glas sedan en promenad längs havet för att glömma straffmissar och passbjudningar. Undrar fortfarande varför inte Viktor Elm fick chansen tidigare i matchen.

Fakta om ölet som ska få en chans till någongång under sommaren.

Duvel är ett belgisk öl av aletyp, med 8,5 procents alkoholhalt. Smaken beskrivs av kännare ganska fylligt, den har fin syrlighet och markerad beska. Duvel är resultatet av den belgiske bryggaren Albert Moortgats försök 1918 med att brygga belgisk öl med en jästsort han kommit över under en resa i Skottland. Vid en provsmakning beskrevs resultat som en "djävul" (duivel eller, numera oftast dialektalt, duvel på nederländska). Information hämtad från Wikepedia.

En studentfest i lägenheten bredvid, någon helyllepoet med ett gitarrsound a´la James Yorkston blandar dylan och thåström med något mera lättsmällt mellan skratten, "alla trodde att jag skulle förlora mig med vilken runaway som helst." I skrivandets stund regerar Winnerbäck och genom mitt halvöppna fönster kan jag urskilja orden "en sommar igen kanske nån vecka på landet kanske nån helg i nån storstad söderut Du och din tjej jag och min son ibland planerna är skönt om dom kan flyta lite nu" från låten "Fattar ingenting", mäktigt. Själv sitter jag och gör allt och ingenting drickandes te, småtittar på tv och försöker och ta in låten Stuck on repeat  med Little Boots som förgyller en fredagkväll som denna som går på halvfart. Snart dags att avsluta kvällen bara den där studentfesttrubaduren får för sig att skriva autografer istället för att falla för damernas "en gång till" i kör. Men så länge han håller sig borta från Lundell ska jag inte klaga. Imorgon är klockan ställd på hör och häpna 05.15 för att hinna med att vakna köpa kaffe åt gänget för att stå fit for fight på första tee klockan 06.30. Inget vin åt mig ikväll inte. När jag avnjutit Stuck on repeat med Little Boots som lysser riktigt klart på den brittiska brittpopshimmeln ska jag krypa till sängs och lyssna på Kung Birro som programledare för Karlavagnen. Kan en fredagkväll sluta bättre?????

Jag tog mitt hopkok pasta som jag skapat utifrån devisen "man tager vad man haver", fredagens tilltänkta matlåda , och åt upp till kvällsmat istället. Gick och la mig och insåg när jag vaknade att matlådan gapade tom. Två och en halv sekunds tv -tittande fick mig att länkta efter grillat och vips efter en snabbvisit i närmaste morgonöppna butik så stod matlådan där fylld med nygrillad kyckling, potatissallad, torkad lök och sommargrönsaker.  Gosse om jag njöt till fullo under lunchen. Så slog det mig mellan tuggorna att jag allt som oftast tidigare medtagit rester från dagen innan, ja hur kul och inspirerande är det. Jag bestämde mig för att höja rippan lite för jag som är  i mina bästa år förtjänar helt klart en oslagbar lunch dag ut och dag in.

Låt mig bara äta goda luncher härifrån och in i evigheten....

Sviten är bruten. På ett lika övertygande sätt som Söderling spöade Nadal och bröt hans vinstsvit i Franska öppna lika briljant i sin övertygelse var Oppenheimer Sackträger Riesling Spätlese Trocken 2007 när den trädde fram som en ny ödmjuk lysande stjärna i rieslingträsket. Tidigare har jag oavkortat gått och köpt George Breuer, Dr Loosen eller A Christmann när jag funnit att ett rieslingvin torde vara smutt. Så tänkte jag även göra idag, men ack nej jag bröt sviten och köpte något helt annat. Valet föll på Oppenheimer Sackträger Riesling Spätlese Trocken 2007 som hyllats av bland annat FinareVinare. Sunt förnuft eller ren magkänsla fick mig att köpa två flaskor en för att dricka inom en snar framtid när tillfället är det rätta och en flaska med ambitionen att den ska ligga bortglömd i något år eller så.  Vinet kostar 149 kronor och mitt aldeles egna omdöme om vinet och tankarna som dök upp när det avsmakades följer inom kort. Tills dess var inte rädd för det som är verkligt.

"sex tusen stjärnor och en är vår ser du den min vän klockorna slår men tiden står still för evigt du och jag vi är för evigt du och jag" så låter en rad tagen ur Olle Ljungströms Happy End. Passande då en av vårt kompisgäng på fyra från studiretiden blivit bortgift. Tiden går och det känns inte länge sedan tiden då livet bestod av terminer  när sommaren var helig och  upptåg avbytte varandra, men vi är äldre nu. Tanken är att det här inlägget  ska handla om bröllopet, maten men framförallt vinet som dracks för att leva upp till den här bloggens paroll.

Efter bröllopscermonin i Mariefreds kyrka bar det av på festligheter i Mälsåkers Slott. Där bjöds det på tre rätters ett vin till varje rätt som skulle avnjutas mellan tal till brudparet, roliga upptåg och fördjupade tankar om livet med den som vill lyssna av de som sitter närmast.

Till förrätt är det en variant av toast skagen som gäller tillsammans med ett vitt vin som varken gör ett dåligt intryck eller ett intryck som kommer att nöta sig kvar i smaklökarna i evighet.

Till huvudrätt serveras det vildsvin och det röda vin som till bredden fylls i glasen är Jacob's Creek Reserve Shiraz 2004 min bords dam tycker dock att det hade varit mer på sin plats med en Amarone, men Jacob´s Creek Reserve Shiraz gör på intet sätt bort sig. Faktum är att dess fruktig smak med inslag av fat och mörka bär som förför med sina smutta toner av  vanilj och lakrits är helt galant. Det är så jag blir något förvånad när jag får en syn på flaskan och kan uttyda att det är ett Jacob´s Creek Reserve Shiras jag dricker. Vilket slår död på myten att ett vin måste kosta "like hell" för att smaka gott...

Till efterrätt serveras Pannacotta tillsammans med ett ypperligt rött desertvin nämligen Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classsico 2004. Riktigt smutt...ja så smutt att jag bjuder på ett recept på Pannacotta så kan du gå och köpa vinet och testa själv....

Recept på pannacotta
Panna cotta är italienska och betyder kokt grädde. Den här efterrätten är otroligt god och är faktiskt mycket enkel att göra med detta recept. Har man ingen vaniljstång kan man också använda vaniljsocker så blir det ännu enklare. Underbar efterrätt med lyxkänsla som ändå är enkel att göra med detta recept. Klocka Tid: 15 min + 2 timmar för att stelna

Du behöver:
* 5 dl vispgrädde
* 1 vaniljstång (eller 1 tsk vaniljsocker)
* ½ dl socker * 3 gelatinblad Garnering:
* Färska eller frysta bär eller frukt

Gör så här: Lägg gelatinbladen i blöt. Skär ett snitt i vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg fröna och vaniljstången i en kastrull. Häll på vispgrädde och tillsätt sockret. Låt koka upp. Rör om och låt puttra 1-2 minuter. Ta av kastrullen från plattan, viktigt! (det får inte koka när du lägger i gelatinbladen för då skär det sig.) Lägg i gelatinbladen och rör om så att de löser sig. Sila bort vaniljstången. Häll upp i portionsglas och ställ in i kylen minst 2 timmar så att det stelnar. Strö över (tinade) bär eller frukt. Servera.

Kvällen slutar efter dans in på småtimmarna. Nästa dag är vi fit for fight för en golfrunda på Strängnäs Gk.

Ett riktigt lyckat bröllop och en riktigt bra fest var det....

Hemfärd under klarblå himmel, två vänner klyver ostkustens E22, en av vårt lands förligaste vägar. Efter Norrköping kommer hungern smygandes och vi beslutar oss att stanna vid första bästa vägrestaurang. Vi passerar restaurang efter restaurang utan att känna direkt sug efter att svänga in. Vi närmar oss Västervik men något, ja kanske den tomt ekande magen, säger att vi borde svänga in i Gamleby där ingen av oss tidigare varit. Spontanitet för råda så vi svänger av E22 och in i Gamleby och hittar en mysig pizzeria vid samhällets torg. Uteserveringen är fullbelagd så vi får sätta oss inne och stilla vår hunger till TV4 sporten och se hur Zlatan vinner italienskaskytteligan. Söderling spöar Nadal och Kalmar FF fullkomligt klär av Helsingborg. Vi lämnar Gamleby och passerar Västervik och när det görs så är det svårt att inte få en bild av tjejerna i gruppen Abelone Dots på näthinnan. Eftersom de i musikväg måste vara Västerviks stolthet, Long Lonely roads är en fantastiskt bra låt för att i stillsamhet få tyst på den här måndagen. Abalone Dots såg jag live för något år sedan och hoppas får göra det igen.....

Musik som gör ett vin godare....

Ni som följer bloggen har uppmärksammat att det varit tyst från Vin(gligt) altjämnt sedan i torsdag. Detta beror på att jag och mina bästa vänner styrde bilen mot Stockholm i fredags. Vi tillbringade fredagskvällen på Söders gator utan att hitta en rekorderlig pubb. De vi hade tänkt oss var fulla till bredden och kö hade vi inte tänkt att stå i. Vi fick helt enkelt vandra hem till Timmermansgatan och vänta på John Blund. På lördagen var det så dags för bröllop i Mariefreds Kyrka och efterföljande fest på Mälåkers slott. Jag kommer att återkomma med vad det bjöds på i vin- och matväg. Dock har jag inte hunnit med att samla mina tankar. Men det kommer.

I väntan på ett galant referat från helgens bröllop med uttömmande omdöme på mat och vin så kan ni lära er mer om vin genom youtubefilmen ovan. Raimat och Ulf Sjödin, Master of Wine, berättar om skillnaden på druvor man äter och druvor man gör vin av och förklarar hur olika druvor påverkar vinets karraktär. Jag tycker deras filmer är trivsamma och lärorika.