2009-06-26
00:38:21
El Pedrosal vs L´Hospitalitas 2005
El Pedrosal vs L´Hospitalitas 2005, ett vin för 84 kronor mot ett vin för 335 kronor. Som en kamp mellan David och Goliat eller som om division 4 laget Pukebergs Bk skulle möta svenska mästarna Kalmar FF. Känns uppgjort på förhand men finns det en gnutta möjlighet för en skräll? Om du läser vidare får du svaret....
El Pedrosal. Detta vin, en komposiiton av 100% Tinto fino (tempranillo), är ett "master-piece" från producenten Perez Pascuas. Denna familjeägda vingård som anses vara en av pionjärerna i distiktet Ribera del Duero startades i början av 80-talet då inget kunde gå snett eller galet. Tre bröder Pascuas bestämde sig då för att börja tillverka viner av allra högsta kvalitet till liten kvantitet
Jag tillskriver vinet som ett mästerverk, ja för 84 kronor så är det här ett tokigt fynd. Vinet stoltserar med tämligen intressanta inslag i smaken som går hand i hand mot något som liknas vid perfektion. Vinklubben.se säger att vinet framhäver sin "vassa strävhet, intressanta föga publikfriande aromer (anis, dill, blyertspenna, mörka bär) och de franska och amerikanska ekfatsspåren". Besynnerligt, verkar som om allt förmånga i vinkretsar suttit och tuggat sönder sina pennor i småskolan för att sedan kunna referera til smaken i sina vinbeskrivningar. Själv var jag ingen penntuggare och kan inte rellatera till denna smakbeskrivning. Vad jag känner när jag dricker El Pedrosal är en stor kryddighet som bottnar i toner av slånbär och vanilj, smutt. Jag njuter av vinet när jag dricker det till mitt lammkött som grillats på spett i en trädgård på Stensö. En oslagbar kombination som det känns för stunden. Detta vin får sålla sig till skaran briljanta viner under 100-lappen...
L´Hospitalitas 2005. I sin ungdom ärvde Gérard Bertrand passionen för vin från sin far, Gerges Bertrand som var en pionjär och visionär i Languedoc på 1970-talet. Det dröjde fram till 1992 innan Gérard Bertrand's vin såg dagens ljus. Det var då den före detta rugbyspelaren Gérard Bertrand lade sportkarriären på hyllan och bestämde sig för att bli den bästa vinmakaren i Languedoc. Vinet härstammar alltså från södra frankrike. Vinet importeras till vårt avlånga land genom Vinobele Wine Agency. Vid en första anblick av etiketten som pryder flaskan så Vin(glgar) mina tankar bort i en dröm i vilken jag är tempelriddare och har vigt mitt liv åt att hitta det heligaste av det heligaste. När jag vaknar till liv inser jag att jag som riddare hade varit en omöjlighet då jag inte är någon soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå, ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still. Så har vi fått in dagens citat från Winnerbäck. Nog med mumbo jumbo och åter till vinet...
Vinet är en mosaik av druvorna syrah, mourvédre och grenache. En av mina bästa vänner har arbetat på Gérard Bertrand ägor i ett halvår och kan om hon får chansen spendera en evighet med att överösa beröm över vinerna från gården, ja L´Hospitalitas 2005 i synnerhet. Jag instämmer till fullo. Detta vin impornerar med framfusiga men ödmjuka smaker som trollbinder. Själv tappar jag bort mig själv i de förförsika tonerna av björnbär, viol och lakrits. För är det något i vin som gör mig knäsvag så är det just förföriska toner av lakrits. Dessa toner vittnar om att syrahdruvan tar överhand. Vinet mynnar ut i en lång bliljant eftersmak, att jämnföra med en "long walk home" medan sommarkvällen brinner och vägvalet har fallit på den som är bredast glatttast och längst.
Även om båda vinerna är goda så vinner det dyra denna gången. El Pedrosal når sina lovord till trots inte ända fram till L´hospital som är av högre rang...vinerna ska inte jämnföras men nu drack vi dessa vid samma tillfälle och då är det svårt att låta bli.
Livet väntar och imorrn ses vi igen
El Pedrosal. Detta vin, en komposiiton av 100% Tinto fino (tempranillo), är ett "master-piece" från producenten Perez Pascuas. Denna familjeägda vingård som anses vara en av pionjärerna i distiktet Ribera del Duero startades i början av 80-talet då inget kunde gå snett eller galet. Tre bröder Pascuas bestämde sig då för att börja tillverka viner av allra högsta kvalitet till liten kvantitet
Jag tillskriver vinet som ett mästerverk, ja för 84 kronor så är det här ett tokigt fynd. Vinet stoltserar med tämligen intressanta inslag i smaken som går hand i hand mot något som liknas vid perfektion. Vinklubben.se säger att vinet framhäver sin "vassa strävhet, intressanta föga publikfriande aromer (anis, dill, blyertspenna, mörka bär) och de franska och amerikanska ekfatsspåren". Besynnerligt, verkar som om allt förmånga i vinkretsar suttit och tuggat sönder sina pennor i småskolan för att sedan kunna referera til smaken i sina vinbeskrivningar. Själv var jag ingen penntuggare och kan inte rellatera till denna smakbeskrivning. Vad jag känner när jag dricker El Pedrosal är en stor kryddighet som bottnar i toner av slånbär och vanilj, smutt. Jag njuter av vinet när jag dricker det till mitt lammkött som grillats på spett i en trädgård på Stensö. En oslagbar kombination som det känns för stunden. Detta vin får sålla sig till skaran briljanta viner under 100-lappen...
L´Hospitalitas 2005. I sin ungdom ärvde Gérard Bertrand passionen för vin från sin far, Gerges Bertrand som var en pionjär och visionär i Languedoc på 1970-talet. Det dröjde fram till 1992 innan Gérard Bertrand's vin såg dagens ljus. Det var då den före detta rugbyspelaren Gérard Bertrand lade sportkarriären på hyllan och bestämde sig för att bli den bästa vinmakaren i Languedoc. Vinet härstammar alltså från södra frankrike. Vinet importeras till vårt avlånga land genom Vinobele Wine Agency. Vid en första anblick av etiketten som pryder flaskan så Vin(glgar) mina tankar bort i en dröm i vilken jag är tempelriddare och har vigt mitt liv åt att hitta det heligaste av det heligaste. När jag vaknar till liv inser jag att jag som riddare hade varit en omöjlighet då jag inte är någon soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå, ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still. Så har vi fått in dagens citat från Winnerbäck. Nog med mumbo jumbo och åter till vinet...
Vinet är en mosaik av druvorna syrah, mourvédre och grenache. En av mina bästa vänner har arbetat på Gérard Bertrand ägor i ett halvår och kan om hon får chansen spendera en evighet med att överösa beröm över vinerna från gården, ja L´Hospitalitas 2005 i synnerhet. Jag instämmer till fullo. Detta vin impornerar med framfusiga men ödmjuka smaker som trollbinder. Själv tappar jag bort mig själv i de förförsika tonerna av björnbär, viol och lakrits. För är det något i vin som gör mig knäsvag så är det just förföriska toner av lakrits. Dessa toner vittnar om att syrahdruvan tar överhand. Vinet mynnar ut i en lång bliljant eftersmak, att jämnföra med en "long walk home" medan sommarkvällen brinner och vägvalet har fallit på den som är bredast glatttast och längst.
Även om båda vinerna är goda så vinner det dyra denna gången. El Pedrosal når sina lovord till trots inte ända fram till L´hospital som är av högre rang...vinerna ska inte jämnföras men nu drack vi dessa vid samma tillfälle och då är det svårt att låta bli.
Livet väntar och imorrn ses vi igen
Kommentera inlägget här:
