Vin(gligt)

Det viskas om att Londons kultigaste vinbar är Albertine Wine bar i Shepherd´s Bush. Ett år har gått sedan vi hittade denna vinbar och svor att vi alltid ska besöka baren på Wood Lande vid varje Londonbesök..................

Säg inga onda ord är du snäll nu när kylan går bärsärk i stan. Säg inga onda ord är du snäll för hela den här dagen har för mig känts tung av förslöande gnäll. Ja det hela började lite efter 6 då jag drabbas av riktig ångest när jag lämnar sängen.

Datorn har stått på hela natten så jag kikar på mina mejl och plötsligt får jag en känsla av att jag just idag skulle vilja befinna mig någon annanstans, helst i Stockholmspanik. För i mejlboxen ligger en inbjudan till en kul happening på Village en kylslagen oktoberonsdag. Village loves Wednesday och 18års yra på Operan räcker gott och väl för att skapa småstadstristess för mig som vaknat på helt fel sida. Men bittterhet och trist tristess är inget för mig så jag har gnällt färdigt när jag rör mig från jobbet i något som påminner om istider. Jag ler och känslan jag-vill-inte-bo-i-en-småstads är som bortblåst, för lilla Kalmar har rätt mycket att erbjuda en Onsdag bara man anstränger sig lite. På vägen hem hämtar jag ut min köpta biljett till Henrik Schyfferts show "The 90s - ett försvarstal". Ett måste eftersom jag tillhör den ironiska generationen och precis återigen drabbats av NileCity och får inte följande konversation ur huvudet.

- Jaha, det där var "Bredda gravalicious" med Wailing Souls som fick inleda Rub A Dub, med Rude Boy Stig från Glömminge. - Och Bad Boy Rune från Byxelkrok.


Boom shacka lacka på er. För att haussa ironin igen, som jag hävdar inte på något sätt är död, så tänker jag innan jag ser Schyffert i  Kalmarsalen gotta mig i allt vad Percy tårar, I manegen med Glen Killing heter och som grädden på moset dricka ett vin som har ironin gemensamt med Schyffert, ja jag vet att det är lågt, då vinet heter Irony.

Har precis studerat nyhetssläppen på Systembolaget under November månad och främst tittat på om det finns någon god glögg som släpps 3 november förutom Blossa och de vanliga. Utifrån texten i nyhetssläppet så har jag kommit fram till att Smålandsglögg är ett måste. För om smakbeskrivelsen stämmer till punkt och pricka så måste detta vara en fulländad glöggdröm. För hur gott låter inte beskrivningen målad i följand ord....

Halvsöt, syrlig, kryddig smak med inslag av lingon, mjuk pepparkaka och vanilj.

Glöggen kostar 63 kronor så ta och smaka den också så kan vi dela med oss av våra smakupplevelser.

Vin(gligt)

Direkt jag provsmakar Tim Adams Semillion 2006 tonar något upp i smaken som i det närmaste kan beskrivas som något exotiskt och spännande, men på samma gång riktigt välbekant. Smaken tilltalar mig och vinet känns mycket friskt. Efter ett tag kan jag sätta ord på vad jag hittat i smaken och det ordet stavas Grapefrukt. Under de senaste veckorna har jag då och då köpt Sias nya smak Mandarin och grapefrukt som stoltserar med en finstämd grapefruktsmak, samma finstämda smak som nu återfinns i vinet från Tim Adams and I like it och jag är imponerad. Vinet kostar 139 kronor på Systembolaget. Efter att jag har druckit både ett rött och ett vin från Tim Adams så är min personliga åsikt att det är vitt som gäller från denna vinproducent. Försök att överbevisa mig......

Vin(gligt)

Ibland dyker det upp funderingar i huvudet som är omöjliga att släppa, de ligger latent någonstans för att helt plötsligt dyka på en igen när tanken för länge sedan borde vara bortblåst. En sådan fundering i mitt fall har varit, varför det inte finns kylskåp på Systembolaget?

Anitra steen svarar på frågan i en chatt på www.systembolaget.se att kylskåp på Systembolaget lyser med sin frånvaro då de inte vill uppmana till omedelbar konsumtion.

Inte helt nöjd med svaret googlar jag vidare och finner gruppen på Facebook som finns för att få svar på frågan. Inne på gruppens sida har en representant på Systembolagets kundtjänst lämnat följande svar på varför det inte finns kylskåp på Systembolaget, ett svar som jag tar mig friheten att låna

"Märkesneutraliteten är ett absolut krav på Systembolaget. Det gör att vi måste ha möjlighet att kyla alla produkterna i butikerna, då det antagligen skulle ses som en konkurrensfördel bland producenterna, att få sin produkt kyld. Vi skulle inte få plats med alla kylanordningar helt enkelt. Ett annat perspektiv är att kallt öl och kallt vin antagligen skulle öka försäljningen och därmed alkoholskadorna"

Pjue nu slipper denna fundering förhoppningsvis ältas i mitt huvud fler gånger.....

Julen har gjort intrång i stans butiker till den grad att man är tvungen och titta i sin almanacka för att förvisa sig om att en ofrivillig tidsresa en månad fram i tiden inte ägt rum. Men det är den 25 oktober så resan in i framtiden var bara inbillning. Utan julen pyntas bara tidigare och tidigare. Väl på systembolaget börjar jag kika om de fått in någon glögg, vilket de borde då skumtomtar stoltserar som lockvara i butiken bredvid. Men inte utan jag får beskedet att Bloss - 08 släpps den 3 November.

Årets glögg Blossa 08 har en frisk smak av blåbär, vilket låter riktigt  gott och får mig att utbryta i ett rop a´la Fylking "Äntligen". Hoppas bara det är så gott som det låter och inte smakar i närheten av den negativa upplevelse vi nyfikna individer hade på en fest för ett par år sedan, då vi blandade med blåbärsdryck från Jokk. Något måste dock gått snett, för den annars så galanta blåbärssmaken lös med sin frånvaro. Men jag litar på Blossa så den 3 november blir det blåbär för hela slanten....

Har suttit och slötittat på tv samtidigt som jag lusläst torsdagens sedvanliga nummer av Resume och Veckans Affärer. I VA skriker varje uppslag mer eller mindre ut ordet kris. Slutligen kommer jag ATT:ENTION den del av tidningen som i mina ögon är mest roande. I veckans nummer behandlas ämnet mat & vin och en beskrivning av ett Rhônevin fängslar mig en kort sekund och fungerar som ett startskott för det här inlägget. Varför undrar ni, ja läser ni beskrivningen av vinet så förstår ni själva. Okänd lämnar följande beskrivning av  vinet Chateauneuf-du-Pape årgång 1985, vilken jag nu tar mig friheten att citera.

"Doften påminde om den man kan finna på insidan av ett par väl använda lädertrosor och smaken var inte mindre intressant, med en flyktig komplex bärighet, som avbröts av en ännu livlig närapå grälsjuk syra som bara sakteligen klingade av på en tunga nästan fast i spastiska rörelser".

Någonstans i mitten av beskrivningen innan jag tappar bort mig själv har jag blivit tokigt intresserad av att faktiskt leta upp en flaska av vinet för att verkligen få bena ut hur det smakar. I samma veva inser jag att vinbeskrivningar är helt fel om de inte till större delen består av sofistikerat Mumbo Jumbo som skapar stora förväntningar. Detta uttrycksätt för vin verkar vara tämligen legitimt. En sannings regim, på samma sätt som att all golfreklam går ut på att överdriva utrustningens förmåga och tankrämsreklam är en sändig jakt efter nya astronomiska superlativ.

För visst är det så att vi aldrig kommer att bli nyfikna på ett vin som sägs smaka röda bär jadajadajada, utan vi kommer alltid falla pladaskt för det vin som sägs smaka som en briserande sommarvind som sköljer upp toner av hallon och ringar av i förföriska inslag av barndommens lakritspipa, eftersom denna beskrivning skapar störst förväntan.

Vi lever i en tid då den vinproducent som lyckas skapa störst förväntan kring sin produkt är den som blir vinnare, eftersom vi konsumenter får våra kickar av förväntningarna och av produkterna.

Vin(gligt)

En avkopplande stund kan beroende på val av plats kännas galant till en början men kan uppbringa en känsla av obehag oss vissa eftersom vi är olika känsliga för saker och ting. Blommorna på ängen kan ge upphov till en allergisk reaktion och sorlet från trafiken eller musiken kan frambringa huvudvärk. Men få jag vet känner denna känsla inför havet, dess rogivande ljud och dess rena luft med lägre halter av ämnen som kan ligga bakom överkänslighet.  Ken Creek från Argus kan utifrån den framställningen ses som vinvärldens svar på en rofylld stund vid havet. Detta eftersom vinet från Arcus innehåller en reducerad mängd av tanniner och histamin, de ämnen som ofta är källan till obehag såsom allergiska reaktioner eller huvudvärk.

 

Dock skall det inte dras så stora växlar att man tror att vinet inte ger upphov till bakfylla, alkoholhalten är densamma som i ett vanligt vin och dricker man väldigt mycket så säger sunt förnuft oss att för mycket alkohol är den största boven i dramat kallat bakfylla.

 

Ken Creek är ett vin för dem som är känsliga och inte kan dricka ett glas eller två för att de får allergiska reaktioner eller huvudverk. Ken Creek ”is a Vin Vin situation”, småler, som gör att fler kan njuta av ett smutt rödvin

 

Ken Creek stoltserar med en doft av röda bär och kryddor och har en förförsik lång och mjuk smak. Systembolagets beställningsnummer är 74784 och vinet kostar 84 kr. Så glid ner till bolaget och testa själva till en härlig kycklingrätt eller en ostbricka.....

 

Vin(gligt)

Skolans Jukebox gick varm för om och om igen spelades Guns and Rorses hit som sedan blev skolans signaturmelodi "Take me down to paradise city. Vi gick på Paradiset, ett paradis som byttes mot Åkrahäll och vidare ut i stora världen. Sisådär ett galet studentliv och små stapplande steg ut i verkligheten och in i arbetslivet senare så sitter jag och facebookar. Jag delar med mig av en video med Coldplay och den senaste med Milow; 50 cent covern Ayo Technology, tittar lite bilder och inser att bra musik inte behöver komma från någon du inte vet vem det är utan musiken blir bra mycket större om du stolt kan säga det där vet jag vem det är. För vet ni gott folk vem Camilla Gervide är, det vet jag, småler,även om det var från den där tiden i Paradiset och i Åkrahäll. Pjue slutligen lyckades jag väva ihop historien. Gå in på http://www.myspace.com/camillagervide och hör hennes musik för gosse vad bra hon sjunger....

Helt enkelt musik som gör att vinet smakar godare.......................

Château Ksara Cabernet Sauvignon 2004........

Orrefors goes garanti och ger två års glasgaranti om man köper sitt glas från en auktoriserad återförsäljare. Så nu får det vara slut med känslan som innebär rädsla att ta fram finservisen, I och med detta får Ikea och plastmuggar förpassas till längst in i köksskåpet. Nu är det vardagslyx som gäller och allt skall drickas by Orrefors, borde nog ordna en champangefest har ju trots allt 18 champagneglas signerat Orrefors två av varje sort.........

Cameleon Malbec 2006 är ett ekologiskt vin från Argentina framställt av druvsorten Malbec. Vinet är odlat och tillverkat på hög höjd i Mendoza. Producent är Jean Bousquet

Vinets karaktär... Det som ger sig omedelbart tillkänna när jag dricker vinet är en behaglig smak av mörkbärig frukt med fat- och violtoner samtidigt som en smutt vanilj kommer smygandes

Vinets betyg... image80 Allgalaktiskt. Det här är ett vin vi på Vin(gligt) gärna bär hem i Systembolagets karaktäristiska kassar för det är knivigt att få ett godare vin för pengarna. Cameleon får betyget Allgalaktiskt snäppet under Alamos Malbec, men det betyder inte att det här ekologiska alternativet är ett dåligt vin utan tvärtom. Cameleon är ett ypperligt vin som med sin tilltalande smak av bär, frukt, viol och vanilj ger Alamos en match in i det sista. Därmed är Cameleon ett förträffligt vin för dig som vill bli hänförd och det för bara 67 kronor.

Vin(gligt)

Vinkällaren Grappe och vinimportörenTryffelsvinet erbjuder dig som vinintresserad ett unikt tillfälle att träffa  Dario Pennino från Mastroberardino samt prova deras viner.

Jag vet det är många som liksom vi på Vin(gligt) inte har chansen att åka till stockholm när helst man hade velat för att smutta intressanta viner på Grappe. Men gör som vi använd Grappes provningar som inspirationskälla för egna happenings då du samlar de bästa av vänner, juger om livet, småler och dricker vin.
Även vinerna från Mastroberardino finns att få tag på i ett Systembolag nära dig.

• Radici Fiano de Avellino 2006 kostar 155 kronor och huserar i det tillfälliga sortimentet och skall enligt bolagets hemsida avyttra en något rökig ton med inslag av gula plommon, aprikos, grapefrukt och örter
• Radici Taurasi Riserva 1999 kostar 269 kronor och återfinns i det tillfälliga sortimentet. Detta vinet stoltserar med förföriska toner av kryddor, frukt, körsbär och te.

vinerna ovan är exempel på två viner som skall drickas på Grappes provning. Vi på Vin(gligt) avslöjar den vinlistan då vi vill att alla ska komma i kontakt med de fantastiska viner som Mastroberardino komponerar ihop

 

 

Vin & reklam intresserade har knappast undgått vinimportören Fondbergs kampanj för att stärka deras varumärke Santa Helena. Annars pratas det lite om Image,varumärkesidentitet och varumärkesbyggande när det gäller vin. På sin höjd är det något vindistrikt som försöker Trade marka sin specialitet.    Marknadsföringsperspektivtet borde vara lika naturligt på en vinblogg som det är i modevärlden. Men i vinkretsar verkar det vara tabu och diskutera varumärkesbyggen lika solida som bron till öland inte långt härifrån. Tro mig jag har försökt, men när det kommer till vin så tror människor att det alltid är det vin med högst kvalitet som är det dyraste vinet och det som är mest nobelt framställt. Men varför i hela världen skulle vin vara annorlunda från alla andra konsumentprodukter i en värld där folk är vad man konsumerar eller vad man förväntas konsumera?   Här om veckan smuttade jag på ett australiensiskt vin från producenten Tim Adams, vilket födde tankarna kring varumärkesbyggande i vinbranchen.  Tim Adams The Aberfeldy 2005 heter vinet som fick mig att minnas tider i livet då Kotlers tegelsten släpades från föreläsning till föreläsning. Visst Tim Adams The Aberfeldy 2005 var gott men att jämnföra med Château de Bel-Air så kändes det riktigt mejkat och tillrättalagt samtidigt som det inte hände så mycket mer med vinet då det luftats och öppnat upp sig. Något som därför blev en överaskning var att vinet från Tim Adams och Australien var något dyrare än Château de Bel-Air från självaste Bordeaux.  Kanske är jag lite subjektiv när jag hävdar att Tim Adams inte kan jämnföra sig med Bel-Air som vin men däremot har de lyckats tillskriva vinet attribut,, som gör att folk är beredda att betala mer för vinet och därmed varit framgångsrika i sitt varumärkesbyggande. En blick på hemsidan för Tim Adams så går det upp för mig att företaget lyckats bra med det som på marknadsföringsspråk kallas storytelling. Företaget har tämligen väl lyckats att sprida en positiv historia kring vinet och företaget, vilket gör att folk inte bara köper ett vin vid valet av Tim Adams produkter utan känner att de köpt någonting större, ett sätt att leva, en attityd och vissa värderingar för att dra det till sin spets. Alla vinvarumärken borde jobba mer på den här biten. Om vi på Vin(gligt) fick i uppdrag att ta fram ett print åt Tim adams skulle det som hastigast se ut like this.......

Lasse Winnerbäck sjunger i låten jag fattar ingenting "Du kände mig när åren var terminer när sommaren var helig och nätterna var allt" och jag undrar varje gång jag hör den textraden om det är något som bara dyker på en på ålderns höst när man är en bra bit över trettio eller kommer det tidigare? Själv har jag 29 år gammal bara tagit mig ur ett av stadierna som herr Winnerbäck beskriver. Att åren var terminer är ett minne blott efter tokigt roliga år på universitetet. Men att gå i från att sommaren är helig och nätterna var allt kommer jag nog aldrig att vara med om. Utan jag tillhör dem som fortfarande hittar en sak till att göra, ja bara en sakt till att göra innan det är dags att sova eftersom det finns ett jobb att sköta hur sent det än blir. Trots att jag är trött dagen efter så lär jag mig inte utan gör om samma misstag gång på gång. Men idag har jag laddat för att vinna vuxenpoäng och lägga mig innan klockan 23.00 vilket är ett otroligt framsteg.

Good night Sweden wherever you are......