Vin(gligt)

Jag presenterade mina planer inför kvällen. 19.00 konsert med Staffan Hellstrand på Larmtorget. Min vän skulle ned till Långviken och bada men absolut inte följa med på konserten. Jag följde med och badade. När det sedan drog ihop sig till konsert fick jag sällskap till Larmtorget av min vän som hävdat att Hellstrand inte var något för henne då han enligt henne endast gjort en bra låt nämligen bestämt "Lilla fågel blå". Skulle hon gå från konserten med samma uppfattning?

När vi entrar Larmtorget möts vi av ett publikhav som vi måste passera för att få en riktigt bra plats. Vi lyckas höra lite av Jessica Persson som blev vinnare i dagens deltävling i Svensktoppen nästa. Om ni klickar här och lyssnar på låten Varje andetag förstår ni varför damen gick och vann.


Din mästare röst intar Larmtorget och jag är lite orolig över hur långt tid mitt sällskap ska hålla ut. Själv har jag följt Hellstrand sedan jag fick min första skiva tidigt 90-tal och haft svårt att fatta varför inte folk upptäckt honom såsom folk upptäckt Winnerbäck, en artist som Hellstrand skrivit låtar till.  Ikväll visar sig Hellstrand från sin bästa sida. Konserten är en blandning av gammalt och nytt. Hellstrand växlar mer rockiga inslag med akustiska mästerverk och genuin vistradition. När han tolkar Dan Andersson a capella klappar publiken som i trans så att det ekar över ett Larmtorg fyllt till bredden med folk. När konserten börjar lida mot sitt slut och solen slamdunkats bakom teatern och Hellstrand inte ännu bjudit publiken på "Lilla fågel blå" medger mitt sällskap att hon hört sju låtar hon finner bra. Hellstrand är så mycket mer än "Lilla fågel blå"

Ett stort tack till Staffan Hellstrand för konserten och ett stort tack till de individer i Kalmar som tagit intiativet till kvällarna  fyllda med musik på Larmtorget.

Nykter utav vin och full av längtan. Längtan efter att det nya albumet ska finnas tillgängligt. Mina förväntningar på  Winnerbäcks nya album är skyhöga, men jag tror det blir som vid varje tidigare skivsläpp. Nämligen att  Winnerbäcks nya skiva slår mina förväntningar med tennissiffror i överlägsen stil likt de som Kalmar FF piskade Djurgården IF med på Fredriksskans i helgen, nämligen 6-1.

Tänka sig att det är mer än 13 år sedan herr Winnerbäck gjorde entre i mitt liv. Jag gick på gymnasiet. En klasskamrat vars storasyskon var student i Linköping kom en dag med ett band med blandade lasselåtar. I samma veva dök Lasse själv upp mitt på torget i min hemstad Nybro för att bjuda på konsert. Efter konserten köpte jag mig ett eget exemplar av Dans med svåra steg. Allt sedan den dagen har Winnerbäck levererat låtar som regerat min playlist med jämna mellanrum. Vissa låtar har edsat sig fast mer än andra av olika anledningar. Min älskling har ett hjärta av snö och Åt samma håll för att nämna några har fått mig att bli tvungen att köpa en ros till en tjej.  När Söndermarken gick som varmast i min Cd-spelare lovade jag  inför vittnen i studentkorridoren på Smålandsgatan att jag skulle ge bort en ros till den tjej som till mig riktade ett hopkok av textrader från de både låtarna direkt till mig.

"vi pratar om vart vi ska just inatt men jag antar att vi pratar om livet så ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll".

Ryktet spreds sig som en löpeld i studentkretsar om vad jag hade lovat, men en tjej vid namn Anna hann först och uttala textraden. Givetvis fullbordade jag mitt uppdrag.

Dags för mig att sluta för annars drunknar jag i nostalgi, hämtar alla album som Winnerbäck har släppt och sitter uppe halva natten och förmodligen skråla med i Kom änglar...
 
Vi hörs!

Sommarstrand Strand Borgholm. Söndagkväll och jag ser solen ta ett djupt andetag innan den försvinner ned i Kalmarsund för att slå sitt rekord från dagen innan att hålla andan under vattnet för att någongång på morgonkvisten ta sig upp till vattenytan igen. Till galejet på Strand denna kväll har över 2000 glada själar som skriker ut sommarkänsla infunnit sig. När bandet No Tjafs höjer tempot börjar kvällen och de får hela uteserveringen att gunga. I Runda baren,Ovala baren ,Champagnebaren  samt  Lusthuset trängs allt från sötsliskiga drinkdrickare, via ölhalsarna till flådiga skumpa smuttare. Själv dricker jag måttligt.  När natten infaller sig håller jag mest till på lilla dansgolvet och rycks med i låtarna som spelas där. Riktigt skarp mix på låtar samtidigt som DJn förgyller stämningen med mellansnack som istället för att skälpa hjälper till att höja stämningen extra. Dansgolvet är fullt hela kvällen. När andra DJs förstör med snack och får dansgolvet att långa stunder gapa öde med konst.iga låtval så lyckas DJn på Strand leverera och överaska så att danskgolvet är fullt hela kvällen. Detta gör att jag bara måste utse denna Dj till sommarens bästa DJ Är det någon som håller med???

Hemfärd under klarblå himmel, två vänner klyver ostkustens E22, en av vårt lands förligaste vägar. Efter Norrköping kommer hungern smygandes och vi beslutar oss att stanna vid första bästa vägrestaurang. Vi passerar restaurang efter restaurang utan att känna direkt sug efter att svänga in. Vi närmar oss Västervik men något, ja kanske den tomt ekande magen, säger att vi borde svänga in i Gamleby där ingen av oss tidigare varit. Spontanitet för råda så vi svänger av E22 och in i Gamleby och hittar en mysig pizzeria vid samhällets torg. Uteserveringen är fullbelagd så vi får sätta oss inne och stilla vår hunger till TV4 sporten och se hur Zlatan vinner italienskaskytteligan. Söderling spöar Nadal och Kalmar FF fullkomligt klär av Helsingborg. Vi lämnar Gamleby och passerar Västervik och när det görs så är det svårt att inte få en bild av tjejerna i gruppen Abelone Dots på näthinnan. Eftersom de i musikväg måste vara Västerviks stolthet, Long Lonely roads är en fantastiskt bra låt för att i stillsamhet få tyst på den här måndagen. Abalone Dots såg jag live för något år sedan och hoppas får göra det igen.....

Musik som gör ett vin godare....