Vin(gligt)

"Gör det själv" på P3 som i dag handlar om kreativa svenskar i Berlin triggar igång kreativiteten hos mig denna söndag. Kreativitet som utmynnar i detta inlägg som inhyser stoff från lördagskvällen samt den lovade vinrecensionen på vinet jag nämnde i inlägget "Ett inlägg innan det bär av till festen i ett spurttempo som fått skidmonstret Peter Northug på fall"

Festen kan börja. Jämte mig  i en aldeles för  skön soffa sitter en trevlig dam för kvällen iklädd en klänning av ett tyg som påminner om ett sadeltäcke. Artig som jag är ger jag damen ifråga en komplimang för klänningen. Klänningen som klär damen är designad av någon vid namn Mika Modiggård. Nog med modebloggstendenser, småler. Jag öppnar min Kings Ridge Oregon Pinot Noir 2007 och en doft av hallon sköljer över den parfymdoft av kokoskaraktär som annars fyller lägenheten. Jag tar en första smutt och får lov och erkänna att jag till en början har lite svårt för syran som  vid första anblicken övertrumfar vinets hallontoner, dess angenäma kryddighet och inslag av mynta. Jag är nästan villig att byta bort min vinare mot den chockrosa drink som damen med hästtäcksklänningen på festen zippar på. Men bara nästan för där och då till en bit mat och till efterföljande chokladmousse så blir vinet lenare och det smakar saft, ja hallonsaft med en extra dimension, Hallonsaft med krydda och mynta i en magisk kombination. Dock uppträder vinet utan det där lilla extra som får vinet att lyfta. Det förlorar efter en tid sin charm även om vinet är gott och prisvärt.  På en femgradig skala får vinet 3. Kanske beror  vinets blygsamma betyg enbart en hårsmån över medel på att chokladmoussen smakar precis så som jag minns den från ett av barndommens alla barnkalas.

När chokladmoussen äts verkar det som om fler än jag börjar minnas barndomen.  För samtalsämnet som fyller festen går via diverse seriefigurer som var aktuella när vi som är något runt 30 år nu  var barn. Jag tar upp några figurer som jag förknippar min barndom starkt med nämligen Bobo och Gnuttarna men ingen verkar kännas vid dessa sagofigurer förutom damen med hästtäckesklänningen som ler igenkännande och fyller i angående Bobo och Gnuttarna. Damen med hästtäckekläniningen är förresten inte så mystisk som hon verkar utan en vän jag känt i hela mitt liv. Mig veterligen så är det bara hon och Henrik som  minns Bobo och Gnuttarna minns ni dem?

När festen är slut och stan väntar så blir det inte Harrys i Kalmar som så många gånger förr utan The Trend. Kalmars nya nattklubb. Ett ställe jag kan tänka mig gå till fler gånger som ombyte. Hoppas initiativtagarna bakom konceptet fortsätter i samma spår de börjat i...