Vin(gligt)

Så som himlen ser ut en lördag i januari över ett sommarland i vinterskrud  klockan 18 i Januari  strax innan det mörknar och det luktar inbakad kyckling från middagslagningen i köket. Stjärnklara skyar. Sitta-inne-och-mysa-framför-tvn-väder. Vinden härjar fritt över världens största "boulebana" ett tidigare skogsbeklätto mråde som skövlats och blivit grusåker, som nu sakteligen fylls med lyxvillor ned mot vattnet. Trots vinden råder lugnet och det är svårt att tänka sig att denna plats av solen och vindarnas ö Öland om några månader kommer fyllas med folk a´la Stureplan i vår kungliga huvudstad. Det känns långt till sommarens glada dagar, men min sambo och jag gör det bästa av situationen, en filt får sprida sommarvärme.

 

Vår tillvaro fylls med White Collar, deckare modell briljant som dessvärre inte slagit igenom i vårt avlånga land till fullo. Vi glömmer tid och rum och transporteras bort från vår lägenhet till en lägenhet på Manhattan och dras sedan in i händelsen av White Collar på allvar.

 

Den inbakade kycklingen serveras medan vi fortsätter följa gåtorna som Neal Caffrey ska reda ut. Till maten dricker vi Raccolto ett Sicilianskt vin i budgetklassen 89 kronor. Ett vin som visar sig vara en skön komposition av Nero d'Avola och Cabernet sauvignon som bjuder upp tills dans. Vinet är friskt och fruktigt med toner av nypon och lakrits som förgyller vår lugna hemma kväll.  White Collar byts mot softa och charmiga Life Unexpected och det nynnas friskt på Spinn Doctors hitexplosion iform av Two Princes. Kvällen avslutas med skrattkavalkad till I rymden finns inga Känslor.

 

Nu har jag inte tid att skriva mer då bronsmatchen i Handbolls VM stundar.

 

 

Così è in cielo, så som i himmelen snabbt översatt till italienska. Berättelsen om jag och min sambos paradrätt.  Så som i himmelen? Nej jag syftar inte på filmen utan den känslan som infinner sig när hemmalagad Potatisgnocchi avnjuts till ett glas Chanti. Vilket blivit min och sambons paradrätt vid bjudningar since November 2010.

Återblick några stapplande steg bakåt i tiden till hösten 2010. I väntan på snö bytte jag och min sambo höstrusket mot Roms gränder. I gränden mellan hotellet och Phaantenon bestämde vi oss för att under vår vistelse utforska de rätter som vi förknippar mest med Italien. Vi tänkte Pizza. Pasta och Risotto. Vår stereotypa tankar infriades på två av tre. Pizzan och pastan var superb och smakade överallt lika galant, ja nästan som en första kyss med den som du hoppas ska stå vid din sida resten av livet. Dock gick vi bet på risotton. Risotton som hyllats till skyarna här i Sverige. I halv åtta hos mig från Göteborg skulle var och varannan bjuda på just risotto.

Efter besöket på Olympia stadion i Rom där vi skådat en uppvisning i sporten fotboll signerad Totti och hans medspelare gav vi oss åter in i gränderna för att hitta någonstans att avnjuta en förträfflig middag. Innan vi åkte til Rom upplyste Marcus Birro oss genom sin senaste bok "Att leva och dö som Joe Strummer" att vi skulle välja bort de restauranger som såg allt för putsade och tillgjorda ut. Så skedde även i detta fallet. Det kändes som vi sprang i en labyrint då vi sprang fram och åter mellan Governa Veccio och Scalinata della Santissima. Jämte det Mac Donnalds som gör anspråk på titeln om att vara det Mcdonalds som smälter in mest i sin omgivning hittade vi så Risotton. Dock bara med havets läckerheter, vi frågade om de hade risotto tillsammans med andra ingredienser då min sambo är fiskallergiker. När kocken säger: "we can do rice..." så inser vi att vi måste släppa risottospåret och äta något annat ur menyn. Vi faller för Potatisgnoccin och vi faller fullkomligen huvudstupa pladask. Till den grad att vi nu väl hemma i vardagen har införskaffat alla hjälpmedel(läs potatispress) som krävs för att göra gnocchi.

Trettondagsafton var det dags att återigen frambringa känslan som det måste kännas "så som i himmelen". Denna gången smuttar vi på vinet Terreno Chianti Classico, ett av de många goda viner i systembolagets sortiment som inte kostar som skjortan för att använda ett slitet utryck. Sina 89 kronor till trots så får vinets smak mina tankar att fly från ett bistert vintersverige till ett soldränkt Toscana med dess förföriska toner av Salvia, körsbär, salvia och Choklad.

Potatisgnocchi och vin från Chanti smakar himmelskt i kombination