Vin(gligt)

32 år gammal på Cirkus med min sambo för att se om magin från barnsben sitter kvar. Äldre och klokare torde jag genomskåda clownens skämt och på sin höjd häpnads över akrobaterna. Men jag får erkänna att jag på nytt känner mig som sju och på allvar tar klivet in i cirkusens underbara värld. Cirkustältet är fullsatt till bredden och samtliga runt manegen verkar lika begeistrade som jag. Detta i en tid där förändringarnas vind blåser för jämnan och barn av idag är vana vid att det släps en ny dvd, ett nytt datorspel, en ny film, ja en ny teknisk företeelse var 10 minut.  De blir mer och mer svårflörtade och det blir allt svårare att vinna barns uppmärksamhet. För att vinna slaget om barns tid så plöjs det ned oöverskådliga resurser på marknadsföring. Samtidigt som det läggs lika mycket resurser på utveckling för att inte halka efter och glömmas bort. Allt har blivit mer boostat,  mer hajpat och allt ska överträffas igen och igen och igen.

Trots utvecklingen till en nivå då spelet och filmen överträffar verkligheten och radio, internet och din mobil via reklam och sociala medier  skriker ut budskap om det trendiga och hajpade så har cirkusen slutsålt när den kommer till stan.

Hur kommer det sig att generation efter generation trots utvecklingen trollbinds av något som ändrats nämnvärt sedan urminnes tider?