Vin(gligt)

Lars Winnerbäck skriver i sin låt Mareld att "det finns en anda i Dublin men den är skadlig för mig". För att ta reda på om andan i Dublin är skadlig även för mig tog undertecknad med sambo sitt pick och pack för 5 dagar i Dublin. Vi utforskade staden, shoppade,  besökte Guinness Storehouse, tittade på Gälisk fotboll, jublade åt river-dansarna på Arlington Hotell,  begav oss utanför staden genom storslagna Wicklow mountains, via Glendalough till Killkenny och vi inandades atmosfären på en och annan pub. Trots att vi hann med mycket så har två saker etsat sig fast på näthinnan mer än allting annat, Nämligen Literary Pub Crawl och Smithwick`s.

Literary Pub Crawl: Efter en dags planlöst strosande i kvarteren både norr och söder om floden River Liffey i Irlands huvudstad så tar kvällen vid. Vi beger oss till puben The Duke där den litterära pubrundan tar sin början. Där möts vi av två professionella skådespelare som genom sång, korta teaterstycken och anekdoter tar oss in i  William Butler Yeats, George Bernard Shaw och Samuel Beckett,  Oscar Wilde, Jonathan Swif,t Bram Stoker  och  James Joyces värld. Vi vandrar i staden till några av de pubar som dessa litterära mästare sägs varit stammisar på. Jag har nog aldrig varit så fokuserad  och road under en guidad tur tidigare. Ett måste när man är i Dublin.

Smithwick`s: I Dublin är Guinness en del av kulturen. St. Jame's Gate Brewery där ölen ser dagens ljus är svårt att missa då det så gott som ligger mitt i stan. Trots detta vill jag framhäva ett annat öl nämligen Smithwick`s en magisk red ale som tillverkas i Killkenny. Dessvärre behåller irländarna det bästa för sig själva, då Smithwick`s ej går på export.  Ett måste att prova vid ett besök i Irland och Dublin.

När det kommer till Alsace får jag lov att erkänna mig lite vilsen. Detta då jag allt för ofta bländats av regionens ryckte, tagit snedsteg och oavsett prissegment köpt viner som i mitt tycke varit alltför smöriga, haft en allt för dominerande ton av bitterhet eller smakat gråpäron tills smaklökarna domnat bort. Detta har gjort att jag istället för att våga testa ännu ett vin från Alsace valt en tysk riesling eller ett Gewurztraminer om jag inte valt något  Italienskt när jag köpt vita viner.

Efter en rekommendation från en vän har jag dock hittat ett vin som lever upp till de förväntningar jag haft på Alsace innan jag gjorde mina snedsteg. Josmeyer Les Pierrets Riesling som jag och min sambo smuttade på till en kasslergratäng överladdad med frukt kändes nämligen som en sametslen kram. Vinet framkallade med snudd på nästan samma rysningar i kroppen som när du dansar till Kents "Utan dina andetag" med den du verkligen älskar. Ja jag kanske tar i och överdriver känslan vinet skapade,  men vinet var precis så där friskt med toner av honung och grape och citron som en riesling ska ha. Vinet kostar 237 kronor på systembolaget.

32 år gammal på Cirkus med min sambo för att se om magin från barnsben sitter kvar. Äldre och klokare torde jag genomskåda clownens skämt och på sin höjd häpnads över akrobaterna. Men jag får erkänna att jag på nytt känner mig som sju och på allvar tar klivet in i cirkusens underbara värld. Cirkustältet är fullsatt till bredden och samtliga runt manegen verkar lika begeistrade som jag. Detta i en tid där förändringarnas vind blåser för jämnan och barn av idag är vana vid att det släps en ny dvd, ett nytt datorspel, en ny film, ja en ny teknisk företeelse var 10 minut.  De blir mer och mer svårflörtade och det blir allt svårare att vinna barns uppmärksamhet. För att vinna slaget om barns tid så plöjs det ned oöverskådliga resurser på marknadsföring. Samtidigt som det läggs lika mycket resurser på utveckling för att inte halka efter och glömmas bort. Allt har blivit mer boostat,  mer hajpat och allt ska överträffas igen och igen och igen.

Trots utvecklingen till en nivå då spelet och filmen överträffar verkligheten och radio, internet och din mobil via reklam och sociala medier  skriker ut budskap om det trendiga och hajpade så har cirkusen slutsålt när den kommer till stan.

Hur kommer det sig att generation efter generation trots utvecklingen trollbinds av något som ändrats nämnvärt sedan urminnes tider?

Varje sommar återkommer jag till en plats där himmelen är mycket närmre för mig än någon annanstans. Nämligen Ekerum och Öland ett stenkast från Kalmarsund. Här ligger vår röda stuga med vita knutar modell mindre.  Solen har lagt ut ett glittrande spegelblankt golv på Kalmarsund. Är inte  det här den bästa av väldar så säg.

Efter ett svalkande bad framåt kvällning tänds grillen och färdigmarinerade grillspätt från gårdsbutiken i Jordsläta sprider en briljant doft av livsnjut. Till spetten smuttas det på Guerrieri Rizzardi Valpolicella Classico Superiore Pojega 2009 som går på knock med toner av körsbär, kola, lakrits och hallon som mynnar ut i en kryddig eftersmak. Jag faller pladask och inser att jag hittat ännu ett Italienskt vin att lägga på minnet.

Solen slukas upp av Kalmarsund vi sitter och spelar Galenpanna. Så går en sommardag från mitt liv och kommer aldrig mera åter.