2009-10-10
13:01:19
Marcus "Francesco Totti" Birro om rikedom....
Jag är fortfarande rätt ny på allt, på att vakna upp nykter, utvilad, sovrumsrusig och varmhjärtad. Jag drar upp gardinen och människor rör sig i solen på torget. Jag kokar en stark kopp kaffe äter, en smörgås och tar det lugnt. Jag är närmare 40 än 30. Jag är mer än vuxen och ändå är det som om jag har ett åkband om handleden. Ändå är det som om att precis drömt min första dröm på ett nytt språk. Jag har precis lärt mig koderna, Jag har pengar på fickan och sockervadd i handen, jag ska åka slut på vansinnig bergbana i hela världen.
Förr, ville jag bara att vår utspillda vardag, våra förbannande trånga rum och gråa hus skulle få bli en del av den skillrade verkligheten. Jag drömde aldrig om pengar. Jag drömde aldrig om fina bilar, balla bankkort, dyr champagne eller svindyra märkesrockar. Jag drömde om att skriva om att bli ett namn att räkna med i den här världen. Min längtan sträckte sig om att betala hyran och gärna ha råd med en back öl eller två då och då. Inte ens i min vildaste fantasi fanns rikedom, ekonomisk då alltså med på kartan. Förrän jag fyllde 30, då hände något eller flera saker egentligen. Då ville jag plötsligt sitta vid de där vite uppdukade borden och dricka lite champagne ur de smalblåsta glasen. Då ville jag plötsligt börja resa förstaklass och känna den här verksamma vardagen varligt verka ur kroppen. Jag ville vara lika mycket värd som alla andra, jag ville aldrig mer bli sedd över axeln. Det är fjuttiga men mänskliga drömmar och jag ville mycket och mycket av det jag ville ha jag fått, vilket jag är tacksam för.
Men jag har inte börjat än. Jag har liksom inte kommit någonstans. Jag står vid randen av samma brist och tittar ned och plockar lite aska från kratern. Jag samlar vulkanstenar kring hjärtat och alla de där stenarna håller mig hela tiden sedan ett hjärtslags avstånd från allt som händer. Det har hunnit gå tid, men i det stora perspektivet är jag precis i början. De grå håren är i silver och drömmarna är i guld. Drömmarna går att nå nu helt plötsligt, de är inte på ett annat språk längre utan går att läsa här och nu som en bok. Samtidigt är de är en del av mig och inte upphäftade på en tavla någonstans i framtiden. Det är fantastiskt i alla sin enkelhet. Nu ska jag gå ut med en arm om solen så här mitt i natten. Det är rikedom man minns
Tankar framförda i radioprogrammet Karlavagnen av programledaren Marcus Birro,
