Någongång per år känner jag att inlandsisen rullar in i min lägenhet och ger upphov till en känsla om att jag trots Kalmars hav och kust längtar bort. Om ändock bara för en kort sekund då det är rock att bo i Kalmar, småler. Jag landar alltid i att det är bra skönt att bo i Kalmar trots allt efter jag dövat den där känslan med något smutt.

Nåväl allt som oftast så och i kväll drar tankarna väster ut när jag drabbas av ovanstående känsla. Passeratr då Nybban i ett litet kick, låtsas som att det inte regnar i Gbg , blundar och svävar ut över Nordsjön för att landa på Heathrow. Tar Piccadilly line in till Kings Cross, upprepar "please mind the gap between the train and the station" tills förbannelse innan jag ger upp och kliver av. Åker ut till Camden market, snortar i mig kreativitet. Vandrar genom Nothing Hill, Stannar upp en kort sekund på Albertines Wine bar i Sheppard´s bush. Utforskar Paul Smith butiken i My Fair. Köper något från Ben Sherman på Carneby Street. Kryper in på ett ställe där Jamie T tycks vara husband. Låtsas att jag har reklamplats på piccadilly, dansar natten i väg innan brunch som varar till afternoon tea. Nyper mig i armen. Vaknar i Kalmar småler och livet är underbart....