2009-11-11
23:23:55
Poggio al Vento Riserva - En klassresa bort från vinerna i budgetträsket...
Time, melting fast in a room where the sun is burning dust from our past It's a huge carnaval in my chest.....
Jag hade blicken högt i skyn året är´99, något som hängt kvar sedan dess. Lokaliserad i samma stad då som nu. ´99, det var året då "Man United" tog hem trippeln, "Belle and Sebastian" släppte sitt i det närmaste kultförklarade "Tigermilk" till allmänheten, Här i Kalmar hade "Nanne", till skillnad från nu, blivit i det närmaste ett skällsord då han var på väg att lämnade KFF. På "Keffes" gick en världsmästare runt och försökte utnyttja den ställningen för att få hem ragg. Jag sprang på mina ständiga följeslagare, numera "CreAid", på "Baltic Business School "och upptågen bytte av varandra, vilket de gör fortfarande. Det var året då blandskivor fortfarande brändes och döptes till "Depp the Sad Song Story", "Party enligt Puh", eller som i bilden "Saltomortal - Party enligt Micke". Jag besökte stans alla fik nästan en gång i veckan. Jag var stammis på "Corehouse" samt avslutade varje storslagen natt med kaffe, ibland blåbärsmuffins, på Smålandsgatan. Vad yrar han om? Vad har detta med vinet i rubriken att göra är nog en tanke som kretsar i många läsares huvud nu, men läs vidare så får du svaret.
Samtidigt som allt det där hände mig och mina vänner´99 här i Kalmar, trampade några vinmakare från Italien och Toscana vin modell briljant, tappade det på flaska och lade det på hyllan under några år. Vinet jag pratar om är Poggio al Vento Riserva 1999. Ett vin jag hade förmånen att dricka för en tid sedan och som kostar 669 kronor på Systembolaget. En klassresa bort från vinerna i budgetträsket för en kort sekund. Därmed inget ont sagt om vinerna i budgetträsktet som även de fyller en funktion och ibland kan vara naggande goda.
Poggio al Vento Riserva 1999 produceras av Tenuta Col d'Orcia och ser dagens ljus i Italien och Toscana. Producentens historia går tillbaka så långt som till 1700-talet. Vinet är framställt på druvorna Sangiovese samt Brunelli. Enligt Carovin den svenska leverantören av vinet så tillverkas och lagras vinet på följande sätt. "Jäsning 25 dagar vid kontrollerad temperatur under 30° i vida och korta rostfria ståltankar, som ger större kontakt mellan skal och must och resulterar i bättre polyfenolisk extraktion, daglig nedtryckning av skalhatten på morgonen och överpumpning på kvällen. Lagring 4 år i ekfat från Slavonien och Frankrike, följt av 2 års temperaturreglerad efterlagring på flaska. Kan sparas minst 10 år".
Vinets karaktär
färgmässigt påminner drycken i mitt glas som något som framställts av gammalt tegel. Vinet stoltserar med en kryddig och mustig smak, fyllig och modell briljant från start till mål med toner av lakrits, björnbär och körsbär som får tiden att stå stilla. Eftersmaken är lång och ljuvlig, något man aldrig vill ta slut. Som en kram för avsked då ett Soundtrack av John Denvers "Leaving on a jetplane" tonar upp samtidigt som kramen måtte få vara en evighet. Ack så smutt. Enda nackdelen med vinet är priset, för kanske är det inte värt sina 669 kronor. Men denna kvällen är det det även om Morone för 169 kronor är ett bättre alternativ för plånboken. Men det blir bra trist om spara hela tiden ska vinna och ta överhand över slösa...Slutbetyget för detta vin är med snudd på "Allgalaktisk". Hade det varit en gnutta mindre utgiftskrävande hade betyget blivit ännu högre.
Citatet som inleder detta inlägg är hämtat från Växjöbandet The Mo och låten Nostalgi Locomotiv som de framför tillsammans med Kris Le Mans. Någon som minns låten?
Kommentera inlägget här:
