Vin(gligt)

Med blicken högt i skyn, ett självsäkert leende på läpparna tar jag klivet ned för den trappan som för mig till ett Kalmar av modell "svunnen tid". Där ute krigar shoppingstinna människor men här nere är det fred. Framför mig står vem vinglas fyllda med vin gjorda av samma druva. Där och då känner jag mig plötsligt tokigt mycket "lost in translation". Jag som brukar kläcka ideér på vad vi har i glasen tystnar som pojkar gör när det inte finns något att teatra inför. När det senare avslöjas att det är Granache i glasen är jag på banan igen. Bättre sent än aldrig, men jag måste erkänna även om det sitter hårt inne att jag är grön när det gäller druvan Granache.

Är det fler som känner sig lost in translation när det kommer till druvan Granache så följer här texten om druvan såsom den beskrivs på Systembolagets hemsida.

Vinerna som huserar i glasen framför mig är Borsao Barrica Selección 2007, Ètim Negre 2007, Claymore Grenache Shiraz 2006, Finca el Puig 2003 samt Domaine du Vieux Lazaret. Jag väljer denna gång att ej sönderanalysera vinerna utan enbart återge mina mest spontana beskrivande orden som jag antecknade under tiden jag doftade, smuttade och snurrade vin...

Borsao Barrica Selección 2007. Spanien och Campo de Borja. Ett pizzavin för 87 kronor som känns som att ta ett snesteg in i en parfymhylla och slå sönder en flaska vars doft attackerar en till fullo. Smaken känns saftig, ja som ett vinets svar på Önos saft. Dock med en förförisk syrligthet. Hmm vinet smakar bug, tuggummit från tidigt 80-tal. Vet inte riktigt om jag någonsin kommer dricka det här vinet igen. Väljer hellre annat vin för de pengarna. Alamos Malbec känns mästerligt i jämnförelse.

Ètim Negre 2007, Montsant Spanien. Ser dagens ljus i norra spanien med andra ord. Vinet är en komposition av druvorna Grenache, carignan och syrah. Flaskan är påtagande modern och stilren i designen, ja tilltalande. Doften är aningen örtig med en ljuv touche av jordgubbar. Något bittert erkänner jag att smaken är tillrättalagd. Vinet klistrar sig på tänderna och dör ut i en snäv eftersmak. Ointressant!

Claymore Grenache Shiraz 2006, Clare Valley. När det avslöjas att ett av vinerna är en icke europe så inser jag rätt snabbt vilket det är, jag pekar ut rätt glas och är rätt övertygad om att vinet kommer från Australien. Jag har rätt. Detta vin har en varm doft och smakar snuddande likt varm saft, jag säger skämtsamt att precis så doftar det hemma hos mig. Kärvänligt! Smaken är aningen kryddigt, som godis och en eftersmak som stillar ens sötsug begär. Om detta vin hade kostat 100 kronor hade det varit en killer. Nu kostar det 139 kronor vilket gör det lite övervärderat, då det finns så mycket godare vin för de pengarna.

Finca el Puig 2003, Priorat, Spanien. Till en början bitterljuvt strävt, senare anar jag stordåd. En stor smak som kommer, en lovande talang, med utvecklings potential. Gott för 187 kronor.

Domaine du Vieux Lazaret, Châteauneuf-du-Pape, Frankrike. Ett vin för 189 kronor som återigen får mig att bli besviken på Frankrike. Något skämtsamt när vinet dricks utbrister jag att vinet måste komma från du-pape och säkert är dyrt i jämförelse med de andra vinerna som provas. Detta för att jag gång på gång på gång på gång dricker ur glaset i förbril jakt efter något att tycka om. Det är bara konstatera att jag återigen blir hopplöst besviken. Som att läsa en storslagen bok och sedan se filmen som misslyckas med att återge filmen. Kanske är vinet ungt och torde lagras. Men ett dricka det här och nu vin är i allafall inte detta vin. Föga imponerande och föga prisvärt om jag tar och jämför det mot Morone som jag provade för någon vecka sedan.

Jag är nog sådär imponerad av Granache, men vad gör det när den tidiga kvällen och sällskapet var hur bra som helst...Sedan bar det ut i Kalmarkvällen, lördagen som var.