2009-07-15
01:10:52
”Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen”...
...är namnet på Winnerbäcks nya album som släpps den 21 september.
Nykter utav vin och full av längtan. Längtan efter att det nya albumet ska finnas tillgängligt. Mina förväntningar på Winnerbäcks nya album är skyhöga, men jag tror det blir som vid varje tidigare skivsläpp. Nämligen att Winnerbäcks nya skiva slår mina förväntningar med tennissiffror i överlägsen stil likt de som Kalmar FF piskade Djurgården IF med på Fredriksskans i helgen, nämligen 6-1.
Tänka sig att det är mer än 13 år sedan herr Winnerbäck gjorde entre i mitt liv. Jag gick på gymnasiet. En klasskamrat vars storasyskon var student i Linköping kom en dag med ett band med blandade lasselåtar. I samma veva dök Lasse själv upp mitt på torget i min hemstad Nybro för att bjuda på konsert. Efter konserten köpte jag mig ett eget exemplar av Dans med svåra steg. Allt sedan den dagen har Winnerbäck levererat låtar som regerat min playlist med jämna mellanrum. Vissa låtar har edsat sig fast mer än andra av olika anledningar. Min älskling har ett hjärta av snö och Åt samma håll för att nämna några har fått mig att bli tvungen att köpa en ros till en tjej. När Söndermarken gick som varmast i min Cd-spelare lovade jag inför vittnen i studentkorridoren på Smålandsgatan att jag skulle ge bort en ros till den tjej som till mig riktade ett hopkok av textrader från de både låtarna direkt till mig.
"vi pratar om vart vi ska just inatt men jag antar att vi pratar om livet så ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll".
Ryktet spreds sig som en löpeld i studentkretsar om vad jag hade lovat, men en tjej vid namn Anna hann först och uttala textraden. Givetvis fullbordade jag mitt uppdrag.
Dags för mig att sluta för annars drunknar jag i nostalgi, hämtar alla album som Winnerbäck har släppt och sitter uppe halva natten och förmodligen skråla med i Kom änglar...
Vi hörs!
Tänka sig att det är mer än 13 år sedan herr Winnerbäck gjorde entre i mitt liv. Jag gick på gymnasiet. En klasskamrat vars storasyskon var student i Linköping kom en dag med ett band med blandade lasselåtar. I samma veva dök Lasse själv upp mitt på torget i min hemstad Nybro för att bjuda på konsert. Efter konserten köpte jag mig ett eget exemplar av Dans med svåra steg. Allt sedan den dagen har Winnerbäck levererat låtar som regerat min playlist med jämna mellanrum. Vissa låtar har edsat sig fast mer än andra av olika anledningar. Min älskling har ett hjärta av snö och Åt samma håll för att nämna några har fått mig att bli tvungen att köpa en ros till en tjej. När Söndermarken gick som varmast i min Cd-spelare lovade jag inför vittnen i studentkorridoren på Smålandsgatan att jag skulle ge bort en ros till den tjej som till mig riktade ett hopkok av textrader från de både låtarna direkt till mig.
"vi pratar om vart vi ska just inatt men jag antar att vi pratar om livet så ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll".
Ryktet spreds sig som en löpeld i studentkretsar om vad jag hade lovat, men en tjej vid namn Anna hann först och uttala textraden. Givetvis fullbordade jag mitt uppdrag.
Dags för mig att sluta för annars drunknar jag i nostalgi, hämtar alla album som Winnerbäck har släppt och sitter uppe halva natten och förmodligen skråla med i Kom änglar...
Vi hörs!
Kommentera inlägget här:
