Vin(gligt) - På vernissage hemma hos sig själv....

Tanken var att en timme eller två skulle förläggas på Kalmar Konstmuseum, ja ni vet den kub i fyra plan med fasader av svartlaserat trä i parken vid slottet som innan det stod färdigt fick människorna av förändringsfientlighet och det-gaur-inte -mentalitet att gå upp i linningen här i Kalmar. Något som även är aktuellt nu när den nya arenan väntar på att få byggas.

Det som lockade till ett första besök borträknat invigningen av museet var utställningen Undrien - en fantastikutställning av Magnus Lönn. Följande funderingar genomsyrar utställningen enligt annonsen om utställningen; Kommer jag till UNDRIEN så snart jag har något att undra över? Får jag hitta på alldeles egna ord? Är min ordstad lika viktig som min bostad? Kan jag bli ordsynlig med de ord som jag själv finner? Om jag tar bort bokstaven F från fängelse får jag ett ängelse då och vad är det i så fall? Finns det någon som vet vad en stundägare är?

Dessvärre så räckte tiden inte till för att snorta i sig estetiska världen och känna sötman från det finkulturella. Men det kommer en dag....

För att dämpa den i viss mån obetydliga Ågren som ändå dök upp när museumbesöket bortprioriterade låtsades jag som om jag äntrade en vernissage när jag kom hem til lägenheten. Även om det var en utställning som varit mer eller mindre permanent från dess att jag flyttade in i lägenheten. I hemmet fick jag ta del av precis de tavlor jag gillar. Är det någon som varit på utställningen Undrien? Nedan ett axplock för de tavlor jag såg på vernissage hemma hos mig själv.

Tavlor från min lägenhet