Vin(gligt)

Söndag klockan 11.00 lätt minusgrader och blågrått molntäcke över den snötäckta guldstaden Kalmar. Guldstad då vi tog sm-guld i fotboll om någon nu glömt det. En söndag som denna var det tänkt att lugnet skulle råda och att närmaste aktivitet inte skulle infinna sig förrän efter lunch. Om någon form av träning skulle ske alls idag så var det i värmen på Friskis & Svettis framåt kvällningen. Men plötsligt slog det slint och rastlösheten fick hjärnan att skrika "löprunda runt Stensö". Den inre rösten införtalade mig om att det gäller att ta vara på motivation här och nu, eftersom den kan vara som bortblåst i ett litet kick. Hurtigt värre och kanske var det den lugna och avslappnade lördagskvällen  som  framlurat tillräckligt mycket överskottsenergi för att väcka atleten inom mig till liv. Enbart tanken på att ge sig ut i kylan borde leda till ett bragdguld för vardagsmotionärer om ett sådant pris någonsin instiftas. Bragdguldsprestation, eftersom jag antar att inte ens Kalmars guldgossar som får betalt för att träna hade tänkt tanken om löpträning denna vintriga söndag.  Jag får läsa Henrik Rydströms Blogg och se om jag tränat mer än hela KFF denna söndag, småler.  Väl ute och efter 10 meters löpning på styltliknande ben var jag beredd att vända om. Motivationen tröt. Kort tankeöverläggning med mig själv och jag kom fram till att det ur alla aspekter är bättre att fortsätta än att vända och då slås ned i tvsoffan förvandlandes till en soffpotatis. Hemska tanke...

Till textraden "And all I know is, there’s something new this year, all I know is there’s something new real near. All I know is, there’s something new this year. I don’t know much, but there’s something new coming near" framförd av Hello Saferide kände jag mig som Sveriges hurtigaste vinbloggare och tog tag i löpningen och började för en stund känna mig som ett vältränat konditionsfenomen som liksom sprudlar av energi.

Väl ute på Stensö efter 20 minuters löpning började den stora utmaningen. Jag pustade och stånkade och hallå lättja höll i min hjärna på att få överhand över min fighting spirit. Plötsligt insåg jag att jag tagit fel håll i det fläckvis snötäckta promenadstråket på Stensö då jag mötte ett helt tåg av kalmarbor som gick Korpens tipspromenad . Jag fick för mig att jag vid varje möte måste skärpa mig och le och sprudla av energi. Något som gjorde att krafterna tröt ännu mer då varje leende som klistrades på i mitt ansikte gjorde att jag drog i mig ännu mer kalluft och energin att värma luften gjorde att jag blev mer och mer energitom. Väl i mål blev det framstupa sidoläge en stund. Men nu såhär några timmar efter bragdguldsprestationen så njuter jag och för det är med välbehag jag glufsar i mig en semla efter maten. Nu kan jag med stolthet sjunka till soffpotatisstatus och låta söndagskvällsförvridenheten ta överhand........