Vin(gligt)

Nyårsafton stundar och under denna dag kommer många av oss att vandra champagnegatan fram och åter innan det är dags att vända blad för ett nytt år med nya eskapader. Ett storslaget 2010 något vassare än 2009 tar vid. Ja varenda tår, varenda skratt varenda dröm ska vi ha fatt ja allt ska sugas ut ur varje dag och natt 2010.

Festen kan börja och nu står tiden stilla när allt annat rör sig i en slingrande långdans. Mat och dryck, samtal och skratt. Någon håller ett bejublat segertal efter att kammat hem vinsten i den legendariska nyårskampen.  Dansen går och innan någon hunnit med att trampa på någons tår är det dags att trotsa kylan för att se raketerna måla himmelen i regnbågens alla färger. När raketerna lyfter är alla barn igen och när alla är barn då finns det bara en väg hem och det är den som är bredast, glattast och längst.

Champagne å de då va

Champagne som jag har valt att skåla in det nya året med heter De Canteneur Brut. En champagne som jag aldrig tidigare druckit och som jag erhållit av en av mina bästa vänner. Champagnen lyser med sin frånvaro på Systembolaget. Dagens sanning är att denna dryck borde ta och marknadsföras bättre, då de flesta av länkarna på google handlar om vilsna själar som druckit den men aldrig funnit den åter och nu efterlyser om någon vet något om den. Vad jag lyckas erhålla i informationsväg är att De Canteneur Brut kommer från ett nyrenoverat sagoslott i Epernay som vanligtvis saluför deras champagne under namnet Comtesse Lafond. Jag har tidigare druckit Comtesse Lafond och då skrev jag följande: En intensiv och komplex Champagne med aromatisk frukt, aningen smörig och rostig i karaktären, som där och då gav samma upplevelse som när man slår en vettig wedge under en golfrunda som limmar flaggan eller rent av går i, eller som när du möts av ett leende av den där personen du känner lite extra för.

Om De Canteneur Brut smakar lika gott så kommer det bli en bra start på 2010.

Vilket Champagne/Mousserande vin ska ni läsare skåla in det nya året med?

Vi ses nästa år...

Så blev vinet klimatneutralt
Vinerna Santa Inés Organic och Santa Inés Reserva har kunnat göras helt koldioxidneutrala genom att produktion och transport miljöeffektiviserats så långt som möjligt. Därefter kompenserar De Martino, som gör Santa Inés-vinerna, för återstående utsläpp.

Det som skiljer De Martino från andra vinproducenter är att man kan kompensera med egna utsläppsrätter istället för att köpa dem externt. De Martino har ett långsiktigt och fokuserat miljöarbete och genom att man har infört en, för industrin, ny teknik med ett avancerat reningssystem för avloppsvatten minskar de egna koldioxidutsläppen med 6 000 ton årligen. Detta gör De Martino till den enda vinproducent i världen som blivit godkänd av FN-organisationen UNFCCC att producera och sälja egna utsläppsrätter.

Det här är det första inlägget ut denna vecka som kommer att bli briljant om allt slår in som sägs vara på gång.

Sagt av herr Winnerbäck under konserten:

• Det är underbart att vara här ikväll, men ändå lite läskigt. Ni är så många. Det är lite som att vara en pilot, och så när man ger sig upp i luften så kommer man plötsligt på, jag är flygrädd.
  Ni är luften. Det här är ett fint sätt att komma hem på.


• en tidning listade en gång tjuriga artister, jag blev inte bara omnämnd och utvald, jag fick till och med ett eget stycke. En del tycker ju att jag är tråkig och tjurig för att jag inte ställer upp på en massa intervjuer men jag tycker inte att jag är tjurig och hoppas att ni inte tycker det heller (publiken:näääe!)
  Men jag ser det såhär; när jag gick på en förskola i Vidingsjö skulle vi ha julgransplundring och dansa kring granen. För att symbolisera min utanförskap hade jag på mig en KISS tröja och jag tänkte, att man kan ju inte dansa kring granen i en KISS tröja. Men då sa min fröken att annars fick man ingen godispåse.
  Så då rymde jag.
  När jag kom tillbaka satt alla barnen där och åt ur sina godispåsar men då såg jag att det bara var clementiner och russin i. Så jag tänker, varför ska jag nu börja dansa runt granen, när jag är 34 år och inte måste? Jag kan köpa min egen godispåse

Vad tycker du, kan du tänka dig hur vinet smakar?

På vägen hem från jobbet, i strålkastarmörker trots att klockan bara passerat 17,00, cyklade jag förbi ett kondis i något utanför centrum i Kalmar. Där och då fick en handskriven tuschreklamskylt med texten Lusse-semlor endast 19,50 samt någon julkul slogan mig att falla pladask för frestelsen att stanna gå in i det lilla kondis för att köpa mig två stycken av dessa Lusse-semlor. Eftersom jag är ett stort fan av både Semlor och Lussebullar var det här en ypperlig chans att slå ihop det bästa av världar och så fick jag en anledning till att bjuda in någon på fika.

Annars har kvällen denna måndag främst kretsat kring Lasse Winnerbäck, detta då det imorgon bär av på konsert. Ska bli riktigt bra, eftersom herr Winnerbäck hittills alltid levt upp till mina högt ställda förväntningar....borde egentligen dricka glögg med balkongdörren öppen inatt för att komma riktigt i stämning men eftersom jag inte har någon balkong så strycker vi det inslaget...

"Nu släcker de på scenen. Nu återstår ett öronsus. Spara känslorna till gryningen. Ta in varenda blick och alla orden"...

Studentkorridoren på Smålandsgatan 6 Vinter noll2. Snö och ett bottenfryst Kalmarsund, tokigt kallt tillskillnad från nu. Uppe i ottan timmar innan självaste Lucia skulle avsluta sin skönhetssömn. Alla studentkoridorens manliga befolkning med ett enda uppdrag att färdigställa lussekatter innan damerna vaknade, allt stök för att imponera...

Allt genomtänkt in i minsta detalj. Var och en av fem ansvarade för sin egen ingrediens i lussebaket. Allt gick som smort. När Jessica, Emma, ja änglarna i korridoren vaknade så hade vi designat de mest storartade lussekatterna denna världen skådat. Gissa om damerna var imponerade. Något som dock skulle vända i samma sekund som de smakade på lussebullarna. Vi trodde de genomförde ett practical joke när de påstod att lussekatterna nog bäst smakade bäst med smör och ost och att de var oätbara utan det. De hävdade att vi grabbar måste ha glömt sockret. Men hur var detta möjligt. Vi smakade och insåg att damerna hade haft rätt. Den stackars sjöbusen som haft till enda uppgift att hälla i lite socker hade misslyckats fatalt med sin uppgift och bidragit till det årets stora Lusse-miss. Ett misstag som aldrig kommer upprepas under denna livstid. Dock dyker det upp som en gliring varje gång det är juletider i antågande....