Vin(gligt)

De varma mackorna var en uppvisning i kreativ matlagningskonst  till den grad att det krävs en sönderplanerad inköpslista och en karta över Citygross labyrintiska system av matfyllda hyllor för att kunna skapa identiska mackor igen. Vinet som dracks till mackorna frambringade däremot samma känsla som ett möte med en god vän. Ja en sådan vän som man aldrig tröttnar på och som  man aldrig behöver spela teater inför för att vännen ska känna likadant.

Enligt mig är budgetvinet Alamos Malbec en stor, läcker, rik och lättillgänglig Malbec som utan tvivel förtjänar högsta betyg på vintermometern här på Vin(gligt). Då det med sin stora smak känns dyrare än det verkligen är. Med sina förföriska toner av en sommardag, då du äter blåbär och glass, dricker slånbärssaft och avslutar med något förföriskt såsom lakritsgodis. Lika bra att jag glorifierar vinet trots att det varken är något mytomspunnet Bordeaux eller stoltserar med ett pris som skriker ut elegans..........

Sequillo White 2007, Sequillo Cellars, Voor Paardeberg, Sydafrika. Bokam vinet står Sadie Family Wines vars viner importeras till vårt avlånga land av Vinobele Wine Agency. Sequillo white är en druvblanding ihopkomponerad av chenin blanc, grenache blanc, roussanne och viognier. Smaken är frisk med en aptitretande fruktsmak med inslag av annanas, och citrus, som med en mild fatkarakter mynnar ut i en elegant och lång eftersmak. Huruvida vinet vinner på lagring verkar det råda delade meningar, Systembolaget hävdar att det inte gör det medan andra hävdar att det gör det. Vinet kostar 195 kronor och finns i systembolagets tillfälliga sortiment från och med september 2008. Vinet är väl värt sina pengar.

Neil Ellis "Sincerely" Sauvignon Blanc 2007. Stellenbosch Sydafrika. Vinet produceras av Neil Ellis som sägs vara en av de bästa vinmakarna i regionen. I en sök i Systembolagets register finner jag inte vinet Sincerely från Neil Ellis, däremot finns det ett vin från honom gjort på samma druva i beställningssortimentet. Det vinet kostar 155 kronor. Huruvida de båda vinerna skiljer sig åt är jag inte inte rätt man att fråga då jag endast smakat Neil Ellis "Sincerely" Sauvignon Blanc 2007. Vinet är gjort på druvan sauvignon Blanc. Vinet har en bra syrebalans och en finstämd fruktighet örtigt till sin spets. I smaken framträder krusbär och lime. Helt klart uppfriskande.

Två viner jag rekommenderar även om Neil Ellis Sincerely verkar vara lite knivigt att få tag på...Det var en ren slump att jag fick tillfälle att dricka vinet.

Pierre Sparr Pinot Blanc Réserve. Ett vin från Alsace med druvan Pinot Blanc som huvudingrediens. Vinet  är ingen  smakmässig sensation utan smaken av äpple, päron och citrus känns i det närmaste vattnig och intetsägande. Vinet är ett utpräglat pratvin i trevligt sällskap men det är föga spännande. Vinet ter sig tämligen blekt i konkurrens med andra viner i samma prisklass och stil som återfinns på systembolaget.  Jag kommer med stor sannolikhet inte dricka vinet igen.

Nykter utav vin och full av längtan. En längtan om att få just min önskelåt spelad under Musikhjälpen 2008 som fyllt  mitt liv ifrån Lucia. En av önskningarna har faktiskt spelats i radio eftersom fler gillar låten  Fix You med Coldplay. Kanske borde jag även önska The Cardigans och "I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer" för vinbloggandets skull. Nu till inläggets verkliga essens.

Luciamorgon är sedan länge slut när jag beger mig ut på staden som andas julyra. Jag har mellan lussebullarna och skönsång av ljusets drottning hunnit med att läsa lite inlägg som andas vinexpertis för att få inspiration för luciakvällens stundande middag. Valet faller på ett nylanserat vin som hyllats till skyarna och mognat under Toscanas sol. Men när jag väl besöker Systembolaget är namnet på vinet jag ska köpa såsom borta med vinden. Allt jag kommer ihåg är  företeelserna Toscana och Nyhet. Valet faller spontant på det första vinet jag stöter på i Systembolagets hyllsystem som uppfyller båda kriterierna som min minnesbank hyser om vinet som ska inhandlas. Detta utan att ens reflektera över om det var vinet jag läst om på en annan vinblogg nära dig.  Vinet jag köper för middagen under lucia är Rocca di Montemassi Le Focaie 2006. Till en början måste jag medge att en lätt bris av besvikelse tycks beröra mig. Men mitt felköp ska snart visa sig vara en positiv överraskning som kostar 100-lappen mindre än det vin som var tilltänkt från början....  

Rocca di Montemassi Le Focaie 2006 är ett vin som producenten Tenuta Rocca di Montemassi komponerat ihop av 70% sangiovese, 15% cabernet sauvignon och 15% merlot. Vi häller upp det i glasen till en rätt från Thai Taste på Esplanaden. Maten är lagom kryddig och en mosaik av nudlar, kyckling och lite jordnötter, samt ingredienser som andas Asien. Innan första smutten får vinet stå emot gliringar eftersom priset är ynka 89 kronor, vilket kan betyda att vinet känns vattnigt och karaktärslöst. Vi får dock ta tillbaka våra påhopp och äta upp våra fördommar direkt efter att första tuggan sköljts ned med lite vin. Visst det är inte det mest sofistikerade vinet och inte heller det mest komplexa, men det är långt bättre än ett pratvin som slinker ned som saft. Rocca di montemassi  har en lång kryddig eftersmak som förhöjs av kaffe och chokladtoner och därmed känns som ett bättre vin i rådande prisklass. Perfekt i kombination med den smakrika maten. Det blir en win-win situation där vinet och maten tar hjälp av varandra och växer smakmässigt. Jag kommer att välja Rocca di Montemass Le Focaie 2006 fler gånger, vilket jag är säker på vid de tillfällen jag behöver ett vin som jag vet är gott till något enklare smakrik mat Liksom Alamos Malbec i samma prisklass så är det ett vin att återkomma till som är enkelt men för den skull inte tråkig.

Vinet når betyget med snudd på Världsklass i rätt sällskap i vår vintermometer. Detta då det i all sin enkelhet uppvisar en eftersmak som förbluffar och med ens släcker fördommarna om att ett vin för 89 kronor. En fördomm  om att vi i den prisklassen alltid känns aningen vattniga och karaktärslöst. Prisvärt med en eftersmak som alla kan lära sig att älska.........  

 

"Dufenkrooks Xmas Delight är by far den godaste glöggen jag druckit. Smaken av chocklad, vanilj och mint har förmågan att förtrolla en vinter."

Våra högt ställda förväntningar på glöggen möttes upp med råge. Ätt jag som värd för lussefikat fuskat genom att köpa dagsfärska lussekatter från Citygross glömdes bort i ett navs och vid första smutten av den här glöggen som i stort sätt fick alla runt bordet att samstämt utbrista att det var den godaste glöggen de druckit. Så ett stort tack till Kicki att du var precis på systembolaget när jag skulle köpa glögg....Betyget är helt klart Drickbart det högsta på vår vintermometer.

Dutton Goldfield Chardonnay 2006, Russian River Valley USA importeras till Sverige genom Vinobele som huserar i Göteborgs Norra skärgård. Ja kanske på lagom avstånd för att slippa Gbg-regn, småler....

Goldfield är en smakrik Chardonnay med välbalanserade toner av frams päron och annanas. Viss fatkaraktär och smörighet uppvisar sig i smaken på ett tämligen behagligt sätt.

Vinets Betyg.
Allgallaktiskt.  Plötsligt har vi avsmakat en kavalkad av riktigt bra vita viner. Tidigare har Sonnenglanz Gewürztraminer 2004 hyllats. Nu har vi all rätt att lovprisa ytterliggare ett vin även om Sonnenglanz känns något vassare. Men det här vinet är mitt hittills godaste Chardonnay. Dutton Goldfield hyser en smakförnimmelse som minner om livet och förtrollar en vinter. Detta eftersom vinet bär smaker som hör sommaren till likt päron och annas, vilket gör att minnen från sommaren frambringas och ger kraft till vinterns äventyr.....

På språng i tillfälligheternas labyrint. Vinet från Italien som skulle köptas in till lördagens bjudning  lyser med sin frånvaro på systembolagets hylla. Av en ren tillfällighet faller valet istället på Soraighe Rippasso eftersom jag är fast i övetygelsen om att ett vin från Italien ska drickas under kvällen.

Soraighe Ripasso 2006 härstammar från Italien och distriktet Valpolicella Classico Superiore. Valpolicella är beläget i nordöstra Italien. Classico  belyser att vinet ser dagens ljus på de högre belägna, kulligare delarna av området. Superiore innebär enligt info från Systembolaget att druvorna stoltserar med en något högre mognadsgrad vid skörden än vad som är vanligt. Vinet är en komposition av druvorna Corvina, rondinella och molinara. Soraighe är en Ripasso eftersom det tillåtits jäsa ytterligare en gång tillsammans med den skalmassa som blivit över vid tillverkningen av Amarone.

Vinets Karaktär.
Såväl i doft som i smak återfinns en kryddighet och toner av laktrits samtidigt som karaktären av fat gör sig påtaglig.

Vinets betyg.
Smutt blir betyget på Soraighe Ripasso 2006. Trots sin kryddighet, smått förföriska lakritstoner och påtaglig fatkaraktär som vanligtvis brukar få vår vintermometer att stiga rejält så når inte det här vinet högre än betyget smutt. Vinet kostar 129 kronor och är på någotsätt inte ett dåligt vin, vad som däremot saknas är det där som får vinet att lyfta, om du ska köpa en Ripasso som ligger i prisläget runt hudralappen köp då istället i Castei Ripasso 2005.

Vad vi åt till vinet
 På bjudningen bjöds det på en kladdkaka som värdinnan på grund av lite misslyckande förvandlat med stort kreativt tänk till en kladdkaka utöver det vanliga, då den ljusa mintchokladen som var tänkt att blanda i kakan från start nu smälts och hällts över kakan. Något som visade sig vara riktigt lyckat. Annars bör en Ripasso avnjutas till en galant lamm eller köträtt.


 

Prosecco di Valdobbiadene når betyget medel men kommer
inte riktigt upp till smutt. Passar bäst som fördrink.

Med  p3   och Morgonpasset i lurarna på väg till jobbet kastas jag in en diskussion kring  innebörden av uttrycket tween. Tween är någon som befinner sig mellan ett barns och en ungdoms. När min tankeverksamhet väcks till liv ungefär 10 i sju till låten Johnny Cash & Nina P av Pernilla Andersson inser jag att vinet Allesverloren Touriga Naçional är något av vinvärldens tween, ett vin någonstans mellan ett barns och en ungdoms utvecklingsfas, ja fortfarande lite tonåring, men ack så gott och vinet andas något större då det känns rikt och komplext. Tar man sedan hänsyn till priset så är detta vin från Swartland i Sydafrika en riktig hit, då priset ligger strax över hundra. Vinet vinner på att vuxna till en tid men bara såpass att det tar sig ur tweenstadiet och det är upp till dig som konsument att känna när vinet känns som allra allra bäst.....På vår vintermometer når Allesverloren Touriga Naçional med förföriska toner av björnbär och vanilj upp till betyget Himmelskt............

Hanna på bloggen Vardagsfinvin skrev ett konstruktivt inlägg till mina funderingar om Tim Adams The Aberfeldy 2005, dessutom kom hon med ett  galant vintips om att prova de vita viner som Tim Adams stoltserar med. Så nu har jag smuttat på Tim Adams Semillon 2006 och här följer mina funderingar om det vinet.....

Så var stunden kommen.... Château Ksara Cabernet Sauvignon 2004 från Bekaa var min första smutt av ett vin från Libanon.  För att låta klyschig så var det a  beginning of a beautiful friendship. Ett riktigt prisvärt vin som nu när finanskrisen rullar in över vårt land bara växer och växer då det enbart kostar 119 kronor på Systembolaget. Ja kvällen då vinet dracks var rent av magisk, med galant sällskap och god mat vilket givetvis höjer upp vinet lite närmare skyarna men på vintermometern är det helt klart värt en "världsklass i rätt sällskap". Den mosaik av smaker som vinet skyltar med för mina smaklökar är tämligen intressant och angenäm.