Vin(gligt)

Två varv runt Borgholm, Ett varv iklädd full joggingmundering för att bättre sent än aldrig ta igen all missad träning inför beach 2011. Nästa varv går mer i slowmotion då jag rör mig från butik till butik på jakt efter nya sandaler. Det som innan antogs gå på ett kick visade sig bli en provning för mitt dåliga tålamod. Att det ska vara så svårt att hitta rätt i en stad full med outletbutiker. Sandaljakten i Borgholms alla butiker med sommarrea slutade med att jag går hem i ett par  bekväma Ecco köpta utan rabatt i en av de få butiker som är åretomöppna.

 

Väl hemma så svalkar jag mig med Montregal 2010 ett rosa och friskt franskt rosévin från Provence. En komposition inför sommaren av 40% grenache, 40% cinsault och 20% syrah. Vinbär och smultron på långa stråt som ganska snart går åt. Vinet kostar 66 kronor och är ett perfekt sommarvin.

Sommaren sveper fram och det blir helt plötsligt legitimt att nynna på "Ta mig till havet". Midsommar infinner sig om ett par dagar och vi vallfärdar bort från stadens sorl, betongen byts mot sommaräng. Resan till smultronstället må vara lång och tidskrävande eftersom det är så mycket folk ute på vägarna. Men håll ut. Här kommer 5 vintips som du kan läsa och inspireras av på vägen till midsommarfirandet. Vintips i prisklassen runt 100-lappen, som de nedan skriver jag till Middagskrogen varje vecka. Tips som de sedan använder i sitt veckobrev. Inspireras av mina budget-viner.

Mandorla Negroamaro Rosato (nr 11282)

Så har värmen slagit knock på vårt avlånga land. Vi som har väntat en lång kall vinter. Vad passar bättre än en svalkande sallad nu när sommaren gjort sitt intåg. Jag väljer därmed Grekisk sallad med halloumiost och nybakat bröd ur receptsamlingen denna vecka. Till salladen dricker jag ett fräscht rosévin från Italien. Nämligen Mandorla Negromaro Rosato för 60 kronor.  Vinet är ljusrosa färgat och har en doft som framhäver inslag av bär, röda bär, geléhallon och gräs. Vinet stoltserar med en fräsch ton av körsbär, geléhallon och pomeloskal. Ett riktigt bra val till salladen.

Arbois Chardonnay (nr 90368)

Schools out for the summer. Midsommar närmar sig med vindens hastighet, snart sitter vi till bords med nypotäter, sill och nubbe, vi gör vårt bästa runt midsommarstången och vi nynnar på Ta mig till havet när vi framåt kvällning tar en promenad ned till havet eller ned till en ljuvlig innsjö. Varför vänta med festligheterna ända till fredagen. Låt oss småstarta med utflyktens bästa Chicken-and sausageswraps, till det dricker vi ett franskt Chardonnay för 109 kronor på Systembolaget, nämligen Arbois Chardonnay. Vinet är gult till färgen. Doften är somrigt frisk med inslag av äpplen och aprikos. Vinet stoltserar med frisk och fruktig smak med smöriga toner av äpplen och citrus. Låt sommaren börja på allvar.

Terreno Chianti Classico (nr 2373)

Värmen har kommit för att stanna och när jag passerar Larmtorget i Kalmar med till bredden fulla uteserveringar så får jag en känsla av att befinna mig vid Piazza Navona i Rom. Med tankarna i Italien blir dett lätt att välja Tortellinigratäng med pizzasallad och små röda tomater ur veckans receptsamling, till detta dricker jag Terreno Chianti Classico för 89 kronor. Vinet ser dagens ljus ser dagens ljus på den svenskägd vingården Terreno som ligger i hjärtat av Toscana i Chianti Classico-distriktet. Vinet är en angenäm komposition av druvorna Sangiovese och Canaiolo, mörkröd till färgen. Doften är kryddig med inslag av körsbär och mörk choklad.   Smaken är charmigt kryddig med framfusiga toner av körsbär, plommon, Salvia och Kakao.

Domaine Mielino (nr 92260)

Sommaren första dagar nalkas och grillen åker fram så fort vädret tillåter. Oavsett om det grillas fågel, fisk eller mittemellan eller om det äts annan måltid som hör sommaren och våren till så är vinet Domaine Mielino ett briljant val. Vinet kostar 92 kronor och är ett mjukt och bärigt franskt vin från Korsika framställt av de spännande druvorna sciaccarellu och niellucio. Vinet är blårött till färgen. Doften är ungdomligt bärig med inslag av hallon och kola. Domaine Mielino kittlar smaklökarna med ungdomliga toner av körsbär, hallon, örter och smörkola. Ett lekfullt vin som hör våren och sommaren till.


Solosole Vermentino (nr 2342)

Våren har kommit för att stanna och beach 2011 kryper ett steg närmare, med detta i åtanke tänkte jag börja äta något nyttigare. Därför byter jag förra helgens chipslåda mot Krispig laxpytt med en klick senap. Till denna ljuvliga fiskrätt väljer jag ett vitt vin från Italien, ja från Toscana närmare bestämt. Nämligen Solosole Vermentino som kostar 119 kronor på systembolaget. Vinet är ljust gyllene till färgen. Doften är stor fruktig. Smaken är briljant fruktig med vårlika toner av äpplen, örter, persika och honung, Perfekt till laxen.

 

Rom senhösten 2010. Jag och min sambo har precis anlänt Rom. Packat upp våra saker i hotellrummet vars fönster vetter mot den kullerstenstäckta gränden som tar en från Via del Corso till  Phantenon. Utsvultna efter en lång resdag har vi vandrat i Roms charmiga gränder. Slutligen landat på en uteservering intill Piazza Navona. Där och då förförs min sambo av ett vin från  Chianti till den grad att hon så när som nästan uteslutande dricker viner från Chianti under resten av vår Romvistelse.

 

Väl hemma i Sverige igen upptäcker hon att Chanti inte bara är något som trollband där och då i skenet av de upplysta fontänerna, stadens puls och ljudet av en spontan operaföreställning på torget i Rom.

 

Under vinter och våren fram till skrivandets stund har vi smakat Chianti från 59 kronor och uppåt, senast Terreno Chianti Classico Riserva D.O.C.G 2007 för 139 kronor och återfinns i  Systembolagets beställningssortiment. 

 

Chianti Classico Riserva D.O.C.G 2007 ser dagens ljus på den svenskägd vingården Terreno som ligger i hjärtat av Toscana i Chianti Classico-distriktet. Vinet är en angenäm komposition av druvorna Sangiovese, Canaiolo och Cabernet Sauvignon och vi gillar det från första ton i smaken. Vi jublar av smakexplosionen som mynnar ut i lång eftersmak. En smakexplosion med framfusiga toner av körsbär, plommon, kryddor och kaffe. Tokigt gott!  Ett vin vars etikett dessutom matchar färgen på vår briljanta vinöppnare. Se själva på bilden ovan.

 

Nästa gång vi åker till Italien får det bli en färd till Toscana för att utforska vinerna från Chianti Classico för vi är sålda....

 

Bloggtystnad bryts med buller och bång. Denna våren har det varit tokigt tyst här på Vin(gligt) detta då tiden inte direkt räckt till. Men nu när sommaren kommer ska jag visa er bättre dar, jag lovar att hålla bloggen mer uppdaterad.

 

Sommarplågorna har gjort sitt intåg och det sjungs "vill du ligga med mig då" på radion, för bloggens räkning har jag druckit ett par rosévin. Nämligen Åkessons Mont Rose, som jag fick som varuprov från Kivik Musteri, samt Leth's Have Pink Zweigelt Rosé som min sambo kom hem med när jag gav henne fria händer att köpa något spännande från Systembolagets hyllor.

 

Åkessons Mont Rose är upphällt på Tetra vilket gör det till ett utmärkt "ta-med-på-picknick-vin" eftersom man slipper att kriskera glassplitter i picknickkorgen om något går galet. Dock tycker jag det positiva kring vinet slutar där. Vinet som kostar 59 kronor smakar allt för mycket hallonbåtar för min smak. Nu inte sagt att det är något fel på hallonbåtar, men efter ett tag blir smaken trist i vin därför kommer jag inte att välja Åkessons Mont Rose fler gånger den här sommaren.

 

Leth's Have Pink Zweigelt Rosé är ett rosévin från Österrike närmar bestämt distriktet Wagram, som tidigare hette Donauland, är beläget väster om staden Wien, i regionen Niederösterreich. Vinet kostar 79 kronor och är betydligt vassare i smaken än Åkessons då detta rosé stoltserar med en torr ungdomligt smak med toner av vinbär, hallon och blodapelsin. Den smakar således inte bara hallonbåtar vilket den vinner på i längden. Leth´s Have Pink Zweigelt Rosé kommer jag säkerligen dricka fler gånger i sommar även om jag inte är en stor fan av rosé

Lambrusco Grasparossa di Castelvetro. Det har rusat förbi några dagar sedan våffeldagen. Men bättre sent än aldrig så här kommer mitt tips på det ulitmata vinet till våfflor med glass och hallonsylt som tillbehör. Ja ett tips på ett riktigt våffelvint helt enkelt. 

När det på Våffeldagen serverades våfflor hemma hos mig och min sambo så skulle det givetvis drickas vin. Tankarna vid vinvalet kretsade framåt tillbaka mellan något vitt, något mousserande, ja kanske ett rosé. Hyllorna på Systembolaget botaniserades och som så många gånger förr höll trygghetsnarkomanen inom oss på att ta överhand, dvs att välja ett trygt alternativt, ett vin som  druckits förrut och som vi vet smarkar gott. Men vi stod emot och beträdde outforskat mark, valde något vi aldrig druckit förrut. Något vi inte ångrar för ack så bra det blev.

Vinet vi valde heter Lambrusco Grasparossa di Castelvetro och sållar in bland viner under kategorin mjukt och bärigt rött vin på Systembolaget. Vinet ser dagens ljus i Italien i området Lambrusco som ligger nordväst om Bologna. Det är ett sprudlande ungdomligt fräscht  aningen mousserande rött vin. I smaken briljerar toner av citrus, gräs och sommarbär. Briljant till lättarerätter och en stund i solen.

För att möta upp dagens kommentar till mitt inlägg Zvindlande Zinfandel, följer här receptet på chipslådan som vi åt till vinet.

Potatischipslåda med fläskfilé

Fläskfilé i gratängform tillsammans med potatischips som när den är klar blir som en smakrik och kryddad potatisgratäng.

Ingredienser

600 gram fläskfilé
400 gram Sour Creme & Onion Chips
tomater
ost

Tunn stuvning
2 msk smör
4 msk mjöl
3 dl grädde
3 dl mjölk

Instruktioner

1. Skär fläskfilén i tunna skivor, krydda med salt och peppar och stek dessa.

2. Lägg chipsen i den smorda formen och häll över den tunna stuvningen. (Man kan behöva späda ut stuvningen med mera mjölk.)

3. Placera filéskivorna ovanpå chipsen.

4. Skär tomaterna i skivor och lägg dessa ovanpå filéskivorna.

5. Täck formen med ost och sätt en den i ugnen.

6. Ugn 225 grader i ca 20 minuter.

Receptet är skapat av: Gothus Sum

Receptet och bild är hämtat från appen Koka ihop

 

Efter snudd på 5 snoozningar har Solen och vindarnas Ö lyckats sparka av sig det tunga snötäcket efter den långa kalla vintern. Våren har tagit sina första stapplande steg och påbörjat arbetet med att måla hela Ölands unika landskap i vårens nyanser. Nu dröjer det inte länge innan sanden på de milsvida stränderna får en gyllene färg, mittlandsskogen blir ett grönt böljande hav med färgsprakande inslag av den unika faunan och de hemkomna flyttfåglarna sjunger in våren nere i Ottenby .

 

Jag åker till stugan  i Ekerum på Öland med min sambo för att riva altanen som ska få en ansiktslyftning i vår. Efter att ha läst kåseriet i Barometerns bilaga mera Öland så blir vi något paffa då Ekerum skjuder av liv. Detta eftersom vi trodde vi skulle vara nästintill ensama då det klart framgår av texten att turisterna inte ska komma till ön förrän till påsk.  Det är bara att inse att tiderna förändras och att Öland gäller året om nu när fler och fler äger stugorna nere vid havet på Ekerum.


Efter någon timme under solen på Öland är altanen riven och jag tillskriver mig de vuxenpoäng det innebär att riva en alltan. Jag och min sambo firar vårt sammarbeta efter altanen är riven med att grilla korv. Årets första grillning. Nästa helg ska vi återigen till Ekerum men då för att bygga upp altanen igen, då antar jag att det är fler som hittat till stugområdet och havet.

Efter en heldag vid stugan under vårsolen på Öland kämpades  med att riva en altan var vi trots vårens första grillning utsvultna. På menyn inför kvällen stod det chipslåda och till det en Zinfandel från Kalifornien.

 

Lagom till Earth hour landade vi vid middagsbordet tokigt nyfikna på ett vin vi aldrig smakat  och en maträtt vi aldrig tillagat.  Chipslåda är precis vad det låter Sourcream and onion chips med fläskfile riven ost och en gräddmjölkstuvning. Inte direkt nyttigt men gott med en känsla av Jansons.

 

Vi valde det ekologiska vinet Bonterra Zinfandel 2008 som kostar 139 kronor. Ett briljant val skulle det visa sig då vinet stoltserar med svindlande toner av  björnbär, plommon, peppar, lakrits och sammetslena vanilj. Vinet var lika galant till maten som att dricka i soffan. Bonterra Zinfandel som ser dagens ljus i Mendocino och är en komposition av 90% Zinfandel och 10% Petit Sirah kommer jag med stor sannolikhet dricka igen och jag ger vinet betyget  Himmelsk på vintermometern nedan. Detta då det dök upp nya spännande hintar i smaken såväl vid första smutten i kombination med maten och senare på kvällen då jag och min sambo studerade den klara stjärnhimmelen eftersom allt var nedsläckt under Earth hour.

 

Bonterra Zinfandel får betyget Himmelskt

Jag öppnar dörren in till lägenheten och möts utav att sambon önskar mig Gott Nytt År. Därmed börjar något så oortodoxt som nyårsfirande en torsdag i Mars. Varom detta firande med Italienskt bubbel en torsdag i mars då vinden viner och något snöblandat faller ned utanför fönstret?

Min sambo är redovisningsansvarig och har framtill idag levt i 2010, men idag har revisorerna godkänt årsredovisningen. Så då kan hon lämna 2010 bakom sig,  något som naturligtvis måste firas. Därför dricker vi Italienska Sesto Senso Prosecco Extra Dry. Inte ens inärheten av att vara det mest luxuösa bubblet å Systembolaget men ett ack så gott budgetalternativ för 69 kronor som kommer väl till pass en vanlig torsdag i mars. Det mousserande vinet kostar 69 kronor och smakar citrus, päron och melon.

Nu ska vi avsluta vårt "Nyårsfirande" med dubbelavsnitt av CSI.

Strålkastarmörker,becksvart februarilördag. Kylan regerar.På schemat står därför  inne-aktiviteter såsom att blicka igenom inspelningen från dagens vinterstudio och längdskidtävlingarna från Drammen innan middagen serveras. Middag i form av en  variant på Mousakka signerad min sambo. Apropå  skidorna så har jag och min sambo  på ett underligt sätt lyckats undvika allt som skulle kunna avslöja resultatet i skidloppen. Något som till en början verkade vara mission impossible  på grund av existensen av Twitter, Facebook, nyhetsappar och det något föråldrade radiomediet. 

Ida Ingmerarsdotter blri femma i damklassen och när segraren i herrloppet,  Daniel Richardsson,  åker in för målgång tillsammans med Northtug som han förövrigt  åkt ifatt är middagen serverad. Skidloppet byts ut mot Melodifestevalen när vi njuter av Mousakka och vinet Åkesson Côtes du Rhône Villages 2008.  Ett vin som jag tidigare under dagen hämtat ut på posten då Kiviks Musteri AB sänt ett smakprov till mig.

Nar jag fick erbjudande om smakprov på  Åkesson Côtes du Rhône Villages 2008 så måste jag medge att jag var något skeptisk eftersom vinet är förpackat i Tetra förpackning. Detta då jag hade fördomar om att det bara var lågbudget viner som förpackades på kartong, samtidigt som  tankarna vandrade iväg till de viner folk kom hem med från Tyskland och bordershopparna innan intresset för bättre viner föddes på allvar. Jag beslutade dock för att ge vinet från Åkessons en chans och när de mediokra schlagerbidragen framförs så inser jag hur bra vinet passar till maten och därmed insåg jag att även Kvalitetsviner som ska drickas här och nu och inte vinner på lagring kan tappas upp i Tetra förpackning. 

Den kraftfulla och kryddiga karaktären som druvkombinationen Syrah, Mourvèdre samt Grenache tillskriver vinet kompletterar matens inslag av vitlök och dragon på samma sätt som Cassano kompletterar Zlatan i Milan.  Vinet som ser dagens ljus på den familjeägda vingården Domaine  De Pauline i byn Cairanne i byn Cairanne,  stoltserar med för prisklassen  briljanta toner av björnbär, blåbär och lakrits som faller mig helt i smaken. Vinet som återfinns i Systembolagets beställningssortiment och som kostar 99 kronor är värd varenda krona. Jag kommer garanterat dricka vinet igen. Om inte förr så blir det garanterat  när våren gör entré på allvar(et), då förpackningen är som klippt och skuren för picknick,.

Dock råkade jag och min sambo  ut för ett missöde när vi skulle dricka vinet. Detta då hällpipen i plast gick sönder då locket skulle tas av. Vi fick lösa det genom att  dekantera vinet i en kanna med vid öppning eftersom förpackningen läckte när vi skulle hälla upp det i glaset.  Hoppas dock att Tetra Prisma Aseptic som förpackningen heter är bättre än den  vi fick för annars kommer nog flera som firar in våren utomhus bli besvikna.

Så som himlen ser ut en lördag i januari över ett sommarland i vinterskrud  klockan 18 i Januari  strax innan det mörknar och det luktar inbakad kyckling från middagslagningen i köket. Stjärnklara skyar. Sitta-inne-och-mysa-framför-tvn-väder. Vinden härjar fritt över världens största "boulebana" ett tidigare skogsbeklätto mråde som skövlats och blivit grusåker, som nu sakteligen fylls med lyxvillor ned mot vattnet. Trots vinden råder lugnet och det är svårt att tänka sig att denna plats av solen och vindarnas ö Öland om några månader kommer fyllas med folk a´la Stureplan i vår kungliga huvudstad. Det känns långt till sommarens glada dagar, men min sambo och jag gör det bästa av situationen, en filt får sprida sommarvärme.

 

Vår tillvaro fylls med White Collar, deckare modell briljant som dessvärre inte slagit igenom i vårt avlånga land till fullo. Vi glömmer tid och rum och transporteras bort från vår lägenhet till en lägenhet på Manhattan och dras sedan in i händelsen av White Collar på allvar.

 

Den inbakade kycklingen serveras medan vi fortsätter följa gåtorna som Neal Caffrey ska reda ut. Till maten dricker vi Raccolto ett Sicilianskt vin i budgetklassen 89 kronor. Ett vin som visar sig vara en skön komposition av Nero d'Avola och Cabernet sauvignon som bjuder upp tills dans. Vinet är friskt och fruktigt med toner av nypon och lakrits som förgyller vår lugna hemma kväll.  White Collar byts mot softa och charmiga Life Unexpected och det nynnas friskt på Spinn Doctors hitexplosion iform av Two Princes. Kvällen avslutas med skrattkavalkad till I rymden finns inga Känslor.

 

Nu har jag inte tid att skriva mer då bronsmatchen i Handbolls VM stundar.

 

 

Così è in cielo, så som i himmelen snabbt översatt till italienska. Berättelsen om jag och min sambos paradrätt.  Så som i himmelen? Nej jag syftar inte på filmen utan den känslan som infinner sig när hemmalagad Potatisgnocchi avnjuts till ett glas Chanti. Vilket blivit min och sambons paradrätt vid bjudningar since November 2010.

Återblick några stapplande steg bakåt i tiden till hösten 2010. I väntan på snö bytte jag och min sambo höstrusket mot Roms gränder. I gränden mellan hotellet och Phaantenon bestämde vi oss för att under vår vistelse utforska de rätter som vi förknippar mest med Italien. Vi tänkte Pizza. Pasta och Risotto. Vår stereotypa tankar infriades på två av tre. Pizzan och pastan var superb och smakade överallt lika galant, ja nästan som en första kyss med den som du hoppas ska stå vid din sida resten av livet. Dock gick vi bet på risotton. Risotton som hyllats till skyarna här i Sverige. I halv åtta hos mig från Göteborg skulle var och varannan bjuda på just risotto.

Efter besöket på Olympia stadion i Rom där vi skådat en uppvisning i sporten fotboll signerad Totti och hans medspelare gav vi oss åter in i gränderna för att hitta någonstans att avnjuta en förträfflig middag. Innan vi åkte til Rom upplyste Marcus Birro oss genom sin senaste bok "Att leva och dö som Joe Strummer" att vi skulle välja bort de restauranger som såg allt för putsade och tillgjorda ut. Så skedde även i detta fallet. Det kändes som vi sprang i en labyrint då vi sprang fram och åter mellan Governa Veccio och Scalinata della Santissima. Jämte det Mac Donnalds som gör anspråk på titeln om att vara det Mcdonalds som smälter in mest i sin omgivning hittade vi så Risotton. Dock bara med havets läckerheter, vi frågade om de hade risotto tillsammans med andra ingredienser då min sambo är fiskallergiker. När kocken säger: "we can do rice..." så inser vi att vi måste släppa risottospåret och äta något annat ur menyn. Vi faller för Potatisgnoccin och vi faller fullkomligen huvudstupa pladask. Till den grad att vi nu väl hemma i vardagen har införskaffat alla hjälpmedel(läs potatispress) som krävs för att göra gnocchi.

Trettondagsafton var det dags att återigen frambringa känslan som det måste kännas "så som i himmelen". Denna gången smuttar vi på vinet Terreno Chianti Classico, ett av de många goda viner i systembolagets sortiment som inte kostar som skjortan för att använda ett slitet utryck. Sina 89 kronor till trots så får vinets smak mina tankar att fly från ett bistert vintersverige till ett soldränkt Toscana med dess förföriska toner av Salvia, körsbär, salvia och Choklad.

Potatisgnocchi och vin från Chanti smakar himmelskt i kombination

Glögg och åter glögg. Det har smuttats på glögg som sagts smaka blåbär,  lingon, choklad och saffran vid sidan om de mer traditionella glöggsorterna, i strävan att kora årets drickbara respektive direkt sårbara glögg. Här följer enligt mitt tycke den glögg som är bäst och sämst bland årets utbud på Systembolaget.

Årets drickbara glögg, den glögg jag finner godast på årets glögghylla är Grythyttans skogsglögg. Briljant smak av lingon och blåbär. Om du föredrar en lättvinsglögg så är Årets bästa glögg Tindras Rosévinsglögg. Årets direkt sårbara glögg, dvs den glögg som minst faller mina smaklökars tycke, är utan tvekan Blossa 10 Saffran 2010. Om jag får vara riktigt ärlig så tror jag inte ens att flaskan vi öppnade igår kommer att drickas ur utan vaskas.

Enligt vänner som smakat Herrgårds Starkvinsglögg Lakrits så ska den vara en stark konkurrent till Blossa 10 Saffran  2010 om att utses till årets direkt sårbara glögg.

 

Bakvattnet 20101116. Jag hade nästan helt glömt bort den kultförklarade serien. Men så plötsligt dök den upp i DVD-format och förvandlade vardagsrummet till byn Bakvattnet. Jag pratar om serien Radioskugga som visades på tv sent 90-tal. Magin var kvar....

 

Vinet som avnjöts tillsammans med  Lasagne i realtid under fredagskvällen,  då Linnea bjöd på en störtskön tolkning av Mando Diaos slagdänga Dance with som body, som senare under helgen även spelades i Ring så spelar vi, var Montecillo Gran Reserva 2003, en kraftfull rioja som föll både mig och min sambo i smaken. Vi diggade till de förföriska tonerna av nypon, körsbär och cederträ som vinet bjöd på och hade om så gott gärna tryckt på repeat när flaskan "tystnade", tömts på innehåll. Ett smutt vin från Rioja för 199 kronor.

Det lackar mot jul vilket sakta men säkert börjar ta sig i uttryck i olika former. I Lördags när det var dags för helgens skönaste soffhäng trollade min sambo ihop en Glöggsmoothie som skapade julstämning trotts att termometern visade på 10 grader varmt. Här kommer receptet.

 

Glöggsmoothie
Till 2 glas behöver du:
1 dl yoghurt
(med honungssmak)
1 dl mjölk
1 dl vaniljglass
½ dl glögg
ev. hackad mandel och skumtomtar till garnering

Mixa allt väl och häll upp i glas. Toppa med lite hackad mandel och en skumtomte.

 

 

Malat Sankt Laurent får betyget Njae på Termometern

Tidigare om åren såhär års eller något tidigare lagom till att sista sommarplågan ekat bort på Leifs Lounge och Solgården ute vid Tylösand har jag av tradition hälsat på brorsan i Halmstad. Östkust byttes mot västkust och småstad mot en annan småstad. Ända tills i våras tycktes traditionen kunna fortgå  i en evighet. Så plötsligt fick traditionen ett abrupt slut. Brorsan bytte Halmstad mot Saltsjöbaden och Stockholm. I helgen var det så dags för premiärbesöket för min del. Det här är min beskrivning av den småstadidyllflykten

"När mänskligheten ruttnar i en hög och alla ba: vad är bäst för mig? och jag köper vatten på flaska och hon älskar inte dig". Anika Norlins alias Säkert får mig att avge ett trumsolo på ratten när jag svänger in på långtidsparkeringen på Kalmar flygplats. Väl där möter jag upp med min älskling. Timmen senare trampar vi mark  i Stockholm. Fredagkväll och vi tågar fram på Saltsjöbanan. Landar hos brorsan strax innan Wernblom gör mål mot Ungern, solen sänker sig över Solsidan....

Lördagen ägnas åt att gå vilse genom stan. Vi snortar drömmar runt Karlaplan, löser deckargåtor på SCI-FI bokhandeln. Gör "finbutikerna" kring Stureplan. Styr fötterna mot sönderläge och SoFo Väl där när vi som mest upplever att det är rock att bo i Stockholm och i vartfalll jag sånär som nästan drunknat ett hav av kaffe latte, så smids planerna för kvällen. En öl senare och skånegatan hem  ter sig kvällens planer briljanta, då vi bokat bord på den libanesiska restaurangen Tabbouli på söder, ja den restaurang som Stieg Larsson hade i tankarna när han skapade Samirs gryta i Millenium triologin. Så började en briljant småstadsidyllsflykt. Var restaurangbesöket på Tabbuli slutet på en briljant lördag? I nästa inlägg får du svaret.

Det vankas höst på min planet. Sommarens skratt ekar bort och livet börjar sakteligen återgå till något som nästintill kan liknas vid normalläge. Någongång där och då när solen  värmde och livet var som mest huvudstupa strandläge föll jag pladask för rosévinernas lockelse, en sommarflirt med sydamerikanska roséviner inleddes., Nu när sommaren släcker sin dag är det dags att bryta upp sommarens romans med de sydafrikanska rosévinerna. Ett långsamt farväl, men det kommer en ny sommar. Höstens sejour inleds med att avnjuta vinet  Langhe Nebbiolo Fontanafredda. Liksom Zlatan efter hans fyllehångel med Barcelona väljer jag Italien för att komma till rätta igen.

 

Vinet avnjuts tillsammans med min älskling i kombination till ost och kex.  När flaskan öppnas sprids en kryddig doft i vilken körsbär och lavendel gör sig påmint. Vinet stoltserar med en kryddig smak med förförande toner av körsbär, korint och salvia. När vi tröttnat på ostarna och kexen  har vinet kvar sin attraktionskraft. Den skvätt vin som blir över avnjuter vi till mörk choklad med hög kakaohalt gärna med inslag av havssalt.  Resterande mängd vin dricker vi dagen efter till fläskfile och pasta. Detta vin har förmågan att förtrolla en höst.

Vin(gligt) is back on track

 

Fotbolls vm är över för den här gången. I vartfall det officiella, för på en gräsblätt i strandkanten står Kaka och Ronaldo samt Mezzi i full mudering trots värmen och riskerar att för varje fint, passning och skott få klunsa om vem som härnäst ska hämta fotbollen i Kalmarsund. VM lever med lite fantasi alltså fortfarande vidare. Grabbarna som sparkar boll vid havet gör det till måsarnas skri, vågornas brus och så plötsligt ett "bombombombom" så att det hörs över till Öland, från en metalliclackad Volvo modell whatever från en svunnen tid där musiksmaken liksom får 6-åringen iklädd Kakas tröja att snedsparka och direkt simma ut i sundet.  På en filt mellan havet och den irriterande baslåtande bilen sitter ett gäng som tycker ungarnas fotbollsskådespel är sällsamt underhållande. Allt som fattars för att återuppleva VM och få resten av  stranden att ta bort de dömmande kroppfixerande blickarna tillförmån av en spontanfotbollsmatch i vilken alla deltagarna verkar le är en Vuvuzelas som överröstar bombombombom. I detta fall hade alltså Vuvuzelas enbart fört med sig något gott.

Så har efter VM har vårt avlångaland fått ett nytt ord nämligen Vuvuzelatystnad.

Jag lovar att jag ska uppdatera bloggen med mer dryckes- och matmässiga inslag inom kort