Vin(gligt)

En kort betraktelse från en pub/restaurant i Köpenhamnsförorten Høje-Tåstrup. Regnet öser ned och förkylningen tar ett rejält nacksvingsgrepp på mig i samma sekund som jag vrider upp låset till hotellrummet i denna förort där allt ja precis allt ser ut som en efterapning av gamla polishuset i Kalmar innan det fylldes med framtidstro och fick egen piazza. Där och då beslutar jag mig för att inte ta mig downtown Köpenhamn utan istället utforska omgivningen ja slå mig ned på den restaurang/pub som vid en första anblick verkar bäst. Efter tre varv i stenhuslaborinten väljer jag att äta på hotellets restaurang som serverar klassiska danska rätter. Eftersom merparten av restaurangens gäster dricker vin på glas blir jag illa till mods och förvånad när det enda vin som serveras på glas är "husets". Därför backar jag på vinet och finner att de har en hel uppsjö av öl från ett lokal aktör istället för Carlsberg och Tuborg.

När övriga gäster försöker dölja att de grimaskerar illa av vinet njuter jag av Skovlyst IPA från Skovlyst bryggeri. Den stora frågan som ekar i mitt huvud då jag efter exemplarisk mat och en god öl tar tidig kväll är: varför i hela friden väljer så många ett dåligt vin på glas framför en god öl? Detta då det inte ens framgår vad husets är för något. Varför beställer folk slentrianmässigt husets? Om nu alla ändå ska dricka vin varför sätter inte vindrickarna press på restaurangen så att vinsortimentet blir mer levande?

I samma ögonblick som en av alla de 1600 hjältar hejas fram mot målgång i Ironman Kalmar bryter solen igenom molnen där jag och min fru sitter på vår altan i Skogsby på Öland.

Det har gått i runda slängar 8-9 timmar sedan vi stod tillsammans med ett 30-tal andra i kurvan i Skogsby och applåderade när triathleterna susade förbi på sina "racingpimpade" cyklar. Men jag kan fortfarande höra ett sorl av hejarop när jag sitter på altanen och korkar upp ett Chianti modell briljant. Vinet som inhandlades i Florens i våras ger både mig och min fru rysningar. Sensi Tenore Chianti Classico som vinet heter paketerar smaktonerna av körsbär, choklad, kryddor och kaffe på ett förstklassigt vis.

Efter ett glas går det upp för oss att vi enbart har en flaska av detta vin samtidigt som googlandet på vinet ger föga positivt resultat. Vi får helt enkelt leva med att vi avslutade en oförglömlig dag med ett oförglömligt vin....

Ironman kommer tillbaka till Kalmar, nu får vi bara hoppas att vinet kommer tillbaka i våra ägor.