Vin(gligt)

I ur och skur sedan tidernas begynnelse år ut och år in har tiden stått stilla på Larmgatan 10 detta till stor glädje för de som är emot utveclingen i  Kalmar, ja de som säkert ej någonsin kommer gå med i facebookgruppen Överrösta gnällspikarna! Säg JA till utveckling i Kalmar!. Tiden stod stilla ja i vartfall fram till nu då förändringarnas vind blåst genom restaurangen och härjat fritt med resultatet att en nybyggd lounge tillkommit och öppetiderna utvidgats på ett ortodoxt sätt i en stad som gemene man förknippar med ett "Det Gaur inte".

Men knappast nu längre, i Kalmar springer utvecklingen på . Liksom på Larmgatan 10. På Larmgatan 10 möts jag och min goda vän Henke av trevlig personal samtidigt som det slår oss hur fräscht allt är. Något skämtsamt så utnämner vi de nybyggda toaletterna för loungedelen till Kalmars bästa bar/pub/uteställe-toaletter. Loungen på Larmgatan 10 kommer vi återkomma till var så säkra. Vi dricker en Calvadosdrink och tar i tanken treans spårvagn till det ljuva livet...

Med blicken högt i skyn, ett självsäkert leende på läpparna tar jag klivet ned för den trappan som för mig till ett Kalmar av modell "svunnen tid". Där ute krigar shoppingstinna människor men här nere är det fred. Framför mig står vem vinglas fyllda med vin gjorda av samma druva. Där och då känner jag mig plötsligt tokigt mycket "lost in translation". Jag som brukar kläcka ideér på vad vi har i glasen tystnar som pojkar gör när det inte finns något att teatra inför. När det senare avslöjas att det är Granache i glasen är jag på banan igen. Bättre sent än aldrig, men jag måste erkänna även om det sitter hårt inne att jag är grön när det gäller druvan Granache.

Är det fler som känner sig lost in translation när det kommer till druvan Granache så följer här texten om druvan såsom den beskrivs på Systembolagets hemsida.

Vinerna som huserar i glasen framför mig är Borsao Barrica Selección 2007, Ètim Negre 2007, Claymore Grenache Shiraz 2006, Finca el Puig 2003 samt Domaine du Vieux Lazaret. Jag väljer denna gång att ej sönderanalysera vinerna utan enbart återge mina mest spontana beskrivande orden som jag antecknade under tiden jag doftade, smuttade och snurrade vin...

Borsao Barrica Selección 2007. Spanien och Campo de Borja. Ett pizzavin för 87 kronor som känns som att ta ett snesteg in i en parfymhylla och slå sönder en flaska vars doft attackerar en till fullo. Smaken känns saftig, ja som ett vinets svar på Önos saft. Dock med en förförisk syrligthet. Hmm vinet smakar bug, tuggummit från tidigt 80-tal. Vet inte riktigt om jag någonsin kommer dricka det här vinet igen. Väljer hellre annat vin för de pengarna. Alamos Malbec känns mästerligt i jämnförelse.

Ètim Negre 2007, Montsant Spanien. Ser dagens ljus i norra spanien med andra ord. Vinet är en komposition av druvorna Grenache, carignan och syrah. Flaskan är påtagande modern och stilren i designen, ja tilltalande. Doften är aningen örtig med en ljuv touche av jordgubbar. Något bittert erkänner jag att smaken är tillrättalagd. Vinet klistrar sig på tänderna och dör ut i en snäv eftersmak. Ointressant!

Claymore Grenache Shiraz 2006, Clare Valley. När det avslöjas att ett av vinerna är en icke europe så inser jag rätt snabbt vilket det är, jag pekar ut rätt glas och är rätt övertygad om att vinet kommer från Australien. Jag har rätt. Detta vin har en varm doft och smakar snuddande likt varm saft, jag säger skämtsamt att precis så doftar det hemma hos mig. Kärvänligt! Smaken är aningen kryddigt, som godis och en eftersmak som stillar ens sötsug begär. Om detta vin hade kostat 100 kronor hade det varit en killer. Nu kostar det 139 kronor vilket gör det lite övervärderat, då det finns så mycket godare vin för de pengarna.

Finca el Puig 2003, Priorat, Spanien. Till en början bitterljuvt strävt, senare anar jag stordåd. En stor smak som kommer, en lovande talang, med utvecklings potential. Gott för 187 kronor.

Domaine du Vieux Lazaret, Châteauneuf-du-Pape, Frankrike. Ett vin för 189 kronor som återigen får mig att bli besviken på Frankrike. Något skämtsamt när vinet dricks utbrister jag att vinet måste komma från du-pape och säkert är dyrt i jämförelse med de andra vinerna som provas. Detta för att jag gång på gång på gång på gång dricker ur glaset i förbril jakt efter något att tycka om. Det är bara konstatera att jag återigen blir hopplöst besviken. Som att läsa en storslagen bok och sedan se filmen som misslyckas med att återge filmen. Kanske är vinet ungt och torde lagras. Men ett dricka det här och nu vin är i allafall inte detta vin. Föga imponerande och föga prisvärt om jag tar och jämför det mot Morone som jag provade för någon vecka sedan.

Jag är nog sådär imponerad av Granache, men vad gör det när den tidiga kvällen och sällskapet var hur bra som helst...Sedan bar det ut i Kalmarkvällen, lördagen som var.

Nu är det inte långt kvar tills tiden är kommen då det är dax att ta fram den där den glada tomten och adventsljusstaken. December bankar på dörren och livet längtar. Är det bara jag som tyckt den här hösten rusat iväg i 100-meterstempo?

Dag blir till natt och varje kväll effter jobbet då planer skulle smidas och allt storslaget skulle hända har passerat i ett litet kick. Precis som denna kvällen. Känns som jag hunnit allt och ingenting. Tanken var att jag skulle skriva järnet här på bloggen. Sammanfatta vinprovningen från i lördags och helgen i övrigt. Detta har fått lämna plats åt annat. Denna kväll har jag sånär som hela tiden suttit och stirrat in i min dator och försökt vara kreativ. Har det inte varit vintips åt Middagskorgen så har det varit att skriva vinkurs åt minkurs.se. Veckans vintips är färdigskrivet och vinkursen håller på att ta form till modell briljant. Hmm oj vad blygsam jag låter, men det har faktiskt flytit på. Jag har fikat fram ideér på löpande band, idéer som ordsatts och blivit till en del av den tilltänkta kursen.  När jag kommer uppdatera bloggen med vinrecensioner?

Onsdag antagligen då jag är minst uppbokad då. Nu i december och när det lackar till jul byter äventyren av varandra. Något som ska bli riktigt kul är Lars Winnerbäck i Växjö den 8 december eftersom det var ett tag sedan jag såg honom live nu. Sedan ska olika upptåg klaras av. En vinkurs ska förfärdigas och jag ska njuta av livet.

Tills nästa inlägg här på bloggen, var inte rädd för det som är verkligt!

Calmare Stadt. Kalmar november -09. En äventyrlig helg stundar. Jag och mina vänner ska ut och göra stan . Sanna mina ord, då kan allting hända. Förmodligen blir det inte ett fallskärmshopp från Gamla vattentornet men annars så....

Aktiviteterna som infaller denna helg sammanfattas bäst i stora drag genom Fika,  några varv runt kvarnholmen, vinprovning,  förfest på Tegner,  Thaimat från Taste. Melissa Horn på Pipes,  ett filosofiskt resonemang i en banal krogkö. Barhäng med tokiga drinkar, Tre stelbenta danssteg på Harrys, två minuter Irish Coffee på Lilla Puben. Kanske någon nattamat. Vägen hem och det är den som är bredast och glattast och längst. Kvällen avslutas med en gamla stan latte, eller en kopp franskrost såsom alltid since 1999. Mellan dessa händelser får spontanitet råda. Gosse vem vet vad som kan hända då..Lev imorgon natt och häng på....

Vintips

Strålkastarmörker, en sol som lyser med sin frånvaro.Dags att bryta den grå trenden. Mitt tips är att du tillreder en Italiensk pastalåda och till de smuttar på ett italienskt vin, torde räcka för att återfå sol i sinne. Veckans vintips är Fonterutoli framställt på druvan Sangiovese och kostar 149 kronor på Systembolaget.

Vinet är dunkelt blårött till färgen. Doften är stor och kryddig med inslag av körsbär, kaffe och choklad. Vinets smak är briljant till pastan. Dess kryddighet, rostade toner av vanilj samt förföriska toner av körsbär som mynnar ut i aptitretande choklad och kaffe smak får solen att börja lysa igen.....

Ännu en kväll som brinner upp och allt vad jag sagt och gjort idag blir till kvällsfotogen. Jag är vaken på övertid,. Återigen har jag gjort ett övertramp på nattens sömn. Detta trots att jag flyttat bak ansatsen till sängen och lovat mig själv att låta Karlavagnen dra ned ögonlocken på mig där jag drömmer i framstupa sidoläge. Jag är dock inte där ännu, liksom magneter i min soffa där jag sitter nedsjunken framför datorn. Bara en fjuttig minut till. Men minuter blir till femton minuter en kvart och en kvart blir till timmar.. Så nu sitter jag här, lyssnar på The Libertines och låten Tell the King från Up the brackets. Briljantpop!. Sitter framför ett ljus som stänker hjärtan av ljus över hela lägenheten. amatörpoesi förbyts dock mot The Sun.

Denna kväll har jag spenderat mest framför datorn och snidat till vad som börjar ta skepnad av en introduktionskurs till vinets underbara värld. Här och nu bestämmer jag mig dock för att ge upp mitt tredje och sista försök i tävlingen "Hoppa högst", varför jag avstår från att ens försöka hoppa över en god natts sömn...

Strålkastarmörker, regnet vräker ned.Liksom stormat hela dan. En sol som lyser med sin frånvaro. Inte en av världens tusentals Iphone-applikation verkar kunna frambringa sol. Får alltså fortsätta dansa soldans och leva på hoppet. Nedan följer texten på dagens låt Sofia Karlssons Regn över Årsta utifrån mitt perspektiv, för i min värld blir det Regn över Kalmar. Otroligt bra låt när vädret präglas av borta blåst, hemma regn. Regn över Kalmar

Allt som vi glömt alla känslor som vi gömt
Vi måste vinna tillbaka värmen vi saknat. 
Hjärtat som blev halvt. 
Vi missbrukade allt som vi fått av jord och gudar
av himlen som en gåva
Och nu står vi här och ute
faller regn över Kalmar.

Vi måste vinna tillbaka
allt det vi saknat
Allt som vi glömt
alla känslor som vi gömt
Vi måste vinna tillbaka
modet vi saknat
Hämta på botten
allt det vi mist
Som saker man tappat
från båten vid stensö
Jag ser dom glimma på botten
som silver i dyn

Himlen blir till staden
vid horisontens båge
Jag vill leva hela livet
Jag vill flyga, jag vill våga
Jag har vart en fågel i en bur
Åh vad jag har längtat ut
Men jag tror att tiden är här
Jag tror att tiden är nu

Vi måste vinna tillbaka
allt det vi saknat
Allt som vi glömt
alla känslor vi gömt
Vi måste vinna tillbaka
modet vi saknat
Hämta på botten
allt det vi mist


Vi måste vinna tillbaka
allt det vi saknat
Allt som vi glömt
alla känslor som vi gömt
Vi måste vinna tillbaka
värmen vi saknat
Hjärtat som blev halvt
Vi missbrukade allt
Som vi fått av jord och gudar
av himlen som en gåva
Och nu står vi här och ute
faller regn över Kalmar

Vilken är din favoritkrydda och hur använder du den?

Kardemumma har återtagit tronen i min kryddsamling, men konkurrensen är benhård. Jag är tämligen orientalisk i mitt användande av kryddan, då jag använder den frekvent i maten. Klyftpotatis till exempel är ett snäpp vassare om de kryddats med kardemumma.

Vilken pryl i köket klarar du dig inte utan?

Espressomaskinen eftersom jag använder den först och sist på dagen.

Hur ofta bjuder du hem folk på middag?

Tämligen frekvent. En till två gånger i månaden. Oftast blir jag bortbjuden på middag då mina vänner, förutom några undantag, regisserar sina liv längre i förtid än vad jag gör. Bjuds det hem folk så är det oftast för en fika eller något lättare tilltugg på spontan basis.

Hur ser en lördagsfrukost ut för dig?

Under sommarmånaderna så består lördagsfrukosten av kaffe och en briljant brie-skinksmörgås på golfrestaurangen, eftersom jag och mitt sällskap brukar vara uppe tidigt i ottan för att spela en runda golf. Om jag är hemma så består vanligtvis den till stora delar av samma inslag som vardagsfrukosten, nämligen espresso och havregrynsgröt och blåbärssylt. Dock kan ett ägg och en fralla smyga sig in under lördagen om tid finns.

Funderingen som dök upp efter jag läste mina svar i tidningen var huruvida Kalmars alla livsmedelsbutiker kommer att sälja mer Kardemumma än brukligt de närmaste dagarna. Jag behöver inga svar men hänger med när tanken far...

Local Natives och låten Camera Talkes. Briljantpop! För ett ögonblick hoppar mitt brittpophjärta till och landar i L A.

1. Apotekarnes Julmust från Carlsberg
2. Julmust original från Kopparbergs
3. Alla tiders julmust från Åbro

Blossa frossa -09. Blossa 09 har stått skimrande orange sedan jag hämtade ut en flaska i oktober. Har liksom inte haft något behov av att testa den. Nyfikenheten om att avslöja dess smak har inte riktigt infunnit sig förrän idag. Kvällens stora happening var Visa visor på Café Söderport med Nina Ramsby. Innan dess skulle lite folk komma hem till mig varför jag direkt efter tåget anlänt perrongen i Kalmar åkte förbi Maxi för att köpa något tilltugg. Inspirationen där och då bland raderna av livsmedel lovsjöng ut "lussekatter, pepparkakor, skumtomtar och lite mer glögg. Glögg för att komplettera starkvinsglöggens clementinsmak då det passade att änligen smaka på glöggen i den orangefärgade flaskan med fräck design. Jag kom hem med Blossa lingon och apelsin i lättvinsglöggformat. En liten Blossaprovning var därmed född.

Blossa 09 med Clementinsmak kändes så pass bra att den förtjänar en plats i Systembolagets hyllsystem, eftersom jag druckit väsentligt fler sorter som inhyst si sortimentet, men varit av sämre klass. Dock imponerade smaken inte alls lika mycket som Blåbär gjorde förra året som var av modell briljant. I konkurrens med lättvinsglöggen med lingonsmak och apelsinsmak så var Blossa 09 rätt blek. Apelsinsmaken på lättglöggen var i mångt och mycket lik 09´men stoltserade med en betydligt mer harmoniserad smak som inte spretade lika mycket som clementin, men mer var det inte. Den solklart lysande stjärnan på Blossas glögghimmel bland de mer kreativa smakerna än de traditionella är enligt mig Blossa Lingon. Hade Blossa velat överträffa förra årets succé med blåbärssmaken så hade de med fördel valt att göra en starkvinsglögg av glöggen med lingonsmak, detta eftersom den är tämligen god redan i lättvinsversionen. Förmodligen fick blossa storhetsvansinne förra året efter år där succéerna bytte ut varandra och trodde att det gick att göra glögg på vad som helst. Clementin är inte någon dålig glögg men den lämnar inga intryck och får mig inte att springa och köpa en flaska till. Vill jag ha en vitvinsglögg med spännande smak detta år väljer jag nog hellre hjortronglöggen från Dufvenkrok.

Efter inledningen på kvällen som med inslag av glögg, pepparkakor, lussekatter och skumtomtar liknade uppesittarkväll på lilla julafton bar det av till Söderport och Visa visor där Nina Ramsby med Sofia Sparr stod för en trivsam stund. Jag domnade bort och fick en rejäl flash-back i Glimmande nymf. Smålog ,eftersom en nära vän från åren på universitetet alltid använde den låten, vid sidan av någon låt med Winnerbäck, i syfte att få någon flicka på fall. Precis som om det var det damerna ville höra klockan tre på natten.  Jag cyklade sedan hem i ösregn utan att knappt märka att jag var plaskvåt. Nu har jag nog skrivit ned alla minnen från en galant kväll...

Någongång per år känner jag att inlandsisen rullar in i min lägenhet och ger upphov till en känsla om att  jag trots Kalmars hav och kust längtar bort. Om ändock bara för en kort sekund då det är rock att bo i Kalmar, småler.  Jag landar alltid i att det är bra skönt att bo i Kalmar trots allt efter jag dövat den där känslan med något smutt.

Nåväl allt som oftast så och i kväll drar tankarna väster ut när jag drabbas av ovanstående känsla. Passeratr då Nybban i ett litet kick, låtsas som att det inte regnar i Gbg , blundar och svävar ut över Nordsjön för att  landa på Heathrow. Tar Piccadilly line in till Kings Cross, upprepar "please mind the gap between the train and the station" tills förbannelse innan jag ger upp och kliver av. Åker ut till Camden market, snortar i mig kreativitet. Vandrar genom Nothing Hill, Stannar upp en kort sekund på Albertines Wine bar i Sheppard´s bush. Utforskar Paul Smith butiken i My Fair. Köper något från Ben Sherman på Carneby Street. Kryper in på ett ställe där Jamie T tycks vara husband. Låtsas att jag har reklamplats på piccadilly, dansar natten i väg innan brunch som varar till afternoon tea. Nyper mig i armen. Vaknar i Kalmar småler och livet är underbart....

Personerna utöver mig i bilderna är A&H riktigt galanta vänner...

Italien, Toscana, Sangiovese, prisklass 150 - 170 kronor. Utav viner på Systembolaget som fyller upp dessa kriterier har jag 13 gånger av 10 valt Fonterutoli från distriktet Chianti strax söder om Florens. Detta då det stoltserat med allt vad en  ung-sangiovese behöver för att mäkta med att få 1.91 cm jag på fall.  Nu står en utmanare på scenen beredd att överta tronen bland viner som faller inom ramen beskriven först i inlägget. Nämligen Morone 2005 från distriktet Vino Nobile de Montepulcian.

Fonterutoli 2006, Chianti Classico, Ett vin som skriker ut "kom och plocka körsbär i min trädgård", ja den gamla schlagern, då den karaktäristiska körsbärstonen för druvan är briljant eftersom den även samsas med en gnutta röda bär. Vinets ljuva strävhet, dess lakritstoner och  tonerna som påminner om en kopp kaffe och tillhörande aptitretare choklad på kullzénska caféet ja Kalmars mysigaste fik, får mig att tro att kampen mellan Fonerutoli och Morone är avgjord på förhand.

Min nyfikenhet får mig ändå att smaka Morone, men min motståndskraft är tokigt stark Ja lika stark som  när man läser  Dennis Lehane vad man tror är den bästa deckarförfattaren  för stunden samtidigt som någon föreslår Harlan Coben. Eller som när någon ber en att indiefavoriten Belle and Sebastian ska jämföras med något nyare från Scottland och Glasgow.  Man tvekar att ens sätta sig i den situationen för tänk om man glömmer bort det man en gång avgudade, liksom förbereder sig för strid. Beredd att stänga sitt Spotify och bortse från råd på nya författare.  Men sedan tar man sitt förnuft till fånga och låter nyfikenheten ta över. Därför tar jag mig an Morone på samma sätt jag tog mig an Harlan Coben och de andra nya banden från den Skottska indiescenens huvudstad.

Morone 2005. Vino Nobile de Montepulcian. Ett vin som liksom Fonerutoli 2006 skriker ut "kom och plocka körsbär i min trädgård" men gör den till sin egen med en ny fräsch version. Häpnadsväckande nog en version bättre än Fonerutoli. Vidare stoltserar  Morone med en rik kryddig smak med en viss framfusig del av körsbär och russin som mynnar ut i förföriska toner av kakao och en lakritston som går på knock. Jag börjar tro att Morone 2005 är den välförtjänta vinnaren även om Fonerutoli inte hamnar långt efter.

Härmed har jag fått omvärdera min inställning till viner från Italien, Toscana framställda på Sangiovese i prisklassen 150 kronor till 170 kronor och förpassat Fonerutoli till en hedrande andra plats. Morone är den mest strålande stjärnan just nu. Vinet kostar 169 kronor. Något skämtsamt under provningen framfördes att det är dags att köpa upp lagret av Morone på Systembolaget i Kalmar innan de ångrar sig och inser att de tagit alldeles för lite betalt för detta vin. Utav 6 tämligen vana vinprovare så är nämligen alla redo att betala uppemot 300 kronor för vinet. ...

Men som sagt jag kommer alltid lyssna på på Belle and Sebastian och fortsätta läsa Dennis Lehane så jag antar att jag även i fortsättningen kommer att dricka Fonterutoli 2006 som kostar 159 kronor...

På ett tåg någonstans mellan Nybro och Kalmar mitt i ett avsnitt av världens bästa radioprogram, nämligen "Mammas nya kille" dök funderingen upp hur mycket det skulle kosta att en gång per vecka under ett års tid bryta mot jante och fira av med den Champagne som jag finner godast för tillfället. Konstig fundering kan tyckas och jag är lite häpen själv, men tankarna for iväg, måste inspirerats någonstans av karaktärerna i programmet.  Hursomhelst så har jag räknat ut hur mycket mitt konto skulle belastas med om jag varje gång jag firade något skulle dricka Comtesse Lafond Extra Brut. Det är denna Champagne som jag i dagsläget håller som personlig favorit.  Skulle det firas en gång i veckan under ett år med Comtesse skulle kostnaden bli något över 20 000 kronor. Pengar jag skulle kunna åka till New York för och uppfylla en rad drömmar.

Comtessse är en höjdare att unna sig någongång ibland då 395 kronor känns prisvärt och längtan är för lång efter  denna intensiva och komplexa Champagne med aromatisk frukt, aningen smörig och rostig i karaktären. Dock måste jag ha ett budgetalternativ för att fira de händelser som inte kräver äkta vara. Det alkoholfria alternativet är ju utan konkurrens Champis läsken som slår det mesta. Men som alternativ i budgetklassen när det gäller mousserande viner så har jag inte riktigt hittat någon favorit...

...kanske kan Lindemanns första bubbel som lanseras  i dagarna vara något? För om man ska tro leverantören så ska Lindemans Bin 25 Brut Sparkling som kostar 79 kronor sätta guldkant på tillvaron. Jag får helt enkelt utforska om så är fallet. Är det någon som har något annat förslag på bubbel som inte drar iväg prismässigt och som passar till att fira de lite mindre händelserna?

För en tid sedan gästade vinmakaren Marco Puyo Stockholm. I samband med detta hade Vin(gligt) förmånen att  ställa en del kluriga frågor till honom. Eftersom jag som driver den här bloggen huserar i Kalmar hade jag ingen möjlighet att träffa honom personligen. Men vänliga Heléne på Pernod Ricard Sweden AB ställde upp med att vidareförmedla mina frågor.

Marco Puyo, som huserar i Chile, är vinmakare och hjärnan bakom vinerna 1865, Casillo de Molina och Cabo de Hornos som producenten Viña San Pedro framställer. 1865 samt Cabo de Hornos återfinns i sortimentet på Systembolaget. Vill du öka förståelsen för en vinmakares tankesätt så följer här mina frågor samt de svar som Marco Puyo levererade. Intervjun är på engelska.

Hello Marco Puyo!

• Which is your spontaneously thought about your wine?

• Is it traditional or modern?

Modern.

• Should it be drinken right the way or should it be kept in store for some years?

Most of them, thinking about Castillo de Molina, are meant to be enjoyed in a short to medium term. In the case of the reds 1865 Single Vineyard and Cabo de Hornos, those are wines to keep for some years.

• Who is the going to buy your wines?

Castillo de Molina always attracts new consumers, mainly through its varieties Sauvignon Blanc from Elqui and Pinot Noir. Our brands 1865 Single Vineyard and Cabo de Hornos, on the other hand, tend to allude to more experienced consumers.

• Do you have a clear picture for the most suitable consumer look like?

Depending on the occasion, consumers can find wines to drink every day in Castillo de Molina, which includes easy to understand-wines and very pleasant to enjoy. But Chile also offers very consistent wines for special occasions, to hold an in-depth conversation or mark an important date, such as 1865 Single Vineyard and Cabo de Hornos.

• How important is the bottle and the wine label for your wines?

The bottle is an important part of a wine’s look, but the most important part and key of a wine’s image is its label, which has to communicate the wine’s essence on an easy way, through a very direct message, which can be understood in two minutes.

• Describe shortly your typical day at Viña San Pedro?

I don’t have a typical day. Every day is different, and it is really difficult to find me two days on a row in the same place. I’m constantly moving from our winery in Molina, to visit the vineyards located almost all along the country, in the Maipo, Cachapoal, Maule, Leyda, Curicó and Elqui valleys, stopping at the headquarters in the capital, Santiago, and departing to journeys around the world to help promote our wines in tastings, fairs and expositions.

• In your procedure of making wine, do you do something special and unique, something you think you are alone of in the world of wine? If so, What?

Basically, the essence of my work lies in the grape’s origin, for example, in the huge difference about the Elqui Valley. And my great responsibility has been to discover this enormous difference and special character in Elqui and to take all the chances within San Pedro, betting for this origin. In terms of vinification, I let the Sauvignon Blanc to ferment at 10°C (a really very low temperature), and regarding the reds, I keep the skins still in contact with the most almost along the whole alcoholic fermentation (almost without pump-over or battonage).

• Which are the most important key factors behind your success as a wine maker?

I am very hard and critic about the wines I make, and I am very self-demanding and perseverant in the way I work and live wine.

• In the Swedish market more and more ask for more environmental products such as ecological and biodynamic wines. What´s your move to met up this increasingly demands from the customer?

San Pedro has long practiced a strong commitment to the environment with eco-friendly practices that include integrated farm management, a re-forestation program with a native endangered specie, state-of-the-art waste treatment, recycling, as well as farming a growing percentage of grapes organically (which gave birth to our 35°South Organic Wild Ferment range). Also, recently San Pedro launched an initiative to measure its Carbon Footprint in Molina, and in September 2009 began bottling Castillo de Molina and 35°South in lightweight bottles. But San Pedro’s aim is to take sustainability further, on a 360° philosophy, caring about the environment, our workers and their families, the communities where we are involved, to be a good place to work in, etc….

I do see a clear space for wines made with organically grown grapes, which offers lots of place to develop interesting projects, beyond only particular wines.

• Have Marco any more interest in life except wine?

Yes of course!  My other great interests in life are my family and an intense search to balance work, my passion for wine and my family.

Väckte den här intervjun ett intresse för vinerna som Marco ligger bakom, provsmaka vinerna och döm själva om han är en vinmakare som faller dig i smaken.

FLEUR DU CAP BOX BAR. Att bag-in-boxen alias lådvin är ett enda långt segertåg, en sucess story i vårt avlånga land är ingen hemlighet. Nu kommer hyllningen till bag-in-boxen och lådvinet som företeelse i form av en bar som slår upp portarna torsdagen den 5 November på Fleminggatan i vår kungliga huvudstad. Det är Sveriges första pop-up bar, Fleur Du Cap box bar som öppnar och mig veterligen så består menyn av lådvin och olika middagsrätter.

Pop-up butiker är ett fenomen i modesfären och syftar på butiker som tillfälligt öppnar en egen avdelning inne i en annan butik, dessa har allt som ofta öppet under en begränsad period. Nu har alltså Sverige fått sin första bar som bygger på Pop-up konceptet.

FLEUR DU CAP BOX BAR är enligt vad som framgår av hemsidan "En hyllning till lådvinet, till njutningen och till umgänget". Om denna slogan infrias i verkligheten så är det här konceptet inget annat än en succé, men att lova är enklare än att leverera. Spännande är det i vartfall och jag lovar att jag ska besöka denna bar om jag hinner ta mig till Stockholm inom en snar framtid, detta för att uppleva och inte tycka i blindo. Nåväl...

Baren är som sagt helt tillägnad lådvinet. Husets lådvin, det röda, fylliga och prisbelönta lådvinet Fleur du Cap shiraz cinsault viognier, är inspiration till såväl middagsmenyn som lokalens dekor.  Här kommer det även bjudas på tapas varje öppen kväll fram till klockan 19.00. Är ni nyfikna på "boxvinlistan" så klicka här.

Barens öppetider är

17-24 Onsdag-Torsdag

17-01 Fredag- Lördag

Ta till er en ny barupplevelse och upplev själva. För kanske kan en bar som hyllar lådvinet vara något...