Vin(gligt)

Tack på förhand

Det lyfts fram allt för lite boxvin här på bloggen. Kanske beror det på att jag dricker mycket lite vin på Bag in box.  Men trots att jag inte är något stort fan av bag in box så har jag mina favoriter. Dessa finner du nedan......

My High med Jonna Lee hämtad från Albumet This is Jonna Lee som finns ibutik från och med idag den 25/2.

Fettisdagen är snart över och jag måste erkänna att jag inte ätit en enda vanlig semla under dagen. Dettadå jag större delen av dagen färdats med tåg. Dock hann jag med en fika på Espresso House i Centralstationen Göteborg. Men valet föll på en för mig ny företeelse. För på en bricka placerad rätt enligt alla konstens regler vad det gäller lockvaror stoltserade muffins som såg betydligt mer spännande ut för stunden än vanliga semlor som jag annars är svag för. Därmed föll mitt val på en stor latte och en muffins. När servitrisen sedan frågade om jag ville ha grädde så trodde jag att det gällde för att skämma bort latten. Men sedan fick jag det förklarat att jag beställt en Muffins-semla och därmed var det tänkt att den skulle toppas med grädde. Jag föll för frestelsen och satte mig till bords med en gräddbeklädd muffins. Muffins fylld med mandelmassa för att likna en semla Riktigt gott.

Nu är det Championsleauge som gäller. Imorgon lovar jag vintips men tills dess var inte rädd för det som är verkligt...

Mer Potenial Nu! Själv sitter jag och myser bort tiden denna måndagkväll med ett glas fyllt av Chokladpudding, Barnsligt gott, Kanske borde jag ta tillfället i akt denna måndagkväll att tänka stora tankar, ta tillvara på ledig tid och skriva en bok som Ulf Lundell. Men det är liksom som magneter i soffan och tv-serien med Tuva Novotny  är briljant. Eftersom klockan ringer 04.00 imorgon gäller det att ta det piano och jag intalar mig att TV och chokladpudding kommer att få mig  på bästa humör imorgon. 05.13 går tåget till Göteborg....

Sleep tight tonight your airforce is awake.

Viña Tarapacá Private Reserve Last Edition 2002, Maipo Valley, Chile. Vinet har tappats på flaska i december 2001 . Producenten bakom vinet är Viña Tarapacá ex Zavala som har sitt ursprung i en av de vingårdar som anlades av förmögna personer i Santiagos utkanter under senare hälften av 1800-talet. Idag är Viñan en av Chiles största vinexportörer och räknas till en av landets framgångsrikaste vinproducenter. Vinet jag druckit är framställt av druvorna Cabernet Savignon, Merlot och Syrah och lyser med sin frånvaro på Systembolaget och även hos Bibendum som importerar viner från Viña Tarapacá ex Zavala till vårt avlånga land. Jag lovar därför att återkomma med uppgifter kring vinet och vad det är för speciellt med den här varianten. Jag har fått tag på vinet via Vinsajten.com.

Till  Melodifestivalen äts grillad kyckling och potatissallad samtidigt som Viña Tarapacá Private Reserve Last Edition 2002 avnjuts. Gällande Melodifestivalen så tyckte jag Petra Mede överglänste de tävlande bidragen. 

Vinet är ypperligt till maten som andas "sommarfest" i mina ögon. Grillad kyckling och potatissallade gör sig dock riktigt bra även i februari.  Vinet öppnar upp sig med en parfyrmerad doft med inslag av  Peppar, lakrits och kaffe. Jag lutar mig tillbaka, njuter och inser raskt att vinet stoltserar med en smak i vilken toner av peppar, lakrits och kaffe framhävs på ett angenämt lent vis. Vinets smak för tankarna till syrliga marknadskarameller. Även grön paprika finns med på ett hörn i smaken. Kanske saknas spänningsmoment i smaken. Men vinet är gott och smaken lätttillgänglig. Därmed är vinet helt klart väl värt att prova.

Jag återkommer med mer fakta kring vinet.

Allt sedan 1945 med undantag från 2003 har bordeauxslottet Château Mouton Rothschild som huserar i Pauillac låtit världsberömda konstnärer designa etiketterna till vinproducentens prestigevin. Tidigare har Pablo Picasso, Francis Bacon, Andy Warhol och Prins Charles för att lyfta fram några haft förmånen att stoltsera på kultvinets flaskor.  Enligt wownews.se är nästa konstnär som står på tur Lucien Freud som med en illustration av en zebra och en palm kommer att stoltsera på etiketten till Château Mouton Rothschild 2006. Ett vin som är "way out of my league "då en flaska enligt bevis här  av årgång 2005 kostar 6246 kronor på Systembolaget.

Det lilla jag vet om Lucien Freud är att han är sonson till Sigmund Freud samtidigt som han för några år sedan avbildade modellen Kate Moss här. Bloggen Dekadensmagasin lyfter fram målningen Ett steg närmre hjärndöden av Freud och flera av varandra oberoende källor framhäver att han är en av de bäst betalda levande konstnärerna i vår värld.
Vad jag erfar är Château Mouton Rothschild konstnären Ernst Billgrens favoritvin då Vin(gligt) ställde frågan till konstnären här.

Frågan är hur det här vinet hanteras. Att det lägs på lagring råder det ingen tvivel om, kanske tjänar man någon slant vid försäljning. Men sedan när flaskan har öppnats och innehållet förtrollat  dina smaklökar. Någongång måste innehållet drickas men vad händer sedan.? Sparas den tomma flaskan som konst eller slängs den bort som "just another empty bottle of wine"?

"Att dricka ur ett glas från varumärke Orrefors eller Kosta Boda får mig att uppskatta drycken mer och ger en känsla av finkultur."

En positiv bild av Glasrikets jättar som på sistone naggats i kanten. Av neddragningar åter neddragningar och pengatiggeri som inte lyckades. Målerås och Pukeberg/Zero samt Nybro är de som fortfarande vågar utmana med små medel medan Orrefors Kosta Boda har förvandlats till en glasbranschens SAAB eller en blogg som uppdateras oregelbundet och tappar läsare. Ja listan av liknelser kan göras lång men det jag vill ha sagt är att företaget stagnerat och i mina ögon slutat tänka nytt, stort och fritt, något som stärks av att antalet nyheter är tämligen begränsade och glaset har hamnat ur fokus. Företaget har halkat på efterkälken och googlar man på ordet vinglas så handlar företrädesvis toppresultaten om Riedel, Riedel och åter Riedel. Hur ska varumärke Orrefors och varumärke Kosta Boda ta upp kampen och återfå sitt goda renommé och lyckas skapa en attraktiv identitet kring varumärkena?

Mitt råd är att arbeta fram ett bredare nyhetssortiment, ja bli ett glasbranchens H&M på det sättet lockas folk att köpa mer glas. Något som jag också efterfrågar är lite större fokus på att tänka nytt ja utanför boxen och inte bara tillverka en ny skål, ett glas eller en vas som idag.  Återigen används H&M som exempel då de i dagarna lanserat sin textilkollektion.  och breddar sitt varumärke. Dock har Orrefors Kosta Boda börjat med lampor igen som ljus i mörkret och ett steg i rätt riktning.

Vad som är än viktigare för Orrefors Kosta Boda i jakten att återfå sitt goda rykte och få folk att rikta blickarna mot deras produkter igen är att hitta nya vägar i sin kommunikation. Detta för att sprida en positiv bild kring företaget och inte låta bilden som i det närmaste dödsförklarar företaget ta överhand. Hur ska detta göras?

Min idé för att få igång pratet i positivt ordalag kring Orrefors Kosta Boda är enkel. Låt Hydman- Vallien som har åsikter och är kreativ starta en blogg i vilken en designers vardag i glasbranschen lyfts fram. Ja även andra designer kan börja blogga och bygga upp myten om glaskonsten och sprida en bild som andas nytänk och väcka glaset till liv igen. Låt Glasriket återigen gå i bräschen...

Världens högsta vintorn finns på Radisson Blu på Zürichs flygplats. Det är 16 meter högt och rymmer en sisådär 4000 flaskor av vin och champagne enligt Resmålet.se. Vinerna ligger i tempererade fack för att hålla rätt temperatur. Nyfiken på hur man får ned vinet?

I tornet jobbar åtta så kallade vinänglar som klättrar upp i tornet och hämtar ned beställd flaska. I mitt tycke hade det  varit en mer svindlande upplevelse om de anställda haft en propeller på ryggen och svävat i sann "Karlsson på Taken "-anda upp i tornet för att hämta flaskorna. Eller vad tycker ni?

Skulle det här vinet klara av att värma en frusen vintersjäl? Skulle det här vinet kunna axla manteln omsorgt designad av de högt ställda förväntningarna inför derbyt i milano? jag svävade i ovisshet. Allt munitiöst förberett detta till trots blev det en aha- upplevelse när, som Birro uttrycker det i sin, rymdskeppet San Siro landar i en tv nära mig. En briljant uppvisning av italiensk fotboll. Men briljerade vinet?

Nipozzano  Riserva 2005 Chianti Rufina, Toscana, Italien. En Riserva Chianti Rufina från det anrika huset Frescobaldi. Ett vinhus som funnits från 1300- talet och än idag ägs av samma familj

Vinets karaktär
Kryddigt vin som till en början alls inte är någon livfull italienare. Efter viss luftning börjar dock vinet utrycka "känslor" i lagom dos. Fram tränger toner av körsbär och plommon. Jag känner genast igen mig i en elegant Sangiovese då något i smaken för mina tankar åt hallon och lakrits. Smaker som jag något barnsligt förknippar med barndomens hallon och lakritsbåtar. Vi har alla våra egna referenspunkter. Vinet stoltserar med en lång eftersmak som går mot vanilj. Pato har just reduserat när bara en smutt kvarstår av första och enda glaset med vin för kvällen. Hoppet tänds och fortsätter lysa... Inom sinom tid tar både matchen och vinet slut. Jag är ett intryck rikare. Vinet köper jag gärna igen vilket är ett gott betyg. För denna dag i februari till  Fyra ostar (formagio) och  med fotboll av världsklass som underhållning lyckas vinet att förtrolla en vinter. Vinet är helt klart prisvärt och kostar 129 kronor. Vinet får betyget någonstans mellan världsklassli rätt sällskap när prisvärdheten vägs in, medan hela inramningen på kvällen får snäppet högre, Himmelskt.  Går även att köpa på Här

Låt mig  rikta fokus bort från glaset och den dryck som finns i och istället på allvar släppa bomben genom att leverera ett ärligt svar på följande fråga. Vad har jag som bloggar om vin under glasen?

Svaret; Jag har den mytomspunne och evigt unge James Dean under glasen

"Dröm varje dag att du lever för evigt. Lev varje dag som det vore den sista"
-James Dean.

Det här inlägget har jag inget vetenskapligt belägg för. Men jag upplever att det blivit  vanligare med vinkorkar som på någotsätt är deffekta . Samtidigt kan det vara så att jag är otursförföljd i mitt val av vinflaskor och dras till viner med defekt kork. Fler defekta korkar har medfört att processen med att öppna vin blivit mer riskfylld och komplex för att undvika kork i vinet.  Men dessa situationer har blivit vanligare i allafall för mig. Hur många känner igen sig i följande situation?

Korkskruven sjunker ned i korken och du gör dig beredd för att i ett litet kick dra upp korken och därmed få avsmaka ett underbart vin. Men ack nej. Det trilskas. Korken smulas eller faller i tusen bitar. Du får ta nya tag. Du skruvar. Du drar. Tar i. Men inget händer. Du svär. Beredd att ge upp. Öppna en ny flaska vin. Mer av korken smulas. Du lyckas ändock dra ur korken. Måtte inte kork hamnat i vinet eller att vinet på annat sätt blivit korkdefekt.

Korkdefekten är ett stort problem för vinindustrin och det sägs att 5-8% av världens flaskor är drabbade.  Korkdeffekten tar sin skepnad genom att en unken doft tonar upp ur ditt glas. Orsaken till korkdeffekt är det kemiska ämnet 2,4,6-trikloranisol.

 Upprop: Våga vägra defekta korkar, korkar som trilskas, smular sönder eller på annat sätt ger upphov till korkdefekt  på vinet

Passerar Södra Kanalgatan. Min kropp känns som en Piggelin, frusen. Fokuserat anstränger jag mig för att inte halka. I strålkastarljus sker en dans på konstgräset utanför Fredriksskans, det ser kallt ut. Jag kastar en blick och där precis i det ögonblicket inser jag att mina drömmar lämnat Kalmar för Milano. Detta då dansen med boll utanför Fredriksskans på framskottat konstgräsplan en kort sekund bytts ut mot något mer passionerat och stilfullt på San Siro  Tystnaden har bytts ut mot ett böljande sorl. Ensamheten har bytts ut mot ett publikhav av 80 000 förväntansfulla supportrar. Jag småler. När en bil tutar är jag tillbaka i Kalmar igen, Jag parerar en snöhög med något som kan liknas en tvåfotsdribbling.  Jag kastar en blick tillbaka. Strålkastermörker råder utanför Fredriksskans. Nu måste jag ta mig hem och ladda inför Derby della Madonnina. Jag hoppas Milan FÖRNEDRAR Internazionale. Forza Milan. Pato och Amborsini avgör.

Nu ska jag njuta av ett skådespel  som kommer att eka halvvägs till månen och San Siros gröna matta kommer att vara fylld av fler stjärnor än den klaraste natthimmel.

Så slutade matchen.

Något som påminde om La Mano di Dio - Guds hand hade en stor roll då Inter vann över Milan med två mål mot ett. Även en solklar straff dömdes bort för Milan.

Frostat vinterhår. Direkt urstigen ur duschen blir jag offer för kvällens ändrade planer. Offer eftersom jag bums måste trotsa kylan och bege mig ut efter nya inköp i ett Kalmar som bär på symptom av en ny istid. Ingen hårprodukt i världen ger en sådan fixering som blött hår får av minusgrader, style a´la frostat vinterhår. Jag hann liksom inte torka håret riktigt och mössan var som bortblåst i all hets. En liten parantes. Inköpet bestod av ost och kex. Men till vilket vin skulle detta avnjutas?

Tankarna kring vinvalet for i zickzack genom Europa. Främst mellan Valpolicella och Bordeaux men någonstans på vägen kidnappas tankebanorna och slutligen hamnar de i Sydafrika. Kvällen sammanfattas därmed av Lomond Conebush Syrah 2006  i vinväg. Brie, Marcaire och Blu Alp i ostväg.

Lomond Conebush Syrah 2006 ser dagens ljus nära en av de platser i vår värld som med rättighet kan kallas världens ände. Detta då Cape Agulhas som är vinets odlingsområde ligger ligger på Afrikas sydligaste spets. Till en början får jag en känsla av att munnen nästan håller på att limmas igen när jag dricker vinet. Denna känsla är med stor lättnad dock borta då vinet dricks till något matigt.Vinet stoltserar med en smak präglad av björnbär, in smyger även en skön ton av choklad som avrundas med vanlij. Det är ett välgjort Sydafrikanskt vin med angenäm kryddighet samtidigt som  vinets rökighet känns som en snäll vän.  Vinet är eldigt och det går hand i hand med att Heat gick vidare i Melodifestivalen.  Vinet kostar 149 kronor på Systembolaget och förtjänar betyget himmelskt på skalan.

Det sägs att jag har tio högskolepoäng i fika så min relation till semlor är god. När det lackar mot semmeldags kan man använda semlor som argument för att locka med de som inte brukar hänga på annars. I år åt jag min första semla under upplösningen av Tour de ski. Passiv hårdträning kräver sina kalorier. Annars är jag uppvuxen då Ture Svenson åt Temlor en hel jul i tv vilket stärkt min goda relation till bakverket.

Semla och iskall punsch. Jag var till en början skeptisk dels för att jag  inte brukar dricka punsch och dels för att känslan att dricka något iskallt när frostbiten som bäst beskriver vädret i Kalmar får mig att få imaginära köldskador. Den söta smaken hos semlan med mandelmassa lyfts upp ett snäpp när jag smuttar på den punschen.  Utan att bli för snårig i mina formuleringar måste jag erkänna att Semla och iskall punsch är riktigt gott.

Vin och semla var bara något jag måste prova, då jag lever med devisen att alla kreativa uppslag måste se dagens ljus. Moscatel de Setúbal  är lite starkare än vin i allmänhet. Smaken är söt och nötig vilket gör sig bra i kombination med semlans mandelmassa. Eftersmaken på vinet är lång och gör att smaken av semla faller lite i glömska  Vinet skäl därmed showen.

Vilket är då bäst. Iskall punsch eller vin till semla?
Jag finner båda alternativen goda. Även om punschen är lite hetare då den ger semlan lika stort utrymme och på såsätt förfram semlans smak bättre.

Prova själva och ge feedback.

Denna snöiga torsdagskväll har uteslutande handlat om bloggandet under en galant tillställning i Kalmarsalen.  Troligtvis kommer detta att smitta av sig på drömmen. Så från det, att John blund strör stjärnstoff i ögonen tills dess att mobilen kallsinnigt skriker ut ett "upp och hoppa" kommer jag Vin(gla) runt i drömmarnas land . Allt kommer inte handla om bloggen. Men den delen av  drömmen som gör det är nog tokigt grandios och tar form enligt bilden ovan. Ja vem kan trampa på en dröm...

Iväntan på nästa inlägg om vin gå gärna in och lyssna på Elin Ruth Sigvardsson som gjort en i mina ögon briljant coverversion av Lars Winnerbäcks låt Kom ihåg mig. Döm själva. Lyssna här

När det gäller idén om att dricka vin till semlor så lovar jag återkomma och berätta vilket alternativ det blir.

God natt vart du än är

Gimenez Mendez Alta Reserva Tannat 2008 produceras av Gimenez Mendez i distriktet Las Brujas i södra Uruguay. Vinet är gjort på druvan Tannat också kallad Harriague. Druvan kom till Uruguay med baskiska immigranter under 1870-talet.

Vinets karaktär: Till en början känns vinet fruktigt och angenäma toner av vanilj, lakrits och mörka bär får mig att le, men sedan tar en kärvhet över som mynnar ut i något stumt och intetsägande. Vinets avslutning drar ned betyget men jag finner ändock vinet prisvärt. Samtidigt som jag fått upp ögonen för Uruguay som vinland. Jag hoppas att få dricka fler viner från det landet för ett vintips från en läsare gör mig tämligen nyfiken.

Det är långt mellan Kalmar och Bordeaux men förvånansvärt nära till ett vineri. Detta med tanke på att det i vårt avlånga land inte framställs mer vin totalt än en medelstor vingård i Bordeaux gör under ett år. Styr du din kos över bron till Öland. Svänger av norrut upp på landborgen. Fortsätter tills du kört förbi Borgholm mot det som i litteraturen är känd som Marnäs ,verklighetens Löttorp, så passerar du ganska snart en äkta öländsk vingård. Nämligen Wannborga Vin & Lamm som fokus ligger på i det här inlägget. Nyckelorden för att beskriva Wannborga är; Vingård, Vineri, Destilleri, Lammproduktion, Gårdsbutik, Restaurang, Boende, Logi, Konferens.

Häromdagen fick jag syn på en annons i lokaltidnigen om vindagar på Wannborga  vilket gör att jag väljer att lyfta fram gården. Jag tolkar annonsen som att det andas framtidstro kring vintillverkning på Öland. Är du intresserad att läsa mer om evenemanget så  klickar du på bilden.

Väl hemma i lägenheten insåg jag att något hade ändrats, varför jag iklädde mig rollen som dr Hill från serien Mord i sinne för att tränga in i psyket på den skyldiga bakom förändringen för att lista ut vad som förändrats. Vilket fungerade då jag med en skräckblandad känsla insåg att de tämligen verklighetstrogna kvistarna av något plastigt material placerade i en prydlig vas bytts ut mot en levande ört som behöver omsorg. I vasen stod en Orkidé med lappen som vittnade att det nu blivit min livsuppgift att trotsa alla odds och hålla Orkidén vid liv så pass länge att det inte blir som att gräva en grop åt alla veta-bättre-typer och därmed får ligga i ochskämmas tills jag dör.

 I mitt första försök att vifta bort allting med ett "hur svårt är det att hålla en orkidé vid liv" sprack det osäkra igenom på rösten, vilket inte är så konstigt då jag har ingen aning hur en orkidé ska skötas. Nu har jag dock tänkt lägga ned hela min själ i att hålla denna orkidé vid liv . För det är inte någon mening att ge upp då jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp". Snälla är det någon som har några tips om hur en orkidé ska skötas, för jag behöver alla tips och råd i världen för att få tyst på tvivlarna.

Misslyckas jag så har jag ivartfall försökt och då kan jag fira försöket med en smutt av något gott vin en helg framöver i goda vänners lag.

En lördag som den som igår blev det  något hastigt Italien för hela slanten. Detta då den inplanerade vinprovningen som skulle förgylla eftermiddagen och förkvällen något oannonserat blev inställt. Jag hade nog blivit lite väl  upprymd inför provningen och glömde därav titta i mejlen om någon ändring dykt upp, vilket jag fick äta upp i form av glåpord senare på kvällen. Väl hemma igen efter promenad onödig till Kvarnholmen och åter  i ett frostbitet Kalmar gällde febril tankeverksamhet för att finna substitut för vinprovningen då timmarna fram till 20.00 ekade tomma av aktivitet.

Ett fotbollsinslag om toppstriden i Serie A och ett klassmål signerat Juventus Del Piero fick mig att återskapa minnet av att jag i höstas köpte två flaskor av Fontanafredda Barolo Serralunga D`Alba 2004 varav en skulle läggas på hyllan och en drickas inom en snar framtid. Att jag kom och tänka på vinet precis i det tillfälle då Del Piero smeker in en frispark beror på att Juventus är från Turin som är huvudstad i Piemonte regionen i vilken vinet Fontafredda Barolo Serralunga D´alba ser dagens ljus. Något långsökt kanske men nu skulle vinet hursomhelst avsmakas till delikat Ossobuco alla milanese som efter lite hokuspokus blev klar i god tid.

2004 Fontanafredda Barolo Serralunga D`Alba procuceras av Fontanafredda i den italienska region Piemonte närmare bestämt i distriktet Barolo (DOCG). Barolo-distriktet omfattar elva kommuner men de viktigaste är. La Morra, Barolo, Castiglione Falletto, Monteforte d’Alba och Serralunga d’Alba.  Det är i Serralunga D´Alba vinet för dagen ser solen för första gången och tillskriver sig egenskaper för att stoltsera som en Barola.  Barola är viner som görs på druvan Nebbiolo och måst mogna i minst tre år för att göra sig förtjänt av namnet.  Baroloviner vinner på lagring och om de dricks unga är ordentlig luftning att rekommendera. Vinet dekanteras därför denna kväll och dricks inte förrän ca 1,5 timmar då maten är klart.

Efter att dekantering skett enligt alla konstens regler så är det med spänning glaset höjs för en första smutt. Vinet är i närmaste rubrinrött men tegeltoner kan anas ute i kanterna. Doften förnimmer utöver fatkaraktären och tjära om  dofter av jordgubb, hallon och vanilj som förgyller en sommar innan den tornar ned till höst.

Smaken har kommit fram under timmen det har luftats och en tydlig fatkaraktär frambringas för att följas upp av förföriska toner av jordgubb hallon och vanilj, rätt nära doften. I smaken tillskriver jag körsbärstoner samtidigt som det uppvisar balanserad kryddighet.  Känslan som förföljer mig vid smaktillfället är att vinet vittnar om något större, Med den känslan i bagaget bedömer jag att det är ett riktigt bra vin helt enkelt som om det får luftas någon timma eller rentav ligga något år på hyllan kommer att göra sig ännu bättre. Jag finner den såhär vid ett första smakprov  tokigt många snäpp vassare än sin föregångare från 2003. Hoppas vinet jag har på hyllan utvecklas i rätt riktning. Till maten gör sig vinet riktigt bra och för att dra paralleller till det mål i fotboll som fick mig att tänka på vinet tidigare under kvällen så är  vinet  till sin struktur lika raffinerad som frisparken. En sammetslen smekning i krysset. Eller vad säger ni?  Vinet kostar 221 kronor och rimlig lagningstid är ungefär 5 år....