2008-10-23
23:14:58
Vinbeskrivningar = Mumbo Jumbo
Har suttit och slötittat på tv samtidigt som jag lusläst torsdagens sedvanliga nummer av Resume och Veckans Affärer. I VA skriker varje uppslag mer eller mindre ut ordet kris. Slutligen kommer jag ATT:ENTION den del av tidningen som i mina ögon är mest roande. I veckans nummer behandlas ämnet mat & vin och en beskrivning av ett Rhônevin fängslar mig en kort sekund och fungerar som ett startskott för det här inlägget. Varför undrar ni, ja läser ni beskrivningen av vinet så förstår ni själva. Okänd lämnar följande beskrivning av vinet Chateauneuf-du-Pape årgång 1985, vilken jag nu tar mig friheten att citera.
"Doften påminde om den man kan finna på insidan av ett par väl använda lädertrosor och smaken var inte mindre intressant, med en flyktig komplex bärighet, som avbröts av en ännu livlig närapå grälsjuk syra som bara sakteligen klingade av på en tunga nästan fast i spastiska rörelser".
Någonstans i mitten av beskrivningen innan jag tappar bort mig själv har jag blivit tokigt intresserad av att faktiskt leta upp en flaska av vinet för att verkligen få bena ut hur det smakar. I samma veva inser jag att vinbeskrivningar är helt fel om de inte till större delen består av sofistikerat Mumbo Jumbo som skapar stora förväntningar. Detta uttrycksätt för vin verkar vara tämligen legitimt. En sannings regim, på samma sätt som att all golfreklam går ut på att överdriva utrustningens förmåga och tankrämsreklam är en sändig jakt efter nya astronomiska superlativ.
För visst är det så att vi aldrig kommer att bli nyfikna på ett vin som sägs smaka röda bär jadajadajada, utan vi kommer alltid falla pladaskt för det vin som sägs smaka som en briserande sommarvind som sköljer upp toner av hallon och ringar av i förföriska inslag av barndommens lakritspipa, eftersom denna beskrivning skapar störst förväntan.
Vi lever i en tid då den vinproducent som lyckas skapa störst förväntan kring sin produkt är den som blir vinnare, eftersom vi konsumenter får våra kickar av förväntningarna och av produkterna.
Vin(gligt)
"Doften påminde om den man kan finna på insidan av ett par väl använda lädertrosor och smaken var inte mindre intressant, med en flyktig komplex bärighet, som avbröts av en ännu livlig närapå grälsjuk syra som bara sakteligen klingade av på en tunga nästan fast i spastiska rörelser".
Någonstans i mitten av beskrivningen innan jag tappar bort mig själv har jag blivit tokigt intresserad av att faktiskt leta upp en flaska av vinet för att verkligen få bena ut hur det smakar. I samma veva inser jag att vinbeskrivningar är helt fel om de inte till större delen består av sofistikerat Mumbo Jumbo som skapar stora förväntningar. Detta uttrycksätt för vin verkar vara tämligen legitimt. En sannings regim, på samma sätt som att all golfreklam går ut på att överdriva utrustningens förmåga och tankrämsreklam är en sändig jakt efter nya astronomiska superlativ.
För visst är det så att vi aldrig kommer att bli nyfikna på ett vin som sägs smaka röda bär jadajadajada, utan vi kommer alltid falla pladaskt för det vin som sägs smaka som en briserande sommarvind som sköljer upp toner av hallon och ringar av i förföriska inslag av barndommens lakritspipa, eftersom denna beskrivning skapar störst förväntan.
Vi lever i en tid då den vinproducent som lyckas skapa störst förväntan kring sin produkt är den som blir vinnare, eftersom vi konsumenter får våra kickar av förväntningarna och av produkterna.
Vin(gligt)
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Hej Mikael!
Jag hittar ingen kontaktmejl till dig. Ville bara informera om att din blogg är nominerad till Matbloggspriset 2008.
Du kan läsa mer på Matblogg.se och Matbloggspriset.se
Vänliga hälsningar
Christopher Anderton