Vin(gligt)

2011-10-09
12:08:53

Samba i glaset istället för på fotbollsplanen.

Rio Sol Cabernet Sauvignon Shiraz när inte Zlatan

Fredagskväll och vårt fotbollslag med Zlatan i spetsen springer in på en plaskvåt fotbollsplan på Olympiastadion i Helsingfors som denna kväll kanske mer påminner om en vik där Östersjöns blågröna alger fått fotfäste. Jag förväntar mig att Elm, Ibrahimovic och Elmander ska prestera fotboll på en nivå så att jag ska slippa behöva oroa mig utan bara kan lugnt luta mig tillbaka i soffan och se sambafotboll och ett Sverige som leker bort Finland. Men där och då går något snett. Sambaliret lyser med sin frånvaro, för att väga upp detta häller jag upp samba i glaset.

 

Till middagen serveras Systembolagets enda vin från Brasilien. Rio Sol Cabarnet Sauvignon ser dagens ljus i Brasiliens nordöstra del nämligen i São Francisco Valley. Vinet som kostar. 60 kronor stoltserar med en smak av vinbär och plommon. Det känns mycket friskt ja nästan lite syrligt då eftersmaken smakar som kombinationen fil med socker och kanel som jag åt mycket under barndomen. Lite annorlunda toner i smaken än vad som är vanligt för vin komponerade av druvorna Cabarnet Sauvignon och Shiras.

 

Jag gillar vinet för trots allt är det mer samba i glaset än det är på fotbollsplanen denna fredagskväll. Synd att det inte finns fler viner på Systembolaget från Brasilien, då det skulle vara kul att testa ett annat kanske lite dyrare vin.


2011-03-06
20:05:07

Spanish White Guerilla Moscatel - Kvällen då det räckte med att vinet kostade 69 kronor.

Spanish White Guerilla Moscatel, vinet för 69 kronor som var tokigt smutt till Kycklinggryta med kardemumma och palsternackspuré. Ibland behöver inte vin kosta som en biljett för att se Serie A live

 

6 plusgrader och snöfritt landskap, Vinterstudion och omstöpta planer. Städning av förrådet blev till utflykt  under en himmel oskyldigt blå. Timtals senare när utflykten utbyttes mot en lördagskväll kvalitetsstämplad briljant  lades vinet med den charmigt skojfriska etiketten på kylning. Ett vin som jag måste medge valde på grund av den tilltalande etiketten. För på systembolaget letade jag efter vin som skulle bli galant att dricka till receptet från Middagskorgen som något modifierat blev Kycklinggryta med kardemumma och palsternackspuré . Vita Viner i prisklassen 150 kronor - 200 kronor slogs till en början  om att bli det slutliga valet. Men så bang boom där och då fastnade blicken på Spanish White Guerlilla Moscatel, vars etikett fick mig att småle . Ja varför inte våga "gambla" lite och frångå  det vedertagna att dyra viner är bättre än billiga och att  viner under 100 kronor är inget en vinbloggare beblandar sig med. 

Middagen avnjöts medan andra chansen passerade förbi på tvn. Visade sig att svenska folket insett att vi måste skicka låtar som ligger ljusår  närmare briljantpop till Globen än några utav bidragen som gick till finalen direkt, såsom Linda Bengtzing, Eric Saade och Dany.

Kycklinggryta med kardemumma och palsternackspuré var receptet på en fantastisk middag och vinet passade lika bra till maten som Zlatan passar Milan, ja 69 kronorsvinet glänste stundtals med sina flädertoner lika mycket under middagen som svensken gör vid sidan av Cassano.  En kväll som denna behövde vinet ej kosta mer än 69 kronor. Spännande också att dricka en torr Moscatel.



2010-10-07
21:41:05

Kravmärkt och kravlöst inleds skördefesten 2010 på Öland med vin och paj

Dolce Vita, det kravmärkta vinet för den låga konstnaden, men svindlande god

 

En vecka har gått sedan låtplågan "Hej hej Monica" äntrade mitt hjärnkontor. Att just denna låt flög på mig där och då beror inte på att min musiksmak fått sig en törn utan på att min sambo kom hem med vinet Dolce Vita som är en komposition av druvan Monica. Startskottet till en vin och pajkväll av sällan skådat slag.

När solen äts upp av något oförklarligt väsen i Kalmarsund styr jag mot Öland ett Öland där det börjar bli dags för en charmig vardagsfest att ta vid istället  för invanda mönster.  Ja leva det ljuva livet. Väl där väntar paj i dubbelbemärkelse på mig. Skinka och broccoli paj till förrätt och Grännapaj till efterrätt.  Kvällen till ära smuttas det ett  jag ett kravmärkt 69 kronors vin från från Italien. Nämligen Dolce Vita som är framställt på druvorna Monica, samt bovali och carignano, Doften är bärig med inslag av sötlakrits. Vinet briljerar smakmässigt med en smakförnimmelse av  slånbär och vanilj som mynnar ut i förföriska  toner  av lakrits. Ett briljant vin helt enkelt och en ny favorit på den del av vinhimmeln där vin inte behöver kosta skjortan.

Som lite kuriosa. Apropå Kravmärkt så är det inte för inte ett vin som uppfyller KRAV dricks på Öland, detta eftersom Öland har i förhållande till sin fasta befolkningsmängd landets i särklass största andel KRAVcertifierade
restauranger – 15 stycken på 25 000 bofasta.

 

På vintermometern här på Vin(gligt) når Dolce Vita upp till snudd på Allgalaktiskt detta då det smakar mer än det kostar. Prova själva och ni lär inte bli besvikna

 

Poggio al vento Riserva betygsätts på Vin(gligt)

 

 

 

2010-09-27
21:05:17

Almaza Vs Château Kefraya Les Bretèches på Tabouli @Tavastgatan 22

Tabbouli Södermalm

Vi tar steget ut från Saltsjöbanans ändstation Slussen, intar söderläge, Södermalm ligger under våra fötter. Vi går vilse i gränderna som slingrar sig upp mot den charmiga libanesiska restaurangen Taboulli på Tavastgatan 22. Verklighetens Samirs gryta från Stieg Larssons Millennium trilogi. Tar klivet genom den röda porten och stänger av Stockholmssorlet för några timmar. Väl till bords lyser min nyfikenhet på det libanesiska köket starkare än trygghetsnarkomanens önskan om att beställa in något i menyn jag är välbekant med. Jag beställer in en avsmakningsmeny på 16 stycken meze. Det intressanta är att det bara är 1 rätt som innehåller delikatesser från havet vilket gör att även hjärtat som är fiskallergisk kan njuta till fullo. Till detta smörgåsbord av libanesiska rätter dricker är jag lite villrådig över om den libanesiska ölen Almaza gör sig bäst till maten i jämförelse mot Château Kefraya  Les Bretèches som är det enda libanesiska vin jag inte druckit  som återfinns i menyn. Jag beställer in vinet medan de andra beställer in ölen.  Till en början verkar jag ha gjort det absolut bästa valet. Vinet är kryddigt bärig med förföriska toner av lakrits och vanilj, medan ölen mer är friskt men sticker inte ut smakmässigt mot öl jag tidigare druckit.

Vi njuter av maten medan Stockholmsnatten ljuder av liv utanför. Där och då till första tuggan av tabbouli, den  rysligt goda persiljesalladen, händer det något med ölen och jag är beredd att hylla den till skyarna eftersom Almaza by far överglänser vinet.  Slutsatsen blir därmed att Almaza är ett bättre val än Château Kefraya  Les Bretèches. Ett öl som dessvärre lyser med sin frånvaro på Systembolaget, men som nästan finns på på alla libanesiska restauranger utanför Libanon.

 

på Söder, Tavastgatan 22, Slussen, Stockholm

 

2010-06-06
22:33:52

Sommarens första smak - strandpromenad, några jordgubbar och mousserande fläderblomsvin

Kiviks mousserande fläderblomsvin är en riktigt killer nu till sommarens mingel.

Kalmar-10, juni med vackert väder. Himmelens oskyldigt blåa  färg tillsammans med en  sol som skrattar ut sina strålar får mig att lämna Kalmar. Bilen styr österut mot sommarhaket i Ekerum, Öland. Ett Ekerum som börjar andas "livets goda" då det på kort tid öppnat både champagnebar samtidigt som det snart ska öppnas ett showroom med försäljning av Ölands Choklad.

 

Efter en fantastisk stund på altanen inte långt från Kalmarsund styr bilen norröver till Björkviken mellan Köpingsvik och Borgholm för sommarens första smak. Välkomstdrinken och tilltugget ter sig briljant till vädret och förtärs på en altan ett stenkast från stranden. Det smuttas Kiviks mousserande fläderblomsvin och tuggas på öländska jordgubbar. Trots att vinet kostar 64 kronor flaskan och jordgubbarna gick på under 40 kronor litern så andas det lyx och sätter ribban högt inför vad som komma skall under resten av kvällen. Det tokigt prisvärda vinet som stoltserar med en blommig smak med inslag av fläder och äpplen skapar en win-win situation med jordgubbarna. Där och då är det svårt att hitta en bättre kombination.  När sortin av vinet och jordgubbarna är fullföljd tar vi promenadstråket längs stranden in till Borgholm och medan vi passerar den ena lyxvsommarstugan efter den andra följer  vi ett dramatiskt men ack så himmelskt skådespel som slutar med att solen sjunker ned i havet igen. Vilken dag, med magiskt sällskap...

2010-05-23
00:04:46

Pepperwood grove Zinfandel smakar äpplepaj en solig dag i maj.

Vinet smakar som en äppelpaj en solig dag i maj

 

En svårslagen lördag. Jag fångar dagen redan vid åtta snåret, solens strålar från klarblå himmel liksom ett SMS från en viss person får mig att vilja starta dagen där och då pang boom. En timme senare styr jag bilen väster ut. Dags för golf och på bilstereon skrattas det ut briljantpop signerad Little Man tate. Livet är bra smutt...

Fyra timmar under Kalmars sol och en riktigt behaglig golfrunda i goda vänners lag känner jag mig slagen av solen och är helt slut på energi. För att med ljusets hastighet fylla på energidepåerna serveras det Hawaii  som möter upp kraven på en gnutta sommarkänsla. Vinet som dricks till är Pepperwood grove Zinfandel. Underhållningen för kvällen är Champions Leauge finalen mellan Inter och Bayern samt en riktigt trevlig dam.  Till detta äts Ben Jerry Strawberry Cheesecake och drickat är fortsatt Pepperwood grove zinfandel .

 

Vinet tycker jag smakar som en riktigt god äpplepaj en sådan här solig dag i maj. Äpplepajstonerna blir ännu mer ljuvliga då inslag av mörk choklad, mynta och karamell tonar upp. Till pizzan och glassen,  eller att dricka utan tilltugg bara sådär är vinet riktigt smutt. Det är ett saftigt och bärigt pratvin som liksom bara slinker ned  och lämnar avtryck som en sametslen kittling i halsen. Kanske lite tråkig efter ett tag men där och då i rimlig mängd ca 2 vinglas, lite kyld ter det sig som ett riktigt bra val. Kostar 105 kronor på Systembolaget, men det sorgliga är att det enbart återfinns i beställningssortimentet.

Imorgon stundar äventyr men Kalmars sol har då bytts ut mot Öländsk

Sexy in Latin med Little Man tate är dagens låt...



2010-04-18
20:10:15

Ett kapitel från det ljuva livet - en fredag nära dig

Sydafrikansk Merlot, Kyckling med ris och en tv som skriker ut

Tokolosh, Sydafrika, Merlot

Jag sjunger för mig själv fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet. Efter arbetsveckans slut, efter en sväng på gymmet och efter en cykeltur genom ett vårlivligt Kalmar, bjuder jag på konsert i trapphuset upp till lägenheten. Passande nog har jag "Friday Im In Love" på min repertoar. Så börjar ett kapitel från det ljuva livet. En fredag nära dig.

Utsvulten. I lägenheten ekar det tomt, ingen mat serverad och ingen att skrika "honey Im home" till, i alla fall inte fredagen som var. En röst skriker snabbmat så det ekar i hela hjärnkontoret, men det förgäves. Jag går på ren inspiration. Resultatet. Ris med krämig svampsås serverat till kycklingfilé fylld med basilika och fetaost. Som sig bör serverar jag mig själv vin till måltiden. Att öppna en hel flaska vin i all ensamhet känns inte rätt så jag öppnar en halvflaska av en sydafrikansk merlot jag aldrig druckit tidigare. Tokolosh Merlot 2009 för 41 kronor halvflaskan. Ett vin som ser dagens ljus i sydafrikanska vindistriktet Coastal Region, en komposition av  Tooverberg Boerdery.

Örter, vanilj och lakrits känns som en sammetslen kyss, läppar som ler. För att uttrycka mig utan utsvävningar så var detta vin riktigt gott i all sin enkelhet..

Medan jag njöt till fullo i nyanser av ensamhet hade jag sällskap av gängen i komedierna "How I Met Your Mother" samt "The Big Bang Theory". Helt oslagart. Riktigt underhållande serier.  Framåt småtimmarna vaggade fantastiska duon "Peter Yorn and Scharlett Johansson" mig till sömns.Peter Yorn and Scharlett Johansson . Ett Kapitel från det ljuva livet är till ända. Kanske tänker ni, hmm vad trist att vara ensam. Men jag lovar min ensamma fredagskväll var snygg och full av flärd...

 

2010-01-10
23:04:47

Om Kings Ridge Oregon Pinot Noir 2007, Chokladmousse, Gnuttarna och The Trend...

Om Kings Ridge Oregon Pinot Noir 2007, Chokladmousse, Gnuttarna och The Trend.

"Gör det själv" på P3 som i dag handlar om kreativa svenskar i Berlin triggar igång kreativiteten hos mig denna söndag. Kreativitet som utmynnar i detta inlägg som inhyser stoff från lördagskvällen samt den lovade vinrecensionen på vinet jag nämnde i inlägget "Ett inlägg innan det bär av till festen i ett spurttempo som fått skidmonstret Peter Northug på fall"

 

Festen kan börja. Jämte mig  i en aldeles för  skön soffa sitter en trevlig dam för kvällen iklädd en klänning av ett tyg som påminner om ett sadeltäcke. Artig som jag är ger jag damen ifråga en komplimang för klänningen. Klänningen som klär damen är designad av någon vid namn Mika Modiggård. Nog med modebloggstendenser, småler. Jag öppnar min Kings Ridge Oregon Pinot Noir 2007 och en doft av hallon sköljer över den parfymdoft av kokoskaraktär som annars fyller lägenheten. Jag tar en första smutt och får lov och erkänna att jag till en början har lite svårt för syran som  vid första anblicken övertrumfar vinets hallontoner, dess angenäma kryddighet och inslag av mynta. Jag är nästan villig att byta bort min vinare mot den chockrosa drink som damen med hästtäcksklänningen på festen zippar på. Men bara nästan för där och då till en bit mat och till efterföljande chokladmousse så blir vinet lenare och det smakar saft, ja hallonsaft med en extra dimension, Hallonsaft med krydda och mynta i en magisk kombination. Dock uppträder vinet utan det där lilla extra som får vinet att lyfta. Det förlorar efter en tid sin charm även om vinet är gott och prisvärt.  På en femgradig skala får vinet 3. Kanske beror  vinets blygsamma betyg enbart en hårsmån över medel på att chokladmoussen smakar precis så som jag minns den från ett av barndommens alla barnkalas.


När chokladmoussen äts verkar det som om fler än jag börjar minnas barndomen.  För samtalsämnet som fyller festen går via diverse seriefigurer som var aktuella när vi som är något runt 30 år nu  var barn. Jag tar upp några figurer som jag förknippar min barndom starkt med nämligen Bobo och Gnuttarna men ingen verkar kännas vid dessa sagofigurer förutom damen med hästtäckesklänningen som ler igenkännande och fyller i angående Bobo och Gnuttarna. Damen med hästtäckekläniningen är förresten inte så mystisk som hon verkar utan en vän jag känt i hela mitt liv. Mig veterligen så är det bara hon och Henrik som  minns Bobo och Gnuttarna minns ni dem?

 

När festen är slut och stan väntar så blir det inte Harrys i Kalmar som så många gånger förr utan The Trend. Kalmars nya nattklubb. Ett ställe jag kan tänka mig gå till fler gånger som ombyte. Hoppas initiativtagarna bakom konceptet fortsätter i samma spår de börjat i...

 

 

 

2010-01-06
21:12:44

Rosemount Diamond Label Sangiovese 2006
Häromveckan fick jag hem ett smakprov av Rosemount Diamond Label Sangiovese 2006. Spännande då jag såvitt jag vet enbart druckit viner framställda av druvan Sangiovese som tillverkats i Italien. Rosemount Diamond Label Sangiovese 2006 som kommer från ett av australiens yngsta vinhus återfinns i Systembolagets beställnings sortiment och kostar 89 kronor alltså lika mycket som Boirat Sangiovese tillverkat i Italien. I de bästa av världar hade jag givetvis tänkt så långt att jag skulle smakat dessa båda viner samtidigt, men det är så lätt att vara efterklok. Istället drack jag och min familj vinet till en härlig julmiddag då vi tröttnat på allt som stavades julöl och julmust. Men jag lovar att jag när tillfälle ges att jag ska gå och köpa hem en flaska vardera för att verkligen jämföra vinerna som huserar i samma prisklass. Tills dess kan ni här läsa om vad jag tyckte om Rosemounts Sangiovese.

Jag skrev tidigare om detta vin i samband med den spektakulära vinreklam de tagit fram i samband med lanseringen. Läs här.

Rosemount vill förmedla en identitet om att vara innovativa och kreativa. Något de gör med senaste reklamfotograferingen som gjordes under vatten för att illustrera hur vinet smakar

Tanken med reklambilden ovan var att den skulle illustrera hur vinet smakade. När jag såg bilden började jag nynna på låten "Lady in Red". I've never seen you looking so lovely as you did tonight  I've never seen you shine so bright. Så hade jag tänkt mig hur vinet smakade. Men damen uppklädd i röd klänning beredd att gå på värsta galejet  lyste med sin frånvaro när jag smakade vinet. Hade jag utifrån den smak jag verkligen upplevde illustrerat vinet så hade jag låtit damen på orginalbilden suttit ihopkrupen under en fillt framför en brasa medans kylan går bärsärk utan för fönstret. Damen skulle varit iklädd en stickad polo modell mysig. Den bilden hade mer gjort sig till smaken.

Körsbärssmaken finns där, liksom en angenäm kryddighet. Jag inbillar mig att jag känner toner av julkryddor såsom kardemumma och nejlika men det kan vara maten som smittar av sig. Vanilj och lakrits återkommer också i smaken och jag hade köpt det igen för 89 kronor. Helt klart är dock att det är en av de bättre Sangiovese jag druckit i detta prissegment. Men jag är lite osäker på hur mycket stämningen och maten hjälpt till att höja vinet mot skyarna. Om det är så bra som Boirat vågar jag inte säga nu utan jag bara måste jämnföra. Jag får gå och beställa en diamantformad flaska och köpa med en italiensk Sangiovese och göra det testet.

2010-01-05
00:27:19

Beni Duilio Castellani Riserva 2005 och briljantpop av Loney Dear...

Beni Duilio Castellani  Riserva 2005

Det sägs att definitionen på ett gott vin är att det ska börja och sluta med ett leende. Utgår jag från den definitionen så sållar jag Beni Duilio Casetellani Riserva 2005 som kostar 129 kronor på Systembolaget till vin modell gott.

 

Det är ett tag sedan jag drack vinet nu, men jag minns att det var strax innan lucia. Kylan gick bärsärk i stan då som nu. Nästan så att man tvivlar på förespråkarna av klimatförändringar mot ett varmare klimat för att istället gå i ide i väntan på en ny istid. Men efter att skådat dokumentären om Ola Skinnarmos seglats till Arktiskt förstår man att isarna är i full gång att smälta bort. Jaja nu tillbaka till den där dagen i december innan lucia. Kvällen började med irländsk musik och en stämning som hämtad från Ps. I Love You inne på Pipes i Kalmar. Sedan tog en promenad vid till fortsättningen på resten av en galant kväll. I hemmets trygga vrå med trevligt sällskap, bland tusen julejlus, tomtar och andra använtspynt avnjöts ett italienskt vin till en ostbricka och choklad. Tänk om livet allid vore lika smutt.


Mellan samtalen, skratten och efter varje utläggning om artisterna som fyllde lägenheten med briljantpop ,för att ingen i sällskapet hunnit upptäcka dessa, hann jag med att njuta av vinet. Känna dess ypperliga kryddighet, småle  igenkännade när det för sangiovese så typiska tonerna av körsbär tog vid. Här var de till vinets fördel ej så dominerande som det ibland kan vara hos en sangiovese. Toner av mörk choklad, vanilj och lakrits som briljerade över en dov fatton passade friskt och ett galant val kvällen av den 12 december.

 

Låten som kördes flitigast på stereon den kvällen var mäktiga Airport Surroundings framförd av Loney Dear. Enjoy!

 

2009-11-25
23:59:38

Granache i glasen...

 

Med blicken högt i skyn, ett självsäkert leende på läpparna tar jag klivet ned för den trappan som för mig till ett Kalmar av modell "svunnen tid". Där ute krigar shoppingstinna människor men här nere är det fred. Framför mig står vem vinglas fyllda med vin gjorda av samma druva. Där och då känner jag mig plötsligt tokigt mycket "lost in translation". Jag som brukar kläcka ideér på vad vi har i glasen tystnar som pojkar gör när det inte finns något att teatra inför. När det senare avslöjas att det är Granache i glasen är jag på banan igen. Bättre sent än aldrig, men jag måste erkänna även om det sitter hårt inne att jag är grön när det gäller druvan Granache.

 

Är det fler som känner sig lost in translation när det kommer till druvan Granache så följer här texten om druvan såsom den beskrivs på Systembolagets hemsida.

Garnacha/grenache

Garnacha kommer från Spanien och är landets mest odlade blå druva. I Frankrike heter den grenache och odlas överallt i södra delen av landet. Den är lättodlad och ger viner som är ganska bleka i färgen och har haft rykte om sig att vara en dussindruva.

 

Grenache behöver mycket sol, den mognar sent och ger ofta viner med hög alkoholhalt. Druvan har mycket fruktsyra men inte särskilt mycket strävhet och passar därför utmärkt för roséviner. Välkända roséviner av grenache görs i Navarra, Provence, och södra Rhône.

 

I både Spanien och Frankrike blandas den oftast med andra blå druvor i rödviner. De bästa spanska grenachevinerna kommer från Priorat i Katalonien. I Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône är den viktigast av hela tretton tillåtna druvsorter. Den används också till starkviner i Spanien och Frankrike, till exempel i Banyuls.

 

Ganska nyligen har Australien upptäckt grenache. Druvan trivs bra i det heta klimatet och ger mycket fruktiga & smakrika viner.

 

 

Vinerna som huserar i glasen framför mig är Borsao Barrica Selección 2007, Ètim Negre 2007, Claymore Grenache Shiraz 2006, Finca el Puig 2003 samt Domaine du Vieux Lazaret. Jag väljer denna gång att ej sönderanalysera vinerna utan enbart återge mina mest spontana beskrivande orden som jag antecknade under tiden jag doftade, smuttade och snurrade vin...

 

Borsao Barrica Selección 2007. Spanien och Campo de Borja. Ett pizzavin för 87 kronor som känns som att ta ett snesteg in i en parfymhylla och slå sönder en flaska vars doft attackerar en till fullo. Smaken känns saftig, ja som ett vinets svar på Önos saft. Dock med en förförisk syrligthet. Hmm vinet smakar bug, tuggummit från tidigt 80-tal. Vet inte riktigt om jag någonsin kommer dricka det här vinet igen. Väljer hellre annat vin för de pengarna. Alamos Malbec känns mästerligt i jämnförelse.

 

Ètim Negre 2007, Montsant Spanien. Ser dagens ljus i norra spanien med andra ord. Vinet är en komposition av druvorna Grenache, carignan och syrah. Flaskan är påtagande modern och stilren i designen, ja tilltalande. Doften är aningen örtig med en ljuv touche av jordgubbar. Något bittert erkänner jag att smaken är tillrättalagd. Vinet klistrar sig på tänderna och dör ut i en snäv eftersmak. Ointressant!

 

Claymore Grenache Shiraz 2006, Clare Valley. När det avslöjas att ett av vinerna är en icke europe så inser jag rätt snabbt vilket det är, jag pekar ut rätt glas och är rätt övertygad om att vinet kommer från Australien. Jag har rätt. Detta vin har en varm doft och smakar snuddande likt varm saft, jag säger skämtsamt att precis så doftar det hemma hos mig. Kärvänligt! Smaken är aningen kryddigt, som godis och en eftersmak som stillar ens sötsug begär. Om detta vin hade kostat 100 kronor hade det varit en killer. Nu kostar det 139 kronor vilket gör det lite övervärderat, då det finns så mycket godare vin för de pengarna.

 

Finca el Puig 2003, Priorat, Spanien. Till en början bitterljuvt strävt, senare anar jag stordåd. En stor smak som kommer, en lovande talang, med utvecklings potential. Gott för 187 kronor.


Domaine du Vieux Lazaret, Châteauneuf-du-Pape, Frankrike. Ett vin för 189 kronor som återigen får mig att bli besviken på Frankrike. Något skämtsamt när vinet dricks utbrister jag att vinet måste komma från du-pape och säkert är dyrt i jämförelse med de andra vinerna som provas. Detta för att jag gång på gång på gång på gång dricker ur glaset i förbril jakt efter något att tycka om. Det är bara konstatera att jag återigen blir hopplöst besviken. Som att läsa en storslagen bok och sedan se filmen som misslyckas med att återge filmen. Kanske är vinet ungt och torde lagras. Men ett dricka det här och nu vin är i allafall inte detta vin. Föga imponerande och föga prisvärt om jag tar och jämför det mot Morone som jag provade för någon vecka sedan.

 

 

Jag är nog sådär imponerad av Granache, men vad gör det när den tidiga kvällen och sällskapet var hur bra som helst...Sedan bar det ut i Kalmarkvällen, lördagen som var.

2009-11-14
00:54:53

Blossa frossa - Bland glögg, skumma tomtar och pepperkakor innan Söderport och Visa visor...

Glöggtest Blossa, Apelsin, clementin, lingon. Glögg och pepparkaka innan en trivsam visafton på Söderport Café

Blossa frossa -09. Blossa 09 har stått skimrande orange sedan jag hämtade ut en flaska i oktober. Har liksom inte haft något behov av att testa den. Nyfikenheten om att avslöja dess smak har inte riktigt infunnit sig förrän idag. Kvällens stora happening var Visa visorCafé Söderport med Nina Ramsby. Innan dess skulle lite folk komma hem till mig varför jag direkt efter tåget anlänt perrongen i Kalmar åkte förbi Maxi för att köpa något tilltugg. Inspirationen där och då bland raderna av livsmedel lovsjöng ut "lussekatter, pepparkakor, skumtomtar och lite mer glögg. Glögg för att komplettera starkvinsglöggens clementinsmak då det passade att änligen smaka på glöggen i den orangefärgade flaskan med fräck design. Jag kom hem med Blossa lingon och apelsin i lättvinsglöggformat. En liten Blossaprovning var därmed född.

 

Blossa 09 med Clementinsmak kändes så pass bra att den förtjänar en plats i Systembolagets hyllsystem, eftersom jag druckit väsentligt fler sorter som inhyst si sortimentet, men varit av sämre klass. Dock imponerade smaken inte alls lika mycket som Blåbär gjorde förra året som var av modell briljant. I konkurrens med lättvinsglöggen med lingonsmak och apelsinsmak så var Blossa 09 rätt blek. Apelsinsmaken på lättglöggen var i mångt och mycket lik 09´men stoltserade med en betydligt mer harmoniserad smak som inte spretade lika mycket som clementin, men mer var det inte. Den solklart lysande stjärnan på Blossas glögghimmel bland de mer kreativa smakerna än de traditionella är enligt mig Blossa Lingon. Hade Blossa velat överträffa förra årets succé med blåbärssmaken så hade de med fördel valt att göra en starkvinsglögg av glöggen med lingonsmak, detta eftersom den är tämligen god redan i lättvinsversionen. Förmodligen fick blossa storhetsvansinne förra året efter år där succéerna bytte ut varandra och trodde att det gick att göra glögg på vad som helst. Clementin är inte någon dålig glögg men den lämnar inga intryck och får mig inte att springa och köpa en flaska till. Vill jag ha en vitvinsglögg med spännande smak detta år väljer jag nog hellre hjortronglöggen från Dufvenkrok.

Hade Blossa gjort smaken Lingon till sin årgångsglögg med alkohol så hade den tindrat som den klaraste stjärna. Nu är det en riktigt smutt lättglögg

Efter inledningen på kvällen som med inslag av glögg, pepparkakor, lussekatter och skumtomtar liknade uppesittarkväll på lilla julafton bar det av till Söderport och Visa visor där Nina Ramsby med Sofia Sparr stod för en trivsam stund. Jag domnade bort och fick en rejäl flash-back i Glimmande nymf. Smålog ,eftersom en nära vän från åren på universitetet alltid använde den låten, vid sidan av någon låt med Winnerbäck, i syfte att få någon flicka på fall. Precis som om det var det damerna ville höra klockan tre på natten.  Jag cyklade sedan hem i ösregn utan att knappt märka att jag var plaskvåt. Nu har jag nog skrivit ned alla minnen från en galant kväll...

2009-11-11
23:23:55

Poggio al Vento Riserva - En klassresa bort från vinerna i budgetträsket...

Poggio al vento Riserva, Belle and Sebastina, Man United och blandskivan Party enligt Micke.



Time, melting fast in a room where the sun is burning dust from our past It's a huge carnaval in my chest.....


Jag hade blicken högt i skyn året är´99,  något som hängt kvar sedan dess. Lokaliserad i samma stad då som nu. ´99, det var året då "Man United" tog hem trippeln, "Belle and Sebastian" släppte sitt i det närmaste kultförklarade "Tigermilk" till allmänheten,  Här i Kalmar hade "Nanne", till skillnad från nu, blivit i det närmaste ett skällsord då han var på väg att lämnade KFF. På "Keffes" gick en världsmästare runt och försökte utnyttja den ställningen för att få hem ragg. Jag sprang på mina ständiga följeslagare, numera "CreAid", på "Baltic Business School "och upptågen bytte av varandra, vilket de gör fortfarande. Det var året då blandskivor  fortfarande brändes och döptes till "Depp the Sad Song Story", "Party enligt Puh", eller som i bilden "Saltomortal - Party enligt Micke". Jag besökte stans alla fik nästan en gång i veckan. Jag var stammis på "Corehouse" samt avslutade varje storslagen natt med kaffe, ibland blåbärsmuffins, på Smålandsgatan. Vad yrar han om? Vad har detta med vinet i rubriken att göra är nog en tanke som kretsar i många läsares huvud nu, men läs vidare så får du svaret.


Samtidigt som allt det där hände mig och mina vänner´99 här i Kalmar, trampade några vinmakare från Italien och Toscana vin modell briljant, tappade det på flaska och lade det på hyllan under några år. Vinet jag pratar om är Poggio al Vento Riserva 1999. Ett vin jag hade förmånen att dricka för en tid sedan och som kostar 669 kronor på Systembolaget. En klassresa bort från vinerna i budgetträsket för en kort sekund. Därmed inget ont sagt om vinerna i budgetträsktet som även de fyller en funktion och ibland kan vara naggande goda.


Poggio al Vento Riserva 1999 produceras av Tenuta Col d'Orcia och ser dagens ljus i Italien och Toscana. Producentens historia går tillbaka så långt som till 1700-talet. Vinet är framställt på druvorna Sangiovese samt Brunelli. Enligt Carovin den svenska leverantören av vinet så tillverkas och lagras vinet på följande sätt. "Jäsning 25 dagar vid kontrollerad temperatur under 30° i vida och korta rostfria ståltankar, som ger större kontakt mellan skal och must och resulterar i bättre polyfenolisk extraktion, daglig nedtryckning av skalhatten på morgonen och överpumpning på kvällen. Lagring 4 år i ekfat från Slavonien och Frankrike, följt av 2 års temperaturreglerad efterlagring på flaska. Kan sparas minst 10 år".


Vinets karaktär

färgmässigt påminner drycken i mitt glas som något som framställts av gammalt tegel. Vinet stoltserar med en kryddig och mustig smak, fyllig och modell briljant från start till mål med toner av lakrits, björnbär och körsbär som får tiden att stå stilla. Eftersmaken är lång och ljuvlig, något man aldrig vill ta slut. Som en kram för avsked då ett Soundtrack av John Denvers "Leaving on a jetplane" tonar upp samtidigt som kramen måtte få vara en evighet. Ack så smutt. Enda nackdelen med vinet är priset, för kanske är det inte värt sina 669 kronor. Men denna kvällen är det det även om Morone för 169  kronor är ett bättre alternativ för plånboken. Men det blir bra trist om spara hela tiden ska vinna och ta överhand över slösa...Slutbetyget för detta vin är med snudd på "Allgalaktisk". Hade det varit en gnutta mindre utgiftskrävande hade betyget blivit ännu högre.

Poggio al vento Riserva betygsätts på Vin(gligt)


Citatet som inleder detta inlägg är hämtat från Växjöbandet The Mo och låten Nostalgi Locomotiv som de framför tillsammans med Kris Le Mans. Någon som minns låten?

2009-11-08
22:06:27

Fonterutoli 2006 VS Morone 2005

Funterutoli 2006 VS Morone 2005, två viner i prisklassen 150 till 170 kronor gjorda på Sangiovese, från Toscana Italien men från olika distrikt

Italien, Toscana, Sangiovese, prisklass 150 - 170 kronor. Utav viner på Systembolaget som fyller upp dessa kriterier har jag 13 gånger av 10 valt Fonterutoli från distriktet Chianti strax söder om Florens. Detta då det stoltserat med allt vad en  ung-sangiovese behöver för att mäkta med att få 1.91 cm jag på fall.  Nu står en utmanare på scenen beredd att överta tronen bland viner som faller inom ramen beskriven först i inlägget. Nämligen Morone 2005 från distriktet Vino Nobile de Montepulcian.

 

Fonterutoli 2006, Chianti Classico, Ett vin som skriker ut "kom och plocka körsbär i min trädgård", ja den gamla schlagern, då den karaktäristiska körsbärstonen för druvan är briljant eftersom den även samsas med en gnutta röda bär. Vinets ljuva strävhet, dess lakritstoner och  tonerna som påminner om en kopp kaffe och tillhörande aptitretare choklad på kullzénska caféet ja Kalmars mysigaste fik, får mig att tro att kampen mellan Fonerutoli och Morone är avgjord på förhand.

 

Min nyfikenhet får mig ändå att smaka Morone, men min motståndskraft är tokigt stark Ja lika stark som  när man läser  Dennis Lehane vad man tror är den bästa deckarförfattaren  för stunden samtidigt som någon föreslår Harlan Coben. Eller som när någon ber en att indiefavoriten Belle and Sebastian ska jämföras med något nyare från Scottland och Glasgow.  Man tvekar att ens sätta sig i den situationen för tänk om man glömmer bort det man en gång avgudade, liksom förbereder sig för strid. Beredd att stänga sitt Spotify och bortse från råd på nya författare.  Men sedan tar man sitt förnuft till fånga och låter nyfikenheten ta över. Därför tar jag mig an Morone på samma sätt jag tog mig an Harlan Coben och de andra nya banden från den Skottska indiescenens huvudstad.

 

Morone 2005. Vino Nobile de Montepulcian. Ett vin som liksom Fonerutoli 2006 skriker ut "kom och plocka körsbär i min trädgård" men gör den till sin egen med en ny fräsch version. Häpnadsväckande nog en version bättre än Fonerutoli. Vidare stoltserar  Morone med en rik kryddig smak med en viss framfusig del av körsbär och russin som mynnar ut i förföriska toner av kakao och en lakritston som går på knock. Jag börjar tro att Morone 2005 är den välförtjänta vinnaren även om Fonerutoli inte hamnar långt efter.

 

Härmed har jag fått omvärdera min inställning till viner från Italien, Toscana framställda på Sangiovese i prisklassen 150 kronor till 170 kronor och förpassat Fonerutoli till en hedrande andra plats. Morone är den mest strålande stjärnan just nu. Vinet kostar 169 kronor. Något skämtsamt under provningen framfördes att det är dags att köpa upp lagret av Morone på Systembolaget i Kalmar innan de ångrar sig och inser att de tagit alldeles för lite betalt för detta vin. Utav 6 tämligen vana vinprovare så är nämligen alla redo att betala uppemot 300 kronor för vinet. ...

 

Men som sagt jag kommer alltid lyssna på på Belle and Sebastian och fortsätta läsa Dennis Lehane så jag antar att jag även i fortsättningen kommer att dricka Fonterutoli 2006 som kostar 159 kronor...

2009-11-05
23:23:48

Budget blir till Lyx med brie.....

Budget blir lyx med brie, Boira Sagiovese till brie är briljant


För en tid sedan skrev jag inlägget rubricerat "En lördag i azurblått, en kort notis om vinerna som dracks". Sedan blev det liksom lite väl tyst angående vinerna med ursprung Italien som provades där och då en lördag i oktober när det bjöds på höstlövsdans i ett Kalmar där solen står högt över taken och vinden har vänt. Vinerna på provningen var alla framställda på Sangiovese men hämtade från olika prissegment, med vinet för 85 kronor som det billigaste och vinet för något över 400 kronor som det dyraste. Jag börjar med att skriva några rader om det billigaste.

Boira Sangiovese. Vinet som under den blinda provningen figurerade i det första glaset. Vid denna typ av provning får inte vinprovaren veta vilket vin det är i glaset men genom att använda sig av olika ledtrådar i vinets utseende, doft och smak går det för en skicklig och erfaren vinprovare att ta reda på vad det är för vin i glaset.

Min första reaktion när det som i facit var Boira avsmakades var att jag kunde härleda skickligt hantverksmässiga godistoner i form av smörkola, vanilj och sötlakrits. Vinet bjöd till en början på en spännande och framfusig kryddighet i smaken. En smak som skulle falna men börja glöda lite smått igen senare under provningen. Att smaken på detta 85-kronorsvin falnade beror inte på att detta vin är dåligt utan snarare att det bleknade i jämförelse med de viner som visade sig vara dyrare. Detta redan innan facit presenterades och prisnivåerna avslöjades. De viner jag kommer att beta av i kommande inlägg och som dracks under samma provning lirade i en högre division... Boria Sangiovese fick därmed se sig passerad av de andra vinerna och för ett tag kliva av scenen för förmån till de andra vinerna. Men den vinner som är trägen....

...när ost serverades till vinerna så klev Boirat upp ur budgetträsket för att hastigt och lustigt plötsligt kännas lyxigt. För till en brieost som jag inte antecknade namnet på förvandlades detta vin till modell briljant och det kändes som om Boirat och brie "was meant to be" och helt plötsligt glödde Boirat igen dock inte ens inärheten av de andra vinernas klass men för 85 kronor och till en brie är detta ett klipp....

2009-11-02
21:43:30

Comtesse Lafond Extra Brut - Champagnefest på Tegnergatan i Kalmar

Cotesse Lafond Extra Brut, Champagne. En lördag på Tegner...som att ta treans spårvagn till det ljuva livet

 

På promenad genom stan mot det ljuva livet. Kalmar och livet leker. En matkasse i min hand som en fribiljett till himlen, ja i vart fall för att få komma in i till värmen och stundande festligheter på Tegnergatan i Kalmar. En matkasse fylld med spenat, parmesanost, varmrökt fjordlax och lokalproducerad choklad från Timmernabben. Grabbarna stod för ingredienserna till maten, ja en del av dem, samt musiken och damerna stod för drickan samt sina kunskaper i matlagningens ädla konst. Jag fullbordade mitt uppdrag tidigare under dagen genom att i matbutiken stup i kvarten ringa till damerna föra att stämma av att jag verkligen tolkat deras inköpslista korrekt. Dessutom är jag kvällen till ära klädd i slips. Fint ska det va!

Väl på Tegner hade damerna korkat upp en flaska Comtesse Lafond Extra Brut dagen till ära och det smuttades gladerligen under matlagningen, till maten och på resten av festen.

Damerna bjöd på en prestige-champagne från ett sagoslott i Epernay. En intensiv och komplex Champagne med aromatisk frukt, aningen smörig och rostig i karaktären, som där och då gav samma upplevelse som när man slår en vettig wedge under en golfrunda som limmar flaggan eller rent av går i, eller som när du möts av ett leende av den där personen du känner lite extra för. Smakar det så kostar det, Champagnen går loss för 395 kronor på Systembolaget. Vinobele är det som inporterar vinet till vårt avlånga land.

Musiken som går varm denna kväll är Winnerbäck, Little Man Tate, The View, Jamie T, The Rakes, Jet, Billie the vision and the dancers, Coldplay, Belle and Sebastian, Molotov Jive, The Libertines och Mando Diao för att nämna några.

Innan det är dags att bryta upp och gå vidare ned till "la stada" och Harrys så bjuds det på Rom. Jag vet inte om det är min kopp av te utan jag är nog mer för whiskey. Ända gångerna jag hellre väljer rom är som nu för att vara artig, om jag fick förmånen att vara med i nästa pirate of the caribbean rulle eller om jag någongång i livet hamnar jämte någon speciell i regnet i Tantolunden, precis som i låten Rom I regnet av Lundell. Ja hur stor är sannolikheten för det.

Lite motstretigt byts kulisserna ut medan kvällen brinner upp. En tvåa med tända ljus och goa vänner byts mot Harrys med discodans och en salig blandning folk. Vi spelar med i skådespelet, dansar och häpnads ibland över dJns val av musik. 80-tal så långt örat kan höra.  Det är inte så mycket intressanta folk ute som det brukar, dock får jag syn på en dam med briljant klänning, vem hon är det vet hon nog bäst själv.

När jag går hem har jag en Gessle-låt ekande i huvudet, varför vet jag inte men texten går såhär...

I have a party in my head,I hope it never ends,The buzz and the sounds, The straights and the bends
I have a party in my head, Its been there before, And if you wanna join, Please knock on the door

Tack A och H för en trevlig kväll. Utan Er hade det varken blivit god mat eller champagne. Knappast lika trevligt sällskap heller...

2009-10-01
22:08:58

Om Fiorentina och Terreno Riserva Lignanello 2003

En halvflaska Terreno Riserva Lignanello 2003 döljer mig för världen. Hela lägenheten i guldstaden Kalmar sjunger ut vardagslyx på ren Italienska denna tisdag. Per godere la vita è....

Bland alla matcher i Champions Leauge faller valet på kampen mellan Fiorentina-Liverpool. Föga förvånande hejas det på Fiorentina. För hade jag varit fan av Liverpool hade det inte serverats pasta med tillhörande glas Toscana Chianti Classico, en halvflaska Terreno Riserva Lignanello 2003 som delas på två. Utan brittöl till kanske fish and chips.

När Matchen är tillända liksom  och vinet samt pastan likaså, smyger en känsla av häpenhet fram. För var var det egentligen som hände. Ett Fiorentina som lekte bort Liverpool i en halvlek och ett vin som briljerade till veckans pasta.  Kanske borde jag låna rader från Birro som lyckas analysera hela händelsen ja i vart fall fånga en känsla angående resultatet i fotbollen på ett sätt briljant sätt. Hans ord går att applicera även på vinet Terreno Riserva Lignanello 2003 denna kväll då Fiorentina spelade fotboll lika vackert som en tavla, ett klassiskt mästerverk. På samma sätt som Winnerbäck hävdar att Dylan är givmild hävdar jag att Birro är av samma kaliber. Något anpassat använder jag Birros ord för att beskriva vinet mer poetiskt än vintekniskt korrekt.

Hade jag befunnit mig i Florens denna mäktiga tisdag hade detta vin dansat i glasen i gränderna, under gatlyktorna hela natten. Florens! Som en pralin av ljus. Som kärlek i gränderna, varsamt hångel med en främling på ett litet torg där man bara hör vattnet från den lilla fontänen rusa runt i sina rostiga gamla rör.

I verkligheten mitt i Kalmar infinner sig ett lugn eftersom Italiensk klubbfotboll har lärt sig gå igen.  Vinet det lilla som inmundigas denna tisdagkväll är riktigt gott. Vinet stoltser i all sin smakrikhet med toner av körsbär, kaffe och choklad. Med en lika lång eftersmak som festen efter matchen i ett saligt Florens, Gosse hör jag rätt eller inbillar jag mig att det ekar enda fram till mig i Kalmar.  Ja vinet som kostar 193 kronor är så gott att jag kommer att köpa det igen när tillfälle ges. Kanske lite väl lyxigt att smutta en vardag men det var känslan som var tvungen att fångas. Känslan av att dricka ett vin från Toscana till en match med ett fotbollslag från Toscana. Då var en halvflaska Terreno det enda jag hade att tillgå...

2009-07-30
23:58:35

Rosévin - jag har givit det en chans

Hermanuspietersfontein

Rosévin en trend som kommit allt starkare och som jag under sommaren skulle ge en chans. När sommaren sakta men säkert börjar lida mot sitt slut får jag nog medge att rosé inte är något för mig, även om det kan vara gott som ett spontant inslag till en laxburgare. Senaste rosé jag smuttade på var Hermanuspietersfontein rosé från Western Cape Sydafrika, vilket mina vänner hade med sig till festen i lördags, då jag räddade fikan vid midnatt med mina galant hemgjorda chokladbollar. Till en början kändes rosévinet som ett riktigt spännande alternativ. Detta då det stoltserade med ett namn som ej går att uttala i nyktert tillstånd och innehöll en på papperet smutt druvblandning med druvan Malbec mfl. Till en början trodde jag att detta skulle vara vinet med stor V som ändrade min uppfattning om rosé. Men ack nej även detta vin smakade mest jordgubbssaft och om det var just den smaken jag var ute efter dricker jag nog hellre hemmalagad jordgubbssaft.

Om ni läsare finner rosévin gott så lämna gärna in förslag på vilka roséviner som ni brukar dricka och som är er favorit.

2009-07-22
01:32:19

Sterhuis Merlot 2005
Sterhuis Merlot 2005, Vinobele, Stellenbosh

Så passerade en sommardag från våra liv och kommer aldrig mera åter. En sommardag som varade från "morgonstund har guld i mun" till "festen kan sluta när du vill bestämmer du dig för att vara med till finalen kan det skönaste minnet av kvällen". Grillbufé på Café Söderport, live Musik på Byttan och soft på Krögers uteservering.

Vinet för kvällen är Sterhuis Merlot 2005. Ett sydafrikanskt vin från Stellenboch som finns i vinlistan på SOHO i Göteborg men som lyser med sin frånvaro på Systembolaget. Det vin som finns från Sterhuis Wine är ett vitt vin för 299 kronor. Känns som om Vinobele som agerar importör av vinet torde arbeta lite för att få upp kännedommen av vinet ute hos konsumenten. Lite trist att ett ett vin

Sterhuis Merlot 2005 som är riktigt smutt. Tonerna  av plommon, kryddor, choklad och lakrits  tillsammans med svarta vinbär får mig att le under en lång balanserad eftersmak.

Musiken för kvällen är sofistikerad värre, vart jag än går så spelas det på låtar från en mytomspunnen legend, rättare sagt Bob Dylan. Once upon a time you dressed so fine You threw the bums a dime in your prime, didn't you? People'd call, say, "Beware doll, you're bound to fall" You thought they were all kiddin' you You used to laugh about Everybody that was hangin' out Now you don't talk so loud about having to be scrounging for your next meal. To be without a home Like a complete unknown Like a rolling stone?

På byttan i Kalmar är det Peter Glyt som briljerar. Men allting har ett slut. Kvällen avslutas på Krögers. En vän blir uppraggad av en 42 åring, medan fler och fler droppar av. Jag vill inte störa så jag ger mig ut i vimlet och blir sittandes på huk vid en trevlig dam från förr i över en halvtimme. När mjölksyran blir olidlig så är det att titta till vännen och 42 åringen . Hmm ingenting hände. Dags att gå hem. Och ja jag var kvar till finalen. Riktigt kul kväll.





2009-06-26
00:38:21

El Pedrosal vs L´Hospitalitas 2005


El Pedrosal vs L´Hospitalitas 2005, ett vin för 84 kronor mot ett vin för 335 kronor. Som en kamp mellan David och Goliat eller som om division 4 laget Pukebergs Bk skulle möta svenska mästarna Kalmar FF. Känns uppgjort på förhand men finns det en gnutta möjlighet för en skräll? Om du läser vidare får du svaret....

El Pedrosal. Detta vin, en komposiiton av 100% Tinto fino (tempranillo), är ett "master-piece" från producenten Perez Pascuas. Denna familjeägda vingård som anses vara en av pionjärerna i distiktet Ribera del Duero startades i början av 80-talet då inget kunde gå snett eller galet. Tre bröder Pascuas bestämde sig då för att börja tillverka viner av allra högsta kvalitet till liten kvantitet

Jag tillskriver vinet som ett mästerverk, ja för 84 kronor så är det här ett tokigt fynd. Vinet stoltserar med tämligen intressanta inslag i smaken som går hand i hand mot något som liknas vid perfektion. Vinklubben.se säger att vinet framhäver sin "vassa strävhet, intressanta föga publikfriande aromer (anis, dill, blyertspenna, mörka bär) och de franska och amerikanska ekfatsspåren". Besynnerligt, verkar som om allt förmånga i vinkretsar suttit och tuggat sönder sina pennor i småskolan för att sedan kunna referera til smaken i sina vinbeskrivningar. Själv var jag ingen penntuggare och kan inte rellatera till denna smakbeskrivning. Vad jag känner när jag dricker El Pedrosal är en stor kryddighet som bottnar i toner av slånbär och vanilj, smutt. Jag njuter av vinet när jag dricker det till mitt lammkött som grillats på spett i en trädgård på Stensö. En oslagbar kombination som det känns för stunden. Detta vin får sålla sig till skaran briljanta viner under 100-lappen...

L´Hospitalitas 2005. I sin ungdom ärvde Gérard Bertrand passionen för vin från sin far, Gerges Bertrand som var en pionjär och visionär i Languedoc på 1970-talet. Det dröjde fram till 1992 innan Gérard Bertrand's vin såg dagens ljus. Det var då den före detta rugbyspelaren Gérard Bertrand lade sportkarriären på hyllan och bestämde sig för att bli den bästa vinmakaren i Languedoc. Vinet härstammar alltså från södra frankrike. Vinet importeras till vårt avlånga land genom Vinobele Wine Agency. Vid en första anblick av etiketten som pryder flaskan så Vin(glgar) mina tankar bort i en dröm i vilken jag är tempelriddare och har vigt mitt liv åt att hitta det heligaste av det heligaste. När jag vaknar till liv inser jag att jag som riddare hade varit en omöjlighet då jag inte är någon soldat, jag har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå, ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still. Så har vi fått in dagens citat från Winnerbäck. Nog med mumbo jumbo och åter till vinet...

Vinet är en mosaik av druvorna syrah, mourvédre och grenache. En av mina bästa vänner har arbetat på Gérard Bertrand ägor  i ett halvår och kan om hon får chansen spendera en evighet med att överösa beröm över vinerna från gården, ja L´Hospitalitas 2005 i synnerhet. Jag instämmer till fullo. Detta vin impornerar med framfusiga men ödmjuka smaker som trollbinder. Själv tappar jag bort mig själv i de förförsika tonerna av björnbär, viol och lakrits. För är det något i vin som gör mig knäsvag så är det just förföriska toner av lakrits. Dessa toner vittnar om att syrahdruvan tar överhand. Vinet mynnar ut i en lång bliljant eftersmak, att jämnföra med en "long walk home" medan sommarkvällen brinner och vägvalet har fallit på den som är bredast glatttast och längst.

Även om båda vinerna är goda så vinner det dyra denna gången. El Pedrosal når sina lovord till trots inte ända fram till L´hospital som är av högre rang...vinerna ska inte jämnföras men nu drack vi dessa vid samma tillfälle och då är det svårt att låta bli.

Livet väntar och imorrn ses vi igen