Vin(gligt)

Ljuva livet och vårt avlånga lands billigaste Chianti avnjuts samtidigt som mångt och mycket av denna kväll kretsar runt Zlatan. Jag vänder blad efter blad i biografin om "kungen från Rosengård", för att sedan som Roma-fan se "Ibra" på egen hand ro hem segern till Milan mot Roma. När sedan Robins bjuder på en imitation av Zlatan modell briljant spricker jag ut i ett gapskratt och njuter av kvällen tillsammans med min fru. Vinet som jag ovan kallat för vårt lands billigaste Chianti heter IL Tre Fratelli Chianti D.O.C.G och kostar 59 kronor. Vinet briljerar med smaktoner av rostat kaffe, körsbär och mörk choklad och jag vågar påstå att det är 59 kronor kärlek.

Solen sprattlar förgäves för att hålla sig över ytan på Kalmarsund. Ett "kodak-moment" uppstår i samma stund som solen uppslukas av ett skimrande hav, dessvärre har jag ingen kamera att tillgå eftersom jag i mina händer har vårrullar som jag nyligen tagit upp från frysen. Vårrullar som andas allt annat än en frysdisk på Citygross då dessa är förfärdigade av en ung dam från Thailand med anknytning till Öland. På menyn denna fredag står vårrullar och egengjord jordnötsås.

Det vita vinet vi dricker till denna asiatiska fullträff är Saint Clair Sauvignon Blanc som ser dagens ljus på Nya Zeeland. Vinet som kostar 99 kronor på Systembolaget är med sina torra men ack så friska toner av
passionsfrukt, svartvinbär och lime ett gott vin som förgyller enklare tillställningar.

Lambrusco som ett vårskrik för själen.
De något höstliga tonerna i förra helgens vin Xavier Châteauneuf-du-Pape har bytts ut mot ett vårrus i form av Vecchia Modena. Om prislapp är ett mått på kvalité har jag bytt ner mig rejält då Xavier kostar 219 kronor och Vecchia kostar 69 kronor. Men en helg som denna när Öland spirar, våren leker utanför fönstret och middagen inte kräver kraftfulla viner så är Vecchia Modena ett bättre val. Vinet flörtar smaklökarna med friska toner av hallon, banan och örter på ett sätt som förvånar och känns som ett vårskrik för själen.

Söndag 07:00 väckarklockan skriker ut att det är dags att vakna, men av någon konstig anledning så är jag klarvaken sedan länge. Det är Vasalopp om en stund och dags för årets längsta och svettigaste passiva träningspass. Kaffebryggan går för högvarv . Min egen uppvärmning inför den anspänning det innebär att från TV-soffan följa skidlöpare i fäders spår för framtida segrar innebär att plocka fram muffins och frukosttillbehör. Nu är jag fit for fight för 5,5 timmars klassisk TV-sport. Må bäste man och kvinna vinna.