Vin(gligt)

Det kunde varit Zlatan, men denne gick till Barca för att Inter inte kunde vinna Champions Leauge. Men ack så fel Zlatan hade. Kungen av Madrid, Milano, Inter och allting stavas Diego Milito. Med en spelstil som påminner om Insaghi har han avgjort Champions Leauge finalen. När jag skriver detta leder Inter med 2-0. Inter har tagit hem trippeln..En sådan här kväll spelar det inte så stor roll att det Italienska laget är Inter istället för mina favoriter Roma.

Eurofobian är bruten. GRATTIS INTER...

 

Om det fanns en secret webcam live hos Zlatan vilken min skulle den då fånga i samma ögonblick som Zlatan ser Inter briljera i Madrid?

För Zlatans del gäller det väl bara att bryta ihop ett tag och resa sig starkare...Orkar han det?

 

I väntan på nästa vininlägg ett inlägg om fotboll...

 

Your old road is Rapidly agin'. Please get out of the new one If you can't lend your hand For the times they are a-changin

Bob Dylan Times there are a changing

Jag är inte emot förändring som fenomen utan brukar själv uppmana till förändring genom att tänka nytt, stort och fritt. Men vissa företeelser i vår värld ska inte förändras. Till denna grupp sållar jag den sunkiga pizzerian i mitt grannkvarter. Allt sedan urminnes tider eller ivartfall sedan tidigt 2000-tal har den stått oförändrad. Menyn har varit den samma, inredningen likaså. Jag har ringt och beställt favoriten "Bomba", hämtat den och gått hem igen. Inredningen i Pizzerian har varit till den grad sunkig att man aldrig fått för sig att stanna och äta där men pizzan har hållit högsta klass gång efter gång, ända fram till nu. Härom veckan har förändringens vind nått den sunkiga pizzerian i mina kvarter. R.I.P den sunkiga pizzerian i mina kvarter...

.. Jag kom hem från jobbet och hade varken tid eller lust att laga mat så jag tog telefonen till pizzerian längre upp på gatan sa att jag skulle beställa en "Bomba" men möttes av en lång tystnad i andra ändan av luren. En ny röst sade att de nya ägarna tagit sig an och utvecklat pizzamenyn. Det slutade med att jag fick gå ned till pizzerian och beställa där. Där och då märkte jag till min stora förvåning att det inte bara var menyn som förändrats utan inredningen höll på att nå trendhaksklass samtidigt som de anställda som haft jeans och t-tröja nu hade enhetlig uniform. Sunkstämpeln kändes som bortblåst och tanken som slog mig var "oh nej varför denna förändring, för ska inte pizzerior  av naturen vara sunkiga? Hoppas detta nyinredda trendhak till pizzeria levererar lika goda pizzor som tidigare för annars är jag inte sen med att leta upp en för mig ny sunkig pizzeria....


När jag skrev denna fundering drack jag ett glas Pepperwood grove zinfandel så inom kort kommer noter över hur det vinet smakade...

Återigen var det dags för ett Premie Leauge lag att slakta ett tappert bolltrollande lag från Serie A. I vartfall gick snacket så innan matchen spelats. Jag var också tämligen skepptisk när Chelseas mångmiljonbygge anföll mot ett Inter som trollar boll i Italien men som torde åkt ut där och då på Stanford Bridge. Men ett Chelsea som uppträdde blekare än en unge med 40 graders temp och scharlakansfeber hade inte den blekaste. Eto´s briljerade in 1-0 och Chelsea får nöja sig med att tampas. Gosse om jag njöt i soffan med en esspresso. Faktum är att det kändes som min lägenhet förvandlas till ett VIP-rum på Stanford Bridge. Jag nyper mig i armen och vaknar i ett snövårigt Kalmar.  Soundtracket en kväll som denna blev helt sonika Un Estate Italiana för det finns hopp om Serie A...

Imorse på tåget hade jag ett briljant resonemang kring likheterna mellan Allsvenskan och vin. Nu när skymning faller ja eller om den har fallit så har detta resonemang naggats i kanten. Naggandet började där och då i samma stund jag klev av tåget i trista Emmaboda, men det är en annan historia. Jag ska nu försöka återge morgonens tankar på temat "Allsvenskan och vin - same same but different.

I ett källarvalv på Grevgatan, vingatan i Stockholm, har en skara sakkunniga träffats för att utse årets främsta rödtjut. I förhandssnacket har hälften av sällskapet av gammal vana hyllat någon Bordeaux, färre är de som vågar sticka ut hakan och lovordar något typiskt Italienskt från Toscana eller Piemonte. Ingen vågar dock inte riktigt tro på de riktiga uppstickarna från Chile eller Argentina.

Samtidigt kring en presskonferens några stenkast från Grevgatan sitter andra sakkunniga för att tippa årets vinnare i Allsvenskan. I förhandssnacket har hälften av sällskapet av gammal vana hyllat något så vågat som IFK Göteborg, färre är de som vågar sticka ut hakan och lovorda några lantsortspräglade bollsparkande gentlemen från kvastastaden Kalmar. Ingen vågar inte tro att Mjällby eller Åtvidaberg springer ut i Supercupfinalen 2011 för att försvara segern av årets allsvenska.

Ovan illustreras likheterna mellan Allsvenskan av vin. För oavsett hur trist och sparkaspringaktigt lag IFK Göteborg har på pappret och hur dåligt skörden i Bordeaux verkar vara just det året så kommer dessa slentrianmässigt att vara favorittippade. De är inarbetade som något förmer än andra i medvetandet och vågar man inte sticka ut så kan man alltid säga IFK eller Bordeaux för att inte göra bort sig. Likadant förändras varken Bordeaux eller IFK nämnvärt. Bordeaux är traditionsstyrt och IFK är det lag i Allsvenskan som har kvar flest spelare från föregående säsong. Men varför skulle det vara något bra. Bara för att Hysén tåade in mål i oändligt antal förra säsongen så kan han en i regnet på  Örjansvall, i en match som börjar med en sommarplåga bums förlora målsinnet och vips så slirar Götet...Något liknande med vinvärldens ögon sett kan hända i Bordeaux, och vips så tenderar folk att finna andra viner mer spännande.

Kalmar FF är lite mer Toscana och Italien där vinlagen välvts om för att få upp kvalitet och människors syn på vin från Landet. För länge var Italien förknippat med enkla och massproducerade viner. På samma sätt var Kalmar för en tid sedan sinnesbilden av tråkfotboll. Nytänkande och plötsligt hände det något. Tråkkalmar blev anfallsglatt och målrikt samtidigt som vin från Italien blev i många fall smutt och spännande.  Italienska viner har vunnit mark och fått bättre rykte samtidigt som Kalmar byggt bo i toppen av allsvenskan och ja till och med vunnit den. Frågan är dock om laget varit favorittippat på förhand. Jag tror inte det. Ska bli intressant att följa nu när allsvenskan drar igång på Lördag. Årets bästa vin finns det ingen tabell för, det gör man nog bäst i att testa sig fram själv och dra sina egna slutsatser för ingen vinkännare i världen kan säga vad du ska tycka att ett vin smakar. Mitt bästa vin för stunden kommer från Italien...

Som ni kanske redan förstå håller jag på Kalmar och tror att de kan placera sig topp 4 även i år ja kanske rent av vinna. Som ni kanske hör så har jag även en förkärlek till Italien och då väljer jag helst Le Cupole eller Morone vilka finns tillgängliga på Systembolaget...

Håller mitt resonemang?

Eftersom detta är en vinblogg är det på tiden att lyfta fram en lite galen idé jag luftade på en kurs i produktutveckling på Högskolan i Halmstad. Nämligen ett multifunktions glas. Ett vinglas med avtagbart snapsglas till Fot. Allt för det kreativa tänkandet skulle

Rysningarna går genom kroppen, jag kommer på mig själv ståendes framför Tvn skrikandes, Haag, Haag, Haag Som hon åkte sedan. Vilken avslutning....Det Haag(glar) i Vancouver. Det kommer säkert mera från radarparet Haag & Kalla....En fredag med ett gott slut.

What's the story morning glory? Huvudstupa sidoläge, när Iphonen ger ifrån sig ett läte så klippar stjärnstoffet och drömalster fortfarande igen mina ögonlock. Påtok för tidigt börjar jag dagen. Tanken slår mig: är det försent att bli rockstjärna?

För jag innbillar mig att man som rockstjärna inte behöver masa sig upp förrän klockan 10 och inte blir det som nu havregrynsgröt till frukost utan baguette modell lyx och en latte på stan. sedan sitter man hela dagen på samma fik och försöker skriva en hit. På kvällen ställer man sig på en scen och utan att ens behöva röra ett finger skrålar publiken ens namn i en enda lång hyllningsförklaring. Titta bara på Lars Winnerbäck. Hur svårt är det att leva då. Ingen sur kund som ringer och klaga, ingen leverans som är försenad. Bara jag mot världen med en gitarr.

Om det gått er förbi så ingår jag i Panelen för Mat & Vin i tidningen Barometern. Med jämna mellanrum svarar jag på några aktuella frågor i ämnet. I Lördags var det dags igen. Jag presenterar mina svar nedan för er som inte tagit del av dem redan.

 

Vilken är din favoritkrydda och hur använder du den?

Kardemumma har återtagit tronen i min kryddsamling, men konkurrensen är benhård. Jag är tämligen orientalisk i mitt användande av kryddan, då jag använder den frekvent i maten. Klyftpotatis till exempel är ett snäpp vassare om de kryddats med kardemumma.

 

Vilken pryl i köket klarar du dig inte utan?

Espressomaskinen eftersom jag använder den först och sist på dagen.

 

Hur ofta bjuder du hem folk på middag?

Tämligen frekvent. En till två gånger i månaden. Oftast blir jag bortbjuden på middag då mina vänner, förutom några undantag, regisserar sina liv längre i förtid än vad jag gör. Bjuds det hem folk så är det oftast för en fika eller något lättare tilltugg på spontan basis.

 

Hur ser en lördagsfrukost ut för dig?

Under sommarmånaderna så består lördagsfrukosten av kaffe och en briljant brie-skinksmörgås på golfrestaurangen, eftersom jag och mitt sällskap brukar vara uppe tidigt i ottan för att spela en runda golf. Om jag är hemma så består vanligtvis den till stora delar av samma inslag som vardagsfrukosten, nämligen espresso och havregrynsgröt och blåbärssylt. Dock kan ett ägg och en fralla smyga sig in under lördagen om tid finns.

 

Funderingen som dök upp efter jag läste mina svar i tidningen var huruvida Kalmars alla livsmedelsbutiker kommer att sälja mer Kardemumma än brukligt de närmaste dagarna. Jag behöver inga svar men hänger med när tanken far...

 

 

 

Fredagseftermiddag av igår. Jag jobbar och sliter som sig bör djupt försjunken framför datorn. Klockan börjar närma sig tvåsnåret. Normalt denna tid brukar hemlängtan komma i samma takt som produktionsfolket  virvlar förbi i någon slags promenaddans styrd av doften från hemmets sköna vrå, de sneglar säkert på oss i kontoret och hånler i smyg åt mig som måste sitta kvar tills tåget går till Kalmar strax innan fyra.  När  min Iphone ljuder Winnerbäcks "Köpenhamn och överallt" ,vilket den gör så gott som varje dag, brukar jag särskilt på fredagar  i mitt huvud göra om texten till "en sak vet jag jag kommer att lämna jobbet och Emmaboda med ett dån när Kalmar och helgen står och bankar på dörren...". Denna fredag är det dock annorlunda eftersom jag själv har valt att stanna kvar i det lilla samhället då en after work med jobbarkompisarna stundar. Liksom värt att ge det en chans, dessutom är jag uppväxt med att aldrig säga nej till det sociala.

 

Dags för after work,  Jag måste säga att jag bär på en stor säck förutfattade meningar när jag hakar på de som är mer hemma i det lilla publiv Emmaboda har att erbjuda. Jag hade tänkt mig en publokal där allt var tyst och stilla som på kort och där allting var modernt runt sjuttiosju. Där alla smuttade på Mariestad i tron om att detta är den bästa ölen ever, ödsligt. Konstigt nog blev jag inte av med någon av mina förutfattade meningar utan säcken med sådana var snarare tyngre efteråt. Trist nog var vi bara sex stycken från jobbet som hakade på. Trevligt sällskap, men att sitta på en annars ödslig  och omodern pub, med ett utbud på tre sorters öl varav två var Mariestad  tär. När hemlängtan blev allt för stor och två Mariestad slunkit ned kändes det till och med som en bra idé att slita ned  något från väggen skriva Kalmar med stora bokstäver på detta och gå ut i kvällslugnet och lifta...som tur är var det inte en evighet fram till nästa tåg anlände Emmaboda för att ta mig tillbaka till Kalmar. Resten är en solskens historia för väl i Kalmar kände jag pulsen och log när jag passerade Lilla Puben. En pub med kanske 30 ölsorter mer än vilket hak som helst i Emmaboda. Jag kände liv liv liv massor av liv...

 

När jag kom hem igen så hade jag formulerat följande rad i min tanke; På listan "1000 saker som du egentligen skulle skitit i och haft kul i stället" så har jag nu bockat av "After Work i Emmaboda". Vilken tragedi, trots trevligt sällskap. Vem har egentligen bestämt att Mariestad ska vara byhålornas enda lysande stjärna på ölhimmeln i det här landet, för det ölet verkar ha någon slags monopol i alla fall i Emmaboda". Tror till och med en bykrog på bygatan i Högsrum på Öland en kulen vinterkväll i december kickar ut Emmaboda i ölutbudets gärdsgårdsserie och det med råge.

 

Jag vill inte dricka mycket men jag vill dricka gott. Emmaboda ger mig inte det alternativet...

Jag är fortfarande rätt ny på allt, på att vakna upp nykter, utvilad, sovrumsrusig och varmhjärtad. Jag drar upp gardinen och människor rör sig i solen på torget. Jag kokar en stark kopp kaffe äter, en smörgås och tar det lugnt.  Jag är närmare 40 än 30. Jag är mer än vuxen och ändå är det som om jag har ett åkband om handleden. Ändå är det som om att precis drömt min första dröm på ett nytt språk.  Jag har precis lärt mig koderna, Jag har pengar på fickan och sockervadd i handen, jag ska åka slut på vansinnig bergbana i hela världen.

 

Förr, ville jag bara att vår utspillda vardag, våra förbannande trånga rum och gråa hus skulle få bli en del av den skillrade verkligheten. Jag drömde aldrig om pengar. Jag drömde aldrig om fina bilar, balla bankkort, dyr champagne eller svindyra märkesrockar. Jag drömde om att skriva om att bli ett namn att räkna med i den här världen. Min längtan sträckte sig om att betala hyran och gärna ha råd med en back öl eller två då och då. Inte ens i min vildaste fantasi fanns rikedom, ekonomisk då alltså med på kartan.  Förrän jag fyllde 30, då hände något eller flera saker egentligen. Då ville jag plötsligt sitta vid de där vite uppdukade borden och dricka lite champagne ur de smalblåsta glasen. Då ville jag plötsligt börja resa förstaklass och känna den här verksamma vardagen varligt verka ur kroppen.  Jag ville vara lika mycket värd som alla andra, jag ville aldrig mer bli sedd över axeln. Det är fjuttiga men mänskliga drömmar och jag ville mycket och mycket av det jag ville ha jag fått, vilket jag är tacksam för.

 

Men jag har inte börjat än. Jag har liksom inte kommit någonstans. Jag står vid randen av samma brist och tittar ned och plockar lite aska från kratern. Jag samlar vulkanstenar kring hjärtat och alla de där stenarna håller mig hela tiden sedan ett hjärtslags avstånd från allt som händer. Det har hunnit gå tid, men i det stora perspektivet är jag precis i början. De grå håren är i silver och drömmarna är i guld.  Drömmarna går att nå nu helt plötsligt, de är inte på ett annat språk längre utan går att läsa här och nu som en bok. Samtidigt är de är en del av mig och inte upphäftade på en tavla någonstans i framtiden. Det är fantastiskt i alla sin enkelhet.  Nu ska jag gå ut med en arm om solen så här mitt i natten. Det är rikedom man minns

 

Tankar framförda i radioprogrammet Karlavagnen av programledaren Marcus Birro,

De senaste dagarna har en tanke tagit fart och trots att jag inte behöver några svar så har jag hängt med när tanken far. Att jag inte behöver några svar beror på att mina funderingar handlat om vilken låt jag skulle vilja gå in till om jag var med i en talkshow. En tanke som inte förändrar världen precis, men nog så viktig för den som ska leta upp låten den dag det blir verklighet att jag mot alla odds är med i en talkshow.

Mitt låtval kommer då att bli inledningen på Come on Monday night med Good Help The Girl. Good Help The girl är ett project signerat Stuart Murdoch sångare i Belle and Sebastian och tillika en av mina pophjältar.... Håll med om att det är en skön inledning att presenteras till i en talkshow nära dig.



Att tanken far beror nog på att jag inte fått utlopp för min kreativitet. Hjärnan behöver ha sin träning precis som kroppen i övrigt annars förtvinar den och därför måste det vara lika farligt att stänga av dessa tillsynes meningslösa tankar som att enbart sitta helt försoffad framför tvn och inte röra på sig

...skulle den dam som hittade mitt hjärta kunna titulera sig efter giftemål.

Hmm oh no "Lack of power". Man ska nog inte skriva blogginlägg när ens "working class heros" på hjärnkontoret slumrat till efter att ha gått genom tankecentrat i en lång vilsen plan i det andra vill kalla för natt.

Imorgon kommer en djupare redovisning om vinet Brunus.

Just nu har Billie the Vision and the Dancers samt Annika Norlin(Hello Saferide) occuperat min livescen som fiktivt existerar i min lägenhet.

"Hello Mrs. Van De Kamp did you clean the whole kitchen and drink all the wine? Hello Saferide, can you give me a safe ride back to sleep? Cause I wanna OD on DH. I wanna OD on DH. Let me overdose on DH with you".

Vad får han allt ifrån?

En fantastisk lillasyster till mig på min 30-årsdag..

30-årskris eller hoppade du över den? I vilket fall som helst har du nått fram till din 30-årsdag. Grattis brorsan. Under dessa år har du hunnit med att avsluta studier, spelat fotboll, ishochey samt friidrottat. När du studerade vet jag att du var aktiv med innerbandyn. Nu är du en lycklig vinbloggare, bosatt i Kalmar och arbetar i Emmaboda. Kan det bli bättre? Kanske....
Hur gick det med drömmen om att åka till New York innan du fyllde 25, och att jobba med reklam? På sätt och vis är halva drömmen uppfylld då du skriver i din blogg, men New York väntar fortfarande på din närvaro. Du är en bra förebild som bror, lugn, rolig, harmonisk, ambitiös, kreativ och målinriktad. För vem skulle kunna bli åretsbästa dryckesbloggare om inte du. Se tiden går och pennan har inte så mycket mer att skriva men den vill säga dig att du förgyller dina glada dagar helt perfekt skulle jag säga. Så njut av sommarens sista dagara med golf och sköna stunder i stugan. Öland ön som är ett paradis och ett av sommarens måsten. Stor födelsedags KRAM från Sis.

Jag borde kanske ge mig ut till fälten vid Hansa City, köpa spade på Bauhaus och se till att Kalmar får sin nya arena klar.

Jag minns när folk i Kalmar satt på kafé och tyst för sig själva utbrast i ett "Det gaur inte", det byggdes vindskydd istället för väderkvarnar, hmm klyschigt. Någonstans mellan Kosta-Jesus, Kinesiska luftslott och möbeljättar vände vinden. Äntligen får Kalmar bygga sin nya arena och fler storslagna projekt är på gång. Kanske är det här början på en ny Kalmarunion Light, småler.

Om Kalmar FF får med sig lika många frivilliga aktörer som utfört stordåd på Kalmar golfklubb torde arenan vara färdig i ett litet nafs. Detta är därför en uppmaning till alla semesterfirare i Kalmar att åka till Bauhaus och köpa en spade för att sedan ta ett spadtag för Kalmar och fotbollen.  Med en ny arena är det givet att Kalmar ff visar att de vill något annat än att betraktas som en klubb som hade tur att vinna Allsvenskan. Risken är lika stor att vi vinner i år igen. Med ny arena blir klubben attraktivare för bättre spelare och det kommer en dag då Kalmar tar sig vidare ut i Europa.

Kanske är det möjligt för Man U, Real och Inter att spela träningsmatcher på den nya arenan i Kalmar i stället som nu i ett land i Väst där fotbollen inte är någon big deal.

Kanske torde Hultsfredsfestivalen flytta till ett Kalmar i medflyt, utnyttja den nya arenan och parkeringarna på Hansa City. Nu har Kalmar tagit rätt mycket från Göteborg i form av allsvenskt guld och Rix-fm sommar. Kanske lika bra att skapa ett Way out East.

 Antar att ett europeiskt storlag i fotboll och ett grymt kultband kommer att sälja ut arenan på invigningen om jag går händelserna i förväg

You may say I´m a dreamer but I´m not the only one.